Det som det skulle vara slut med ...

De som hurrade för invasionen av Irak uppgav sig vara upprörda över Saddam-regimens övergrepp, med mord, misshandel, tortyr av allehanda slag. En del människor är ju påhittiga vad det gäller att plåga andra människor, men med USA:s invasion (där Sverige hade kunnat vara med om krigspartiet här hemma fått sin vilja fram) skulle det bli slut med terrorn. De stackars irakierna skulle få frihet nu, och demokrati ... Och så kommer detta:

En hemlig order gjorde det möjligt för USA att låta irakiska säkerhetsstyrkors övergrepp på hjälplösa fångar passera. Övervåld som bland annat bestod i misshandel, elchocker och våldtäkter ...

Vad skall man säga nu då? Hederligast är väl att säga att man hade fel om den moraliska halten hos USA och dess kompisar. En del väljer nog att inte säga något alls, och hoppas att tidigare sagda dumheter glöms bort. Men vi får nog också i den politiska undervegetationen räkna med att stöta på förnumstiga typer som vet allt, inklusive att det här är krig och i krig händer sånt här. (Fast man kanske inte sagt det tidigare.) Och eftersom saker är som de är finns det inte mycket att göra, utan bara att köra på.

Någon kanske vill klaga över att "våra pojkars" säkerhet sätts i fara av den här sortens avslöjanden. Med andra ord: om det kommer fram vad de håller på med ser det väldigt illa ut, och många kan bli väldigt arga. Men egentligen torde det mesta redan vara känt, det är bara det att de stora medierna i de krigförande länderna i väst inte varit så pigga på att fråga irakier, afghaner, palestinier, libaneser, pakistanier, somalier och andra vad de varit utsatta för. Nu kanske i alla fall fler människor i den här delen av världen förstår varför det finns en massa arga människor långt därborta där det förs krig. Obegripliga bilder av arga demonstranter kanske plötsligt blir begripliga. Förhoppningsvis är det så, och att det leder till politiska konsekvenser. För Sveriges del vore det lämpligt att avbryta allt samarbete med den värste aktören i det här spelet - USA:s våldsapparat - och omedelbart se till att vår kontingent tas hem från Afghanistan. En hemtransport borde kunna ske på mindre än en vecka.

Mer om Apollon och Dionysos

Ach, der Björnbrum tänker ju så det knakar i hjärnbarken!

I föregående inlägg var jag inne på motsättningen mellan Dionysos och Apollon sett från ett Nietzscheperspektiv (som jag säkert missuppfattat). Det kan vara olika saker som de grekiska gudarna företräder: exempelvis omedelbarhet och instinkt/känslor, respektive eftertanke, klokhet och planering. Men jag skrev också att motsatserna påverkar och omvandlar sig i varandra. Kanske låter det konstigt (men inte om man är insatt i den dialektiska filosofin) och jag tänkte förklara lite mer hur jag tänker.

Antag att vi har Apollons forsknings- och utvecklingsbolag. Bolagets forskningsavdelningar kläcker fina nya idéer om kärnkraft, genmodifiering och manipulationer med arvsmassa hos såväl möss som människor och majs, fina förbifarter, avlivande av icke önskvärda personer inom eller utom vårt samhälle, återinförande av tortyr, och annat - alltid med noggranna och logiska argument för att detta är bra saker!

Men då ruskar Dionysos, de icke genomtänkta instinkternas herre, på sig och börjar ställa frågor. Ibland upprörda och förvirrade frågor som missar målet, ibland frågor som träffar verkligt ömma punkter. "Men varför skall vi göra det här? Vad är det här bra för? Varför talas det så litet om konstiga efterverkningar? Kan man verkligen lita på de där vetenskapsmännen (de är ju avlönade av Apollon-bolaget? Är det verkligen anständigt att göra det där?"

Stundom har Dionysos inte fattat det fina i utvecklingen, som vissa delar av debatten om genmanipulering där det nog handlar mer om rädsla i största allmänhet än om fakta. Men ibland hittar han verkligen något skumt. Och det är då som omslaget sker: medan Apollon-bolaget visar sig ha levererat dåliga eller rent av rent livsfarliga produkter i illa genomtänkta projekt, och dessutom sett mer till den egna vinsten än till eventuell nytta för mänskligheten, kommer Dionysos invändningar att vara de logiska och värdefulla. Därmed har det irrationella och det rationella bytt plats.

Vad som verkligen är irrationellt och rationellt, det är en annan fråga som förtjänar ett eget diskussionsinlägg. Ofta är det betraktaren som för sig själv definierar vad termerna står för.

Samma sak gäller "instinkt" som tidigare nämnts: man kan uppfatta det som en släkting till "irrationell", men man kan också hävda att det krävs tidigare erfarenheter för att instinkter skall kunna uppstå. En instinkt hänger inte fritt i luften. Att "handla instinktivt" betyder inte att handlingen är rätt eller fel, bara att den inträffat.

En företrädare för det apolloniska: Robert McNamara, industriman och en gång USA:s försvarsminister, påstods ha hjärna som en datamaskin, trodde själv att han var ansvarig för fyra miljoner indokinesers död - vad hade världen för nytta av hans "logiska" hjärnvindlingar?

De personer som instinktivt trodde att nazisternas "barmhärtighetsmord" av inte helt friska människor eller CIA:s tortyr var rätt metoder såg visserligen problem som måste hanteras, men instinkterna ledde fel. De personer som instinktivt tog avstånd från nazisternas mordprogram eller CIA:s torterande kom rätt även om de inte tänkte igenom sina ståndpunkter så noga. Raspolitiken var ovetenskapliga dumheter och terrorister fångas inte genom tortyr. Känsloreaktioner kan alltså leda rätt eller fel, men leder de rätt kommer Dionysos att nita Apollon så att det dånar om det.

I ett mänskligt (med det menar jag anständigt och någorlunda trevligt) samhälle måste Dionysos och Apollon ständigt bevaka och puckla på varandra, annars torde det bli omänskligt.

Nej, om ni ursäktar, jag har några sidor Nietzsche kvar att läsa nu, ber att få återkomma!


Tidigare inlägg som mer eller mindre har anknytning till "gubben med stora mustaschen":

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Alan utbuad i bananrepubliken

Det kanske verkar elakt att rita clownnäsa på Alan Greenspan, men det är ganska snällt jämfört med vad folk säger om honom. Jag undrar om de mest ilskna kan vara sådana som bländades av Greenspans och de andra marknadsgycklarnas superliberala ordfyrverkerier för några år sedan? Nu står de där, kanske inte med röda men med långa näsor!

Det finns en artikel av Alan Greenspan som jag inte vet om den är så kul att läsa. Han verkar hävda att man pga tidigare riskforskning hade fått lite konstiga idéer om saker och ting. Det är roligare att läsa kommentarerna i HuffPo. Jag har inte läst alla (de är rätt många) men jag tror man kan sammanfatta det hela ungefär till: Håll klaffen och släng dej i väggen, gubbjävel! Vi är trötta på dej! Stick för h-e! Inga direkt positiva reaktioner till gamle Alan alltså.

Det snackas visst om ett uppsving för populismen i USA, med andra ord att bönderna kommer stormande med sina högafflar och rullar skojarna i tjära och fjäder och bär dem på en stång ut ur stan. Det kanske vore väl våldsamt för Alan, han är ju i alla fall över åttio! Men det finns väl yngre hjältar från bank- och finansvärlden som kan tåla en omgång?






Begreppet "bananrepublik" borde vara på utdöende på grund av ändrade storpolitiska styrkeförhållanden. Det handlade ju om främst diktaturer i Centralamerika som levererade jordbruksprodukter till USA, som mer eller mindre kontrollerades av storbolag från USA, och dit marinkåren åkte och slaktade folk om det gjordes försök till motstånd eller sociala reformer. Ibland gjorde olika fraktioner av militären och/eller civila oligarker statskupper, men det ändrade inte själva systemet. Det är då ödets ironi att beteckningen börjar användas på USA självt.

Det handlar inte bara om att USA säckade ihop som rättsstat. Den termen har väl alltid varit tveksam, särskilt för mindre bemedlade därborta, men när "kriget mot terrorismen" började släppte alla hämningar och man föll in i samma tortyrmönster som de ökända gamla bananrepublikerna. En färsk artikel berättar om ett fall som klart visar varför tortyr inte fungerar.

Nej, även vad det gäller ekonomin har termen dykt upp. Via bloggen Ekonomistas hittade jag den här artikeln (kort sammanfattning hos Ekonomistas här, grundartikeln är betydligt längre). Det är en före detta chefekonom vid Internationella Valutafonden som ger sin syn på saken. Av någon anledning spelar inte IMF skurkrollen i artikeln, men man kan väl inte få med allting.

Medborgare i bananrepubliken kanske?

En mellanrubrik lyder Becoming a Banana Republic vilket ju låter rätt allvarligt. Rubriken för hela artikeln är The Quiet Coup. En tyst statskupp alltså, och en situation där USA jämförs med utvecklingsländer - bara utvecklingsländer (och då får man väl tänka sig bananerna marschera in):

In its depth and suddenness, the U.S. economic and financial crisis is shockingly reminiscent of moments we have recently seen in emerging markets (and only in emerging markets): South Korea (1997), Malaysia (1998), Russia and Argentina (time and again). In each of those cases, global investors, afraid that the country or its financial sector wouldn’t be able to pay off mountainous debt, suddenly stopped lending. And in each case, that fear became self-fulfilling, as banks that couldn’t roll over their debt did, in fact, become unable to pay. This is precisely what drove Lehman Brothers into bankruptcy on September 15, causing all sources of funding to the U.S. financial sector to dry up overnight. Just as in emerging-market crises, the weakness in the banking system has quickly rippled out into the rest of the economy, causing a severe economic contraction and hardship for millions of people.

But there’s a deeper and more disturbing similarity: elite business interests—financiers, in the case of the U.S.—played a central role in creating the crisis, making ever-larger gambles, with the implicit backing of the government, until the inevitable collapse. More alarming, they are now using their influence to prevent precisely the sorts of reforms that are needed, and fast, to pull the economy out of its nosedive. The government seems helpless, or unwilling, to act against them.

Top investment bankers and government officials like to lay the blame for the current crisis on the lowering of U.S. interest rates after the dotcom bust or, even better—in a “buck stops somewhere else” sort of way—on the flow of savings out of China. Some on the right like to complain about Fannie Mae or Freddie Mac, or even about longer-standing efforts to promote broader homeownership. And, of course, it is axiomatic to everyone that the regulators responsible for “safety and soundness” were fast asleep at the wheel.

But these various policies—lightweight regulation, cheap money, the unwritten Chinese-American economic alliance, the promotion of homeownership—had something in common. Even though some are traditionally associated with Democrats and some with Republicans, they all benefited the financial sector. Policy changes that might have forestalled the crisis but would have limited the financial sector’s profits—such as Brooksley Born’s now-famous attempts to regulate credit-default swaps at the Commodity Futures Trading Commission, in 1998— ... were ignored or swept aside.

Med andra ord, det var finanssektorn som styrde politiken och som tjänade på den. Detta var "kompiskapitalism", där myndigheter och regering sprang finanskapitalets ärenden. Det är ju något man kan tänka sig i ett utvecklingsland, i en bananrepublik, men inte i en modern och hög utvecklad demokrati.

Och det här är lönsamt, det har varit oerhört lönsamt för finanssektorn i USA som sådan och de som arbetar där under de senaste årtiondena, vilket framgår av de här diagrammen. Det övre visar hur finanssektorns andel av de totala företagsvinsterna var stabil på 10-15 procent under lång tid, men sedan brakade iväg upp till över 40 procent strax innan den nuvarande krisen började. Det återspeglar naturligtvis en bubble-ekonomi där spekulationen styr och sunt förnuft jagas bort.

Det nedre diagrammet är löneutvecklingen i sektorn, jämfört med ekonomin i stort. I början ligger lönerna på genomsnittet, men sedan drar de iväg. Det är väl den sortens folk som nu åker ut på gatan i rasande fart, förlorar allt och springer till kyrkan på Wall Street för att få andlig tröst.



Jag undrar om lönekurvan kommer att falla tillbaka? Det kan vara så att det är främst de lägre betalda skikten i finansgruppen som åker ut. De stora och mäktiga bossarna håller sig nog kvar och ser till att löner och andra ersättningar fortsätter att flöda in. Däremot kan man tänka sig att finanssektorns del av företagsvinsterna kan falla tillbaka en hel del. Man kanske kan kalla det en korrigering som antyder att verkliga varor och tjänster har verkliga värden medan finansiella "instrument" med konstiga namn ofta inte har det. Och när folk upptäcker det vill ingen ha dem. Ta det som en indikation om att arbetsvärdeläran gäller.

Läs gärna hela artikeln av IMF-gubben, den innehåller en hel del intressanta synpunkter, som vad IMF skulle göra om USA var ett hjälpsökande u-land: nationalisera och stycka upp bankerna och rensa upp i oligarkin! För läget är allvarligt:

The conventional wisdom among the elite is still that the current slump “cannot be as bad as the Great Depression.” This view is wrong. What we face now could, in fact, be worse than the Great Depression—because the world is now so much more interconnected and because the banking sector is now so big. We face a synchronized downturn in almost all countries, a weakening of confidence among individuals and firms, and major problems for government finances. If our leadership wakes up to the potential consequences, we may yet see dramatic action on the banking system and a breaking of the old elite. Let us hope it is not then too late.

Det räcker nog inte med att tro att "ledarskapet" skall ordna det här. För att komma runt hörnet till en värld där vi slipper kriser av det här slaget är det inte bara finansoligarkierna, utan också det politiska "ledarskapet" som måste placeras på sophögen. Undrar om det också kan vara idé att gå tillbaka till början av 1900-talet och se vad marxistiska ekonomer som Luxemburg och Hilferding hade för tankar om finanskapitalet? Bankinflytande på hela ekonomin är ju inte ett nytt fenomen!

Ska vi byta information med dessa figurer?

Jag har skrivit tidigare om HuffingtonPost som en källa att ösa information ur angående USA. Här är en sak som kom idag, som Huff saxat från annat håll. En journalist vid namn Christopher Hitchens lät sig frivilligt utsättas för så kallad waterboarding. Av någon anledning vill USA:s myndigheter inte erkänna att detta är tortyr. Hitchens stod ut 17 sekunder och var verkligen inte i god form efteråt. Och ändå var han ju i motsats till de verkliga tortyroffren inte utsatt för något verkligt hot utan kunde avbryta försöket när han själv ville.

Ska vi byta information med dessa figurer? skrev jag som rubrik. Och då menar jag inte bara torterarna i USA utan alla dess klientregimer Jorden runt. Frågan är berättigad med tanke på FRA-lagen. Det är ju så att organisationer av den typen byter information med varandra vilket är bakgrunden till ett inlägg i Aftonbladet. Skribentent vill att FRA:s nätverk kontrolleras av Datainspektionen. Jag undrar om det fungerar ens om DI fick tillstånd att försöka. Om inte någon eller några inom FRA är villiga att samarbeta lär det vara svårt att få ut upplysningar som dess ledning vill hålla hemliga. Som AB skriver: det finns risk att tortyrregimer (inte bara USA utan exempelvis Pakistan) får hjälp av uppgifter som FRA tar fram. Och man kan misstänka att framplågade påståenden av tvivelaktigt värde kommer från andra hållet också. De som främst ligger i riskzonen att drabbas av det här utbytet är nog människor i Sverige som kommer från länder där USA direkt eller indirekt för krig eller stödjer fallfärdiga och korrupta regimer. Minns någon fallet med egyptierna som tvångsvis flögs från Sverige?

Det pågår i diverse länder försök att genomdriva lagar i stil med FRA-lagen. Förmodligen handlar det ofta om att legalisera vad spionerna redan håller på med. Varför denna frenesi just nu? Kan det ha att göra med att nästa stora krig eventuellt är på gång och att man förvänta sig att motståndet världen över kommer att bli ännu kraftigare än när Afghanistan och Irak angreps? Egentligen vore det ren galenskap av USA och Israel att dra igång ett krig mot Iran, men man kan fråga sig om de nuvarande regimerna i dessa länder tänker logiskt. De förefaller vara som spelare som vet att de redan har förlorat men ändå planerar ett sista desperat drag som kanske kan rädda dem. Som den tyska Ardenneroffensiven 1944 kanske?

"förhörsmetoder som annars är förbjudna enligt folkrätten"

Apropå vad jag skrev igår. Här citerar Dagens Nyheter New York Times:

Den amerikanska regeringen har informerat kongressen om att underrättelsetjänstens agenter som arbetar med antiterrorism har rätt att använda förhörsmetoder som annars är förbjudna enligt folkrätten.

" ... förhörsmetoder som annars är förbjudna enligt folkrätten." Just det, tortyr. Men man är för fin i kanten för att säga det rakt ut. Och trollformeln "terrorism" antas ursäkta allting.

Notera också att den ryggradslösa kongressen inte har satt stopp för nedrivandet av folkrätten. De som tror att en president från det Demokratiska partiet skulle bli bättre får nog förbereda sig på många besvikelser. Inte ens en kongress med starkt demokratiskt inslag har kunnat gå i spetsen för den folkliga opinionen och sätta stopp för Bushregimens härjningar. Skulle Clinton eller Obama hamna i Vita huset skulle det ändå blir "business as usual".

Bakom Guantanamo

George W Bushs arv till eftervärlden blir en sönderskjuten rättsordning, där såväl individers som staters rätt sopas åt sidan till förmån för lynchmobbens hjärndöda aktiviteter. På sätt och vis kan man säga att mycket av USA:s politik under tidigare epoker "kommit hem". Tidigare har Tredje världens diktatorer fått göra mycket av det smutsiga jobbet med hemliga fängelser, tortyr och liknande som den demokratiska västvärlden (officiellt) inte accepterar. Nu är detta officiell politik hos den enda kvarvarande supermakten. Och mer eller mindre tvivelaktiga politiker världen runt hänger naturligtvis på - alla har ju sina egna "terrorister" att bekämpa. Om George W Bush har rätt att hålla sig med hemliga fängelser har självfallet alla andra rätt till det också! - Och därmed har några hundra års kamp för ett anständigt och öppet rättsväsen brutit samman.

Jag såg nyss en artikel på al-Jazeeras hemsida som bland annat refererar till Guantanamo och USA:s hemliga läger. Där sägs att lägret på Cuba döljer den mycket allvarligare situationen med 27.000 fångar i just de hemliga lägren. På Cuba finns bara några hundra fångar kvar, så det verkliga problemet är inte längre där. Hur har man kommit fram till siffran 27.000 förresten, det framgår inte?

Även om det vore 20.000 skulle det vara en oerhörd mängd människor som undanhålls de rättsprinciper USA officiellt har ansett sig företräda. Man kan givetvis hävda att det är livsfarliga terrorister hela bunten, men det hjälper inte. Det som hjälper är normalt polisarbete, och det har man inget intryck av att USA sysslar med. Man "fiskar" helt enkelt, samlar in folk mer eller mindre på måfå, och hoppas hitta något. I den mån man får tag på några riktiga terrorister kommer de förmodligen att lura skjortan av förhörsledarna eller få dem att göra bort sig. När man till slut visade upp en man som erkände allt mellan himmel och jord ryckte världen på axlarna - det var ju framtorterade bekännelser, och därmed värdelösa!

Och medan USA dribblar med sina rättsvidriga läger rycker talibanerna fram i Afghanistan. Idag skrämde de bort president Karzai med en raketattack och enligt en artikel i Asia Times har de gamla krigsherrarna i Nordalliansen kontakter med talibanerna. Det har legat i luften ganska länge att afghanerna nog vill klara av den här konflikten utan att amerikanerna får diktera villkoren. Hemliga fängelser och tortyr lär inte hjälpa. Inte där, och inte på andra ställen där USA är inblandat. Fransmännen använde liknande skrämseltaktik i Algeriet. Det slutade med att de åkte ut. Samma sak lär hända med USA. Synd bara att så många människoliv skall ödeläggas innan de ansvariga begriper att spelet är slut.