Reflexion i den nya våren

Vakar över samtiden

Jag har inte skrivit så mycket under senaste veckan - och definitivt inget på denna blogg. Nu tar våren greppet: idag såg jag blåsippor som var så färska att de inte hunnit slå ut ännu. I en buske hördes bekanta toner. Jag stannade och tittade efter, och ja, det var den lilla trevliga rödhaken som gjorde sig hörd! Grågäss och sothöns larmade från vattnet. Taltrastar höll tal i skogen. Våren rullar på, tack för det, då kan man vända sig till den och strunta i en massa annat dumt, elakt och otäckt! Våren är till för poeter och naturskådare, inte för politiska kommentarer.

För några år sedan skrev jag en liten dikt om att "få vår i knäna":

Till slut vill man bara stanna
Lyssnar
Solen leker med grönfinkar högt i lindarna
Benen rör sig långsammare
Rörelsen blir trögare
Himlen är blå och vit
Vinden hetsar runt ett varv - lugnar ned sig igen
Solen tar i så den nästan spricker
Benen bara vill inte ...
... står helt still till slut ...
... och man bara glor mot allting ...
Vad är det som händer?
- Jag har fått vår i knäna! 

Någon annan gång kan man ju ställa frågan varför "vänstern" i stort sett slängt Marx överbord och ersatt 'socialism' med något som man kan kalla 'social-kärring-ism'. När produktivkrafternas utveckling pekar mot lösningen på en massa problem som kapitalismen orsakar så kutar "vänstern" iväg och skall vara socialbyrå i stället. Varför? "De fattiga kommer alltid att vara med er" tror jag Jesus sa. Vad säger "vänstern" då? - Kanske att "jojomen, vi löser inte fattigfrågorna, vi ser till att fattigdomen såväl permanentas som utvidgas, för det har våra globalkapitalistiska chefer bef... ursäkta, för så måste det ju vara enligt någon sorts solidaritet och värdegrund och människors lika värde!"

Konst ska provocera ... eller ...?

Här ovan: klotter som jag fotograferade på en trappa på Söder i Stockholm förra året, i september. Det var då flyktinghysterin hade börjat.

Det var alltså en kladdversion av den här bilden, som inte helt korrekt visar hur migrationsströmmen ser ut. Ett mindre antal kvinnor och barn, mest yngre män, så är det snarare än denna idealbild av en flyktingfamilj. Men nu kommer ett problem: bilder kan ändras, göras narr av. Det är vad "gatukonstnären" Dan Park i Malmö har gjort:

Och på grund av detta har han återigen fått problem med myndigheterna. (Och det gäller inte grammatiken, där det väl borde ha stått "terrorists".) Det är anklagelser om hets mot folkgrupp som åter är på tapeten. Ett par reflexioner från min sida:

1. Rättvisan skall vara opartisk men har en tendens att känna hur vindarna blåser. Under andra världskriget tog svenska polisen mest västmaktsspioner före utgången av slaget vid Stalingrad. Efter slaget upptäckte man att det ju var tyskarna som spionerade! Jag undrar hur gårdagens bomber i Bryssel kommer att påverka vad åklagare tänker om Parks nya alster. Kommer man att bortse från att det verkligen kan finnas mycket farliga typer bland de massor av människor som nu rör sig i Europa, vare sig dessa är asylsökande eller ej? I det aktuella läget kan det vara känsligt att klippa till med ett åtal, med tanke på att terrorn nog inte är slut med Brysselsmällarna och det kan komma negativa reaktioner om att åklageriet daltar med terrorister. Men man vet ju aldrig, det kanske känns politiskt viktigt att bura in Park igen.

2. Till och från predikas det att "konst skall provocera". Men gäller det även i Sverige? Och vad som helst? Park kanske inte är så rolig och trevlig (i konstutövningen, menar jag, privat kanske det är en kul kille) men uppenbarligen provocerar han ju. Eller är det möjligen inte konst han sysslar med? Vem drar gränsen? Måste man ha examen från någon konstskola för att erkännas som konstnär? Hade en erkänd konstnär som Billström gjort ovanstående bildparodi kanske det hade passerat som konst utan protester om att det skulle röra sig om "hets mot folkgrupp"? Om det här med Park fortsätter får vi ju en konstscen vars innehåll bestäms av domstolar, och det låter ju egendomligt.

Eller handlar det om vem som antas bli provocerad, eller ämnet för provokationen? Om Elisabet Ohlsson Wallins fotografier föreställande någon sorts bög-Jesus provocerar kristna kanske det inte spelar någon roll, eftersom kristna är löjliga? Samma sak om några personer står och skriker i en kyrka i Moskva och därmed kränker ortodoxa kristna - det får man väl acceptera som en provokation som dock inte får bemötas på något sätt? Även ortodoxa kristna får väl anses som löjliga? Det kan bero av att svenska protestanter eller ryska ortodoxa inte är så snara att gripa till våld om de känner sig kränkta - löjliga med andra ord. Det finns ju andra som svarar på riktiga eller inbillade provokationer på annat sätt ...!

3. Det är märkligt att den tidigare domen mot Park, som inkluderade polisräden mot ett galleri, inte väckte större uppmärksamhet och protester än vad som verkligen skedde. Kan det ha att göra med att "antirasism" ses som en närmast religiös dogm, och bryter man (eller påstås bryta) mot den så är man i praktiken fredlös? Problemet som "vänstern" inte ser här är att om man ignorerar Park idag så kanske man själv åker dit i morgon, om det passar de styrande.

4. Om man inte försvarar yttrandefrihet för åsikter man inte tycker om, hur stor vän av yttrandefriheten är man då?

5. Är flyktingar (falska eller äkta) en folkgrupp? Hur definieras "folkgrupp"? Hetsade inte Mark Levengood mot folkgrupp den gången han sade på radion att finska arbetare ser sura ut och har fula kläder?

6. Etc. Fyll gärna på i kommentarerna om du känner för det.

Kapitalism, rasism - samband?

Klotter på Söder mälarstrand i Stockholm

Är det riktigt att "kapitalism skapar rasism"? Jag har inget bra svar på frågan, men påståendet måste betyda att kapitalismen uppstod först och rasismen senare. (Och, det bör tilläggas: för att frågan skall vara meningsfull måste vi ha bra definitioner på 'kapitalism' och 'rasism'.) Skulle exempelvis den transatlantiska slavhandeln ha uppstått i en kapitalistisk situation, inte under feodalism som man skulle kunna tro? Var slavstaterna i USA inte senfeodala utan snarare råkapitalistiska?

Här är en tips på en podd från tidskriften Clarté där bland annat dessa frågor diskuteras. Enligt presentationen: "I detta avsnitt av ClartéPodden föreläser Benny Andersson om historieforskningen om kapitalismens framväxt." Intressant. Går vi med på att England var kapitalistiskt redan på 1500-talet?

Och till slut ett lästips (på norska) om Tyskland.  Är Sahra Wagenknecht månne den ledare av god kaliber som den europeiska vänstern väntar på (eller åtminstone borde vänta på)?

Kranar, kranar, överallt kranar

I Marievikskvarteret i Liljeholmen: en kran poserar mot grå himmel ...

... och där sticker en upp bakom husen i Gröndal.

En hel grupp kranar på Kungsholmen ...

... och när nattmörkret faller lyser kranljusen som ett tivoli över stadens centrum.

Här är några tankar som inte kommer att dras till sin fullbordan. Det blir bara några lösa funderingar. Och det som jag funderar över är detta:

Kan kranbeståndet säga oss något om tillståndet i ekonomin?

Svaret låter självklart: när mängder av kranar svingar sina armar över stan så händer det saker i ekonomin, den utvecklas och mår bra, det händer saker. Fast då kommer motfrågan om vilken aktivitet som helst är positiv. Är det bra bara det står en byggkran där?

Med andra ord: vad finns under kranarna, vad används de till? Byggs det hus som är produktiva eller nyttiga på annat sätt, eller är det strukturer som mest tjänar till att visa på överklassens präktighet? Finns kranen på ett bygge som är en länk i det ekonomiska kretsloppet, eller på en slutpunkt? Eftersom resurserna för kran och övriga byggaktiviteter kommer ur samhällets tillgängliga fonder är det intressant att veta om det rör sig om ett bygge som kommer att bidra med nya resurser, eller om det handlar om förintande av resurser. I själva verket kan båda företeelserna förekomma, och vi kan se dem som motsatta slutpunkter på en skala. Kranarna där det byggs billiga hyresrätter (o heliga utopi!) är kanske mer produktiva, och definitivt mer samhällsnyttiga, än kranarna i huset som byggs "för ett kundsegment som vill betala lite mer". Det första alternativet kan tyda på en hälsosam samhällsekonomi, det andra på en ekonomi där spekulation och slöseri tagit över.

Jo, det här kan nog utvecklas vidare - eller avvecklas, om idén är knasig.

Folkomröstning och opinion om Sovjet

Här är en del siffror som jag fiskat upp från en sådan där hemsk Putin-sajt:

I gångna veckan var det alltså tjugofemårsdagen av folkomröstningen om Sovjet skulle bevaras eller inte. Som framgår deltog inte alla sovjetrepublikerna i omröstningen, men de var/är rätt små och borde inte påverka det totala resultatet i någon större utsträckning. En absolut majoritet ville inte upplösa Sovjet. Det hade varit intressant att se hur valdeltagandet var. Hur som helst, folkviljan som uttrycktes i den här omröstningen respekterades inte - och resten är historia. Men ännu tycks åtminstone majoriteten av ryssarna se tillbaka mot sovjetepoken med positiv blick. För flertalet torde det betyda stagnationsåren under Bresjnev, för en nu försvinnande grupp av gråhårsmän och -kvinnor är det de heroiska krigsåren och återuppbyggnaden under Stalin som gäller. Och det var den sista gruppen som "väst" gav en rejäl spottloska i nyllet genom att bojkotta sjuttioårsdagen av segern över Tyskland.

Mitt minne är ganska selektivt, men frånsett det så kan jag inte påminna mig att jag hörde något om denna folkomröstning 1991 när den genomfördes. Möjligen passade den inte in i den liberala världsbilden som media förmedlade? Eftersom Sovjet per definition ansågs vara dåligt så var det inget att rapportera om att stora delar av befolkningen inte gillade vad som hände.

Håller dom fortfarande på!?

Såg den här affischen idag:

Och mindes den här LP:n från tidigt 1970-tal:

Fläsket brinner - jo, dom var populära bland proggiga människor när det begav sig. I den mån det är gamla gänget som är kvar så bör de vara ganska ålderstigna vid det här laget, men somliga musiker har ju energi så det räcker livet ut. De får bokstavligen bäras bort till sista vilan efter sista spelningen.

Jag såg dem en gång, det var på en teater någonstans i Vasastan eller Norrmalm - minnet är lite dimmigt efter alla år. Hur som helst så stod jag inte ut med ljudvolymen, så jag gick i pausen. Det är skönare att sitta hemma och lyssna. Då kan man reglera ljudet själv, och slipper störas av dårar i publiken.

Som jag misstänkte: surt!

Tja, vad skrev jag i går ... Om man tittar på Aftonlövets rubriker så utstrålar bladet inte direkt någon entusiasm över att Ryssland (eller måste vi skriva "Putin"?) har tvålat till islamisterna å det kraftfullaste och nu kan dra ner på aktiviteterna. Nej, enligt standardformuläret måste det vara surt och gnälligt. Att man skulle intervjua någon av alla de syrier som stödjer landets regering verkar tydligen vara otänkbart. I stället blir det någon USAmerikanska som häckat med de så kallade rebellerna som antas ha något att säga. Men hur är det, är det inte så att Aftonlövet ägs av norska (NATO?)-intressen? Då kan ju redigeringen bli därefter.

Dela om du känner för'et

Tack vare påstötning från bloggkollega Skvitt har jag nu uppdaterat bloggen så att det går att twittra, fejsboka etc. om det är något inlägg som du skulle vilja dela och skicka vidare!

Alltid fel - men kanske rätt i alla fall?

Vi vet ju att allt som Ryssland (eller "Putin", som det brukar heta) gör är fel. Gör man fel så är det fel, gör man rätt så är det också fel. Tycker vissa personer. För ett halvår sedan var det fel att Ryssland tog i med storsläggan mot islamister och andra otäckingar i Syrien. Dessutom var det överraskande och obehagligt för de makter som stödde islamisterna och otäckingarna. Somliga hoppades att Ryssland skulle fastna i ett träsk av evigt krig.

Nu har Ryssland (Putin) deklarerat att man börjar dra sig tillbaka från Syrien. Vilka överenskommelser med andra makter i ärendet som finns är vad jag vet inte klart. Doktor Assad förklarar sig införstådd. Man kan undra hur införstådda USA-ledarna är. Gissningsvis är Turkiet och Saudiarabien inte informerade. Det har pratats ett tag om att de skulle försöka angripa Syrien via Libanon, samt att Turkiet skulle angripa över den egna gränsen.

Ryssland kommer att ha kvar marinbasen och flygbasen, så det handlar inte om att ryssarna sticker iväg helt och hållet. Det har ju aldrig funnits någon stor rysk markstyrka i Syrien, så om man räknar huvuden kan det inte vara någon jättestyrka som får åka hem till Ryssland. Kan man anta att det huvudsakligen är flygplan och underhållspersonal som tas bort - men som fort kan skickas tillbaka om så behövs? Dessutom har ju ryssarna bevisat att de kan bomba med flygplan som utgår från det egna territoriet och med kryssningsmissiler. Den stora knölpåken finns alltså kvar vid behov. Det bör turkar, saudier och andra tänka på. - Och för övrigt har hela den här operationen varit en rysk uppvisning för hela världen vad man kan göra även med andra motståndare. Fast jag antar att ryssarna har många andra äss gömda i ärmen ifall det skulle bli nya konflikter framöver. Och det vet gubbarna i NATO och annorstädes.


Vidare borde upprustningen av de syriska regeringsstyrkorna fortsätta, och det är ju dessa (och allierade från Libanon, Irak och Iran) som verkligen kämpar därnere i träsket. Med bara flygbombningar vinner man inte ett stort krig, det ryssarna gjorde var att ge marktrupperna en andhämtnings- och moralhöjarpaus. Nu får de syriska myndigheterna, stödda av ryska officerare, förhandla fram lokala uppgörelser med hundratals lokala väpnade grupper, samtidigt som striderna mot alltmer isolerade islamister fortsätter. Diplomatin är krigets fortsättning med andra medel! Och det verkar som radarparet Putin-Lavrov är mästare i att lägga upp diplomatiska strategier. Räkna med fler överraskningar (såg nyss att Ryssland nu även planerar oljeleveranser till Afghanistan! vad nu USA kan tycka om det?)

Nåja, i morgon har väl berörda makter tänkt färdigt och kan meddela vad som är fel med att Ryssland förklarar sin syriska kampanj för avslutad!

Ny revolutionär front i Turkiet/Kurdistan

Ett antal grupper har bildat Folkets Förenade Revolutionära Rörelse i Turkiet. Här är hela listan: TKP/ML, PKK, THKP-C/MLSPB, MKP, TKEP-LENINIST, TEKP, DKP, DEVRÎMCÎ KARARGAH and MLKP.

Kändisen i sammanhanget är PKK, den gamla kurdiska gerillan. I övrigt är det inga jag vet så mycket om, men några namn pekar på marxist-leninister och/eller maoister som tidigare försökt sig på väpnad kamp. Hur som helst, läget i Turkiet verkar inte stabilt. Erdogans krigsmakt manglar sönder städer i de kurdiska områdena och slår ner oppositionsmedia, samtidigt som turkarna intrigerar i Syrien och nästan höll på att starta krig med Ryssland. Det blev inte krig med skjutvapen, utan ekonomiskt krig, och det har drabbat Turkiet hårt. För inte så länge sedan kunde Erdogan vinna val med bra siffror, men finns de väljarna kvar idag? I det sammanhanget skulle eventuellt en revolutionär enhetsfront kunna göra en insats. Frågan är om det blir en i stort sett kurdisk front, eller om det går att bygga enhet mellan kurdiska och turkiska grupper.

Oredan i Turkiet, vem tjänar på den egentligen? Kan det vara så att denna NATO-medlem har blivit så krånglig att NATO (= USA) helst vill bli av med Erdogan och hans gäng? Det har ju varit militärkupper i Turkiet tidigare, och en ny kanske kan ordnas? Det kan knappast vara i USA:s intresse att enskilda NATO-medlemmar för sin egen privata krigspolitik och sedan försöker dra in hela alliansen i sina äventyr. Men det är ju detta som är problemet med allianser: den som leder alliansen kan inte alltid vara säker på att de olika lokala underhuggarna inte hittar på egna dagordningar som går på tvärs mot vad ledaren vill.

Tyska delstatsval

För en gångs skull är det lite uppmärksamhet även i Sverige vad det gäller tyska delstatsval. Delstatsvalen kan ju betraktas som en anvisning även om vad väljarna tycker om rikspolitiken, och ett parti som påminner om sverigedemokraterna (AfD, Alternative für Deutschland) har förväntats gå fram. Här följer klipp med preliminära siffror:

I Sachsen-Anhalt, som borde vara ett av vänsterpartiet die Linkes kärnområden har partiet backat rejält, liksom socialdemokraterna SPD. Å andra sidan har emigrant- och EU-kritikerna i AfD gått framåt i stor stil. Man kan misstänka att AfD tjänat röster på att vänsterpartierna enligt nutida europeisk standard verkar strunta i sina väljare. Men samtidigt kan man notera att tendensen inte ser exakt likadan ut i Rheinland-Pfalz, så förklaringen om missnöjda vänsterväljare kanske inte håller överallt. I Rheinland-Pfalz skulle man ju kunna tro att AfD mest tagit röster från de gröna.

I de två övriga valen var die Linke obetydliga redan från början men minskade åtminstone inte. Merkels parti gick tillbaka i varierande grad, och det får väl tas som ett varningstecken för framtiden. Och upplösningen av de gamla partisystemen och -lojaliteterna kan förväntas fortsätta.

Världsk(l)ass?

Såg de här gubbsen på torsdagsförmiddagen i ett dimmigt Stockholm. Men vad är det för text på ryggarna? - På väg mot ett Stockholm i världsklass.

Jaha, det där med "världsklass" har ju nitats tidigare av skarpsynta kritiker. Det finns två tolkningar av världsklass: "Bland de bästa" respektive "ungefär samma skräp som överallt annars". Som Stockholm nu utvecklas kan man gissa mer på det andra än det första alternativet. Mer "kass" än "klass".  På väg mot ett Stockholm som ... ja, vadå?

Gudomlig humor?

"Somliga straffar Gud genast, och andra först efter ett tag" - så låter ett gammalt talesätt (om jag nu minns det rätt):

Här är det nog "efter ett tag" som gäller. Eller som gamle Augustinus skrev angående syndare som får hålla på alltför länge: Gud ger dem mer rep att hänga sig själva!

Jag är säker på att alla gudfruktiga USAmerikaner ser den gudomliga rättvisan - och humorn! - i detta lilla familjedrama!

OPEC blir ROPEC?

Enligt en nätsida som skriver om olja så händer det märkliga saker i råoljebranschen. Som bekant så står ju Ryssland och Saudiarabien på varsin sida i Syrienkonflikten. Skulle det går riktigt illa kunde det bli krig mellan de två, ifall Saudi skulle framhävda med att man vill invadera Syrien. Men trots detta hade Ryssland, Saudiarabien och ytterligare ett par oljeproducerande stater ett möte i februari, och en större version med fler deltagare förväntas inträffa i mars. Trots motsättningar finns det uppenbara fördelar för oljestaterna om de kan samordna sig vad det gäller produktionsnivåer och priser. Blir OPEC, de oljeproducerande staternas organisation, utvecklat till ROPEC där Ryssland är med? Om ett par år fyller för övrigt OPEC 60 år. Med Ryssland i samarbetet skulle det bli en stor grej: Will Russia End Up Controlling 73% of Global Oil Supply?

Kanske man här kan se ett nytt exempel på den smidiga ryska diplomatin. Saudihärskarnas förbindelser med USA försämras, och samma är det med landets ekonomi och utrikespolitik. Då kan de nappa på ryska förslag om gemensam oljepolitik trots att det finns stora motsättningar inom andra områden. Ryssen tar det hela lugnt och metodiskt, överilar sig inte, gör inga hotfulla utspel, blundar när det passar för vissa saker och låter diplomatin och ekonomin ta ledningen. Och så kan man (tillsammans med kineserna) bygga inflytande i de västasiatiska oljestaterna och trycka ut USA och dess allierade.

Med Ryssland i oljesamarbetet, dessutom i en ledande roll på grund av sin stormaktsposition, anar artikelförfattaren stora geopolitiska förändringar framöver. - Man får anta att USA försöker lägga ut så många krokben som möjligt för den här processen, men förmodligen kan man som bäst fördröja.

Självförtroende

Malcolm X sa en gång ungefär att "du blir vad dom säger att du är". Om det hela tiden predikas för dig att du är värdelös, dum, underlägsen etc. etc. så kommer du till slut att bli det, även om det i verkligheten är fel. I alla fall om du inte kämpar emot, slår tillbaka, säger "dra åt helvete" åt de som försöker trycka ned dig och sopa bort ditt självförtroende.

Fundera nu på hur överklassen i det här landet bemöter det svenska folket: vi påstås vara kulturlösa, barbarer till ursprunget, vi "måste" det ena och det andra etc. etc. En rik svensk historia vad det gäller kultur, vetenskap, teknik med mera sopas bort, bara för att ... ja, för att vad då? (Nu kan det ju vara så att en del av de människor som häver ur sig sådant trams faktiskt är så obildade att de tror att det är sant, men just det här blogginlägget handlar inte om obildning hos struntfigurer som Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt.)

Den vars självförtroende har knäckts riskerar att gå under som människa. Samma är det med ett helt folk. Vad händer i Sverige nu?

Dessa reflexioner är skrivna på svenska språket, vilket är ett bärande element för den svenska kulturen och samhälleliga sammanhållningen.

Brand på Långholmsgatan. Gott om resurser.

När jag tog en promenad på kvällskvisten och gick gångbron över Långholmsgatan på Söder i Stockholm noterade jag brandbilar, en ambulans, samt poliser. Det var en lägenhetsbrand fick jag sedan veta, och några personer var skadade. Ännu så länge finns det resurser att ta hand om sådant här, och i de här kvarteren behöver räddningspersonalen inte vara rädd för att utsättas för stenkastning, för att lokala "hjältar" försöker skära av brandslangarna, eller liknande påfund. Och jag undrar hur det är med resurserna på sina håll ute i landet? Hur som helst, här är några bilder: