Här är ett lysande uppslag som jag fick genom ett inlägg av bloggkollega Knapsu: vår fine försvarsminister Tolgfors bör naturligtvis nomineras till Nobels fredspris! Jag har för mig att det står något i Nobels testamente om att fredspriset skall tilldelas någon som gjort något för freden och bland annat bidragit till att krigsmakten skärs ned. Och där är ju Tolgfors och Alliansen väl kvalificerad: hur mycket fungerande försvar har Sverige kvar egentligen? - Inte mycket, heller hur? Det finns en massa generaler, och så en organisation som till stora delar är besatt av en medarbetare som kallas "vakant". Skulle vi ens klara av att ockupera Estland med dagens krigsmakt?
Nu finns invändningen att Tolgfors är för kriget i Afghanistan. Det låter ju inte så fredligt, men i det fallet får man väl åberopa "Obama-klausulen": du kan bomba av bara h-e men få fredspris i alla fall!
(Otroligt det här: moderaterna har rivit den svenska krigsmakten utan stora protester, undrar vad kvarvarande höger-majorer på Östermalm säger om det?)
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
4 kommentarer:
Tomhylsan Tolgfors är helt klart ett kandidatämne, det är förstås det där med Afghanistan som kan vara ett minus. Sen är det förstås också det att han knappast ens med bästa vilja i världen kan anses uppfylla Alfreds grundklausul för att få priset – ”som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”.
”Öfver hela min återstående realiserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, af utredningsmännen realiserade till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta.”
Att ens komma på tanken att ekonomer skulle få ens ett pseudonobelpris är förstås rena hjärnsläppet. När har någon ekonom ”hafva gjort menskligheten den största nytta”.
Galbraith frågade Bruno Kreisky hur Österrike hade lyckats med att göra landet till ett så framgångsrikt välfärdssamhälle, Kreisky svarade att de hade haft en mycket framgångsrik export, de hade exporterat alla sina ekonomer. Typ den österrikiska skolan vars revansch på den nesliga förlusten mot Keynes på 30-talet de nu tagit hämnd på, i stort den typ som vanligen får pseudonobelpris av Riksbanken.
Österrikare -> Austrians, av en del omdefinierade till Austerians efter alla dessa "åstramningspaket". Undrar om det är samma genier som vill ha tillbaka guldmyntfoten? Undrar vad ekonomen Galbraith tyckte om Kreiskys svar? Det var ju fyndigt. Men österrikaren Schumpeter var väl inte helt hopplös?
Det där med "det förlupne året" är ju knappast aktuellt längre, inte ens när Myrdal och Ohlin fick priset. Pris utdelas för vad som hänt för länge sedan. Med tanke på det, kunde inte Marx tilldelas priset posthumt?
Det är väl just det. Vi har inget försvar längre, bara en kolonialkrigsstyrka. Och kolonialkrig är ju ingenting att bry sig om, så han borde anses vara en värdig fredspristagare. I synnerhet som han dessutom var vapenvägrare om ung.
Undrar varför han vägrade värnplikt? I allmänhet var det ju religiösa och/eller etiska skäl som bestämde ställningstagandet, men under de sista åren kom ju nyliberaler som hävdade att man skulle vägra för att värnplikt var liktydigt med slaveri under den elaka staten.
Skicka en kommentar