Här kan man inte säga "klipp dej och skaffa ett jobb", men kanske åtminstone "skaffa dej ett riktigt jobb!" Den här killen tillhör samma sorts företagare i vidskepelsebranschen som exempelvis påven.
Den som misstänker att de senaste upploppen i Tibet inte bara var spontana utbrott av folkligt missnöje kan med fördel läsa en intressant översikt i Asia Times som mycket tydligt pekar på USA och CIA som aktiva i bakgrunden sedan 1950-talet.
Folk slåss på gatorna i Tibet men det finns yttre krafter som är inblandade, och det är inte dessa som riskerar livet. Om man skall försöka gissa vad som är det stora målet för USA handlar det inte om Tibet utan Kina, det Kina som håller på att återta sin ställning som världsmakt och numera till och med ökar närvaron i Sydamerika. När man försöker sätta krokben för kineserna spelar det nog ingen negativ roll ur Washingtons synvinkel att folk dödas eller skadas i Tibet. Snarare tvärtom.
Samtidigt finns det ett verkligt missnöje bland tibetaner som känner sig undanskuffade i konkurrensen med kineserna, annars skulle det knappast bli några upplopp. Det finns alltså anledning för Beijing att fundera på hur den tibetanska politiken, och politiken mot de nationella minoriteterna över huvud taget, bör förändras för att unvika nya utbrott av missnöje. Men hur man kombinerar detta med dagens kinesiska råkapitalism där de "duktiga" (kapitalstarka) har rätt att knuffa de mindre duktiga åt sidan vet jag faktiskt inte.
2 kommentarer:
Läste du som jag Onödiga samtiden, som hänvisade till Blogge Bloggelito. Denne libertian kan kinesiska och hävdade övertygande att den officiella kinesiska versionen av upploppen i Lhasa var riktigare än den s k Tibetregeringens i Indien. Det stöddes av foton och västerländska ögonvittnens beskrivningar. Kina kunde också ge namn på de 16 dödsoffren, medan andra sidan nu är öppe i 140 utan namns nämnande.
Sixten
Jag tror jag läste "Samtiden" i alla fall (det finns så många bloggar så hälften vore nog!).
Det finns ju flera aspekter här, exempelvis att det är enklare att känna sympati för en liten grupp som tibetanerna än för Han-kineserna som det vimlar av. Ungefär som samer eller indianer eller inuiter som har det besvärligt när de kommer i underläge mot majoritetssamhället. Men jag tror att det sitter skumma propagandister här och där som missbrukar den sympatin. Dessutom misstänker jag att ett munkstyrt Tibet inte skulle vara så kul att leva i för resten av befolkningen. Man måste kunna lite annat än att bara veva på bönekvarnarna för att organisera ett anständigt samhälle.
Skicka en kommentar