fredag 28 mars 2008

Spelhålan och våra pensionspengar

De gamla vännerna Marx och Engels hävdade på sin tid att i det borgerliga samhället måste alla bli borgare för annars har det misslyckats, men det kommer inte att lyckas på grund av de inbyggda motsättningarna mellan bourgeoisie och proletariat. Snarare kommer motsättningarna att skärpas mellan dessa två motpoler i samhället.

Uttryckt i modernare termer så måste vi ha "folkkapitalism", "folkaktier" och liknande, annars har systemet misslyckats. Nu har det misslyckats vilket är logiskt: kan någon tänka sig att hela befolkningen i Sverige skulle få en sådan ekonomisk ställning att den kan sluta arbeta och enbart leva på kapitalinkomster? Även om man har en del fast och lös egendom och några aktier lär de för de flesta inte räcka för att leva på några längre tider. Lönearbetarna kommer att fortsätta att vara lönearbetare även om de har några tvivelaktiga aktieposter någonstans på ett konto, på samma sätt som kapitalägarna kommer att fortsätta att vara kapitalägare.

I mitt förrförra inlägg klankade jag en del på liberalism i den ekonomiska sfären. En kulturartikel i Aftonbladet för resonemanget vidare, nämligen in på pensionsfrågan och vad nittiotalets nyliberala politiker ställde till med. Där finns det politisk dynamit. Göran Persson satt nere i Australien (var det väl?) och erkände att folk kommer att bli förbannade när de förstår vad det nya pensionssystemet innebär. Vissa saker borde de flesta ha förstått redan från början, exempelvis att det där fria valet av pensionssparande bara var skoj. Och många verkar ha gjort det. Inte många sitter och grubblar över hur de skall flytta sina pengar mellan fondförvaltare med konstiga namn för att göra lite större vinster.

Om det nu var så att man fritt skulle få välja var man ville lägga sina pengar kunde man väl ha skapat exempelvis låsta högräntekonton hos Riksgäldskontoret att nyttja för folk som inte ville spekulera i aktier. I stället skulle folk gissa om placeringar på en börs där inte ens "experterna" vet hur det går från den ena dagen till den andra. Det visade ju sig sedan att gissningarna inte var bra och att så fort det blir oroligt på börsen går det illa för "spararna". Börsen är inte en sparbank, det är en spelhåla, och det bör skaparna av det nya systemet ha vetat från början. Det politiska etablissemanget, från höger till vänster, svalde de nyliberalas fantasterier. Knappt hade systemet satts i drift förrän IT-bubblan sprack ... . Och nu har vi nästa kris på gång.

Enligt artikeln har finansindustrin och nyliberala politiker försökt skapa

... en massinvesteringskultur, där hela befolkningen investerar på börsen. Om bara tillräckligt många övertalas att försöka spekulera sig till en individuell välfärd i konkurrens med andra, så kommer det att skapa en upplevelse av att löntagare och det globala finanskapitalet har gemensamma intressen. Intresset minskar för kollektiva lösningar, och finanskapitalets värderingar vinner terräng.

Massinvesteringskulturen är alltså ett försök att introducera nyliberalismen bakvägen. Men Adam Harmes konstaterar att även massinvesteringskulturen stött på patrull runt om i världen. Folk kan visserligen lockas av finansinstitutens löften om en guldkantad ålderdom, men eftersom de flesta saknar förmögenhet, är de hänvisade till att spela med pengar som de inte har råd att förlora.


Vad som står där i sista meningen visar att Marx och Engels hade rätt. Det går inte att i massomfattning förvandla vanliga lönearbetare till kapitalister. Däremot kan man sno dem på deras besparingar. Jag förmodar att när slamsorna av det här systemet skall samlas ihop blir det en gammal känd aktör som får gripa in - staten. Kanske livligt påhejad av en ilsken och föga liberal befolkning med knölpåkarna i högsta hugg. Bortom nuvarande kris finns redan nästa, och när ekonomiska och ekologiska problem samlar sig under det kommande årtiondet kommer börsspekulation inte rädda några pensioner - i alla fall inte för vanligt folk.

8 kommentarer:

Kerstin sa...

Bra postning men aktiemarknaden är inte ens ett kasino, den är ett pyramidspel, eller ett spel av kedjebrevskaraktär, toppen blir stenrik, resten förlorar.

Björn Nilsson sa...

Det kanske är en definitions- eller humörfråga vad man skall kalla't för. En börs som så att säga bara gör vad den antas göra (skaffa fram kapital till aktiebolag och ge möjlighet för intresserade att köpa eller sälja andelar i kapitalet) uppträder kanske rätt städat, som kasino betraktaat. Inga extrema händelser bör inträffa. Men när vi kommer in i perioder av ytterst uppjagad spekulation, gärna med nyuppfunna finansiella instrumet som ingen begriper sig på, blir det kanske kedjebrev av det hela. Och det är ju alltid några som vinner, även på krascher - men det är inte "småspararna".

Anonym sa...

Det är vid kraschen då allt tokslupas bort som mången förmögenhet grundläggs.

Med avseende på frihet ser jag tre kategorier. Din egen attityd avgör i hög grad i vilken grupp du hamnar.

1)Den som lever på sitt kapital (att komma dit är lättare än man kan tro - det underlättar om inte tycker det är "fult" att göra så)

2)Löneslav (starkt beroende av sin arbetsgivare)

3)Bidragsslav (beroende av nyckfull regeringspolitik och jagande myndigheter)

Björn Nilsson sa...

Ju mer koncentrerat kapitalet blir, desto svårare blir det som förr kallades "ståndscirkulation", och desto troligare blir det att de som har ett litet kapital förlorar kontrollen över det. En mängd småföretagare som till sina villkor är mer utlämnade till storföretagens godtycke än vanliga lönearbetare betyder inte att vi får fler kapitalister. Det betyder fler människor med osäker tillvaro. Att ett fåtal kan ta sig uppåt betyder inte mycket när det är klart att det absoluta flertalet inte kan göra det, hur ambitiösa de än är. Någon bred och fungerande "folkkapitalism" kan vi glömma.

Kerstin sa...

Med rikedom (det där folk trott att de skulle få med lite aktier) förehåller det sig som med lotterier, alla kan inte vinna = alla kan inte bli rika. Fåtalets ofantliga rikedomar förutsätter de mångas fattigdom.

Anonym sa...

"Bra postning men aktiemarknaden är inte ens ett kasino, den är ett pyramidspel, eller ett spel av kedjebrevskaraktär, toppen blir stenrik, resten förlorar."

Du snackar mycket skit du. Jag har investerat på börsen i 15 år och utan att jag blivit stenrik på kuppen kan jag säga att det varit mer lönsamt än om jag bara haft pengarna i madrassen.

Börsen är verkligen inte något kasino. I själva verket så är det ofta de mest snabbväxande företagen som finns listade på börsen. Börsföretagens ekonomiska tillväxt är i regel mycket högre än andra delar av ekonomin. När man investerar på börsen drar man därför nytta av att ha sina pengar placerde i den samhällssektor vars ekonomiska utveckling är starkast.

Över tid så har den som placerat sina pengar på börsen fått en genomsnittlig årlig avkastning om 7%. Detta överstiger vida den avkastning som de flesta andra sparformer kan ge. Lönekontot ger ju exempelvis ingenting!

Inom ramen för PPM ges förövrigt spararna möjlighet att placera sina pengar i räntefonder. Det kan nog rekommenderas att den som närmar sig pensionsåldern viktar om sina placeringsinnehav starkt i riktning mot rätefonder istället för aktiefonder då räntefonderna är mindre volatila.

Själv har jag över 30 år kvar till pensionen och ligger därför tungt i aktiefonderna. Men jag kommer också att vikta om mot räntefonder med tiden för att slå vakt om sparpengarna. Jag tycker det är bra att vi som medborgare ges frihet att påverka vårt pensionssparande. Alternativet är att statens byråkrater gör det och dem litar jag inte på!

Anonym sa...

"Med rikedom (det där folk trott att de skulle få med lite aktier) förehåller det sig som med lotterier, alla kan inte vinna = alla kan inte bli rika."

Du verkar vara en boren pessimist och ganka okunning. I verkligheten är det så att de flesta av oss idag är väldigt rika. Vi har en del lyxproblem men den grad av rikedom vi upplever idag överstiger vida den som rådde för bara några generationer sedan. Den svenska befolkningen har verkligen gjort en klassresa!

Jag skulle tro att en vanlig industriarbetare idag lever under ekonomiska förhållanden som vida överträffar dem under vilka, säg, en representant för det tidiga 1900-talets medelklass i form av en lärare gjorde då. Så kom inte och säga att inte breda folklager kan bli rika. Vi är redan idag fruktansvärt rika i ett historiskt perspektiv!

Björn Nilsson sa...

Påståenden om vad signaturen "Ung och dum" = Anonym ovan tjänat på börsen är fullständigt irrelevant så länge han uppträder anonymt. Anonyma personer kan häva ur sig vad som helst. Att han dessutom försöker undervisa om "hur det var förr" är på gränsen till komiskt. Eftersom produktiviteten har stegrats oerhört sedan exempelvis 1950-talet vore det mycket märkligt om inte hela nivån för vad som är acceptabel standard också har höjts - men det betyder inte att det automatiskt har skett några "klassresor". (Om man nu inte tror att bruksarbetaren som köpte bil 1958 plötsligt blev kapitalist.) Ett fåtal har verkligen gjort resan uppåt, många fler nedåt (alla självständiga näringsidkare inom jordbruk, handel och hantverk som blivit lönearbetare), de som hade mellanpositioner har rensats bort i och med de platta organisationerna, och idag blir möjligheterna att cirkulera uppåt än mer begränsade.

Och grundfrågan handlar om pensionerna och våra pensionspengar. Att placera dem på en så stökig institution som börsen, där den vanlige kontoinnehavaren inte på något sätt kan kontrollera eller påverka vad som händer är otillständigt. Att ett fåtal personer har möjlighet och kunskaper att göra det ändrar ingenting för den stora mängden människor.