Helt rätt: bakom galler är rätt plats för skojarna!

Jamen ...

... det var väl inte bara spånken, lite mat fick de väl också för pengarna?

Den gnällige kan naturligtvis fråga varför centerpartiet, som lär vara ett av världens rikaste partier, inte kan betala sina restaurangnotor ur den egna kassan? Men det kan röra sig om någon sorts pervers upprorsrörelse: "vi betalar inte (själva, det får andra göra)!" Eller helt enkelt bokföringsslarv. "Bristande rutiner" brukar väl ofta framhållas när det går på tok med det här.

Att framhålla sprit i en offentlig skandal, är det månne rätt typiskt svenskt? Fixeringen vid sprit fick en massa tokstollar att utan eftertanke rösta ja till EU en gång i tiden ("wow, EU, jättebillig sprit hur mycket som helst"!) samtidigt som avundsjukan med hög röst hävdar att en politiker som tar sig en grogg eller pimplar dyrt årgångsvin inte får låta detta betalas med skattemedel. Allrahelst inte på "lyxkrogar" som det står med lite mindre text på löpsedeln.

Räknat i reda pengar verkar det här ändå vara rätt blygsamt jämfört med andra konstigheter som Alliansen hållit på med. Men en liten lättbegriplig skandal kan ju alltid fungera som avledare för uppmärksamheten när det sker betydligt värre saker i närheten.

Hur man blir ovän med de flesta

Jag bläddrar i en antologi med uppsatser om kommunalpolitik i Stockholm efter Andra världskriget. Där citeras, på tal om utbyggnaden av daghem, en intervju med dåvarande folkpartistiska finansborgarrådet P-O Hansson. Enligt Dagens Nyheter kunde Hanssons åsikter sammanfattas som följande: "Låt fruarna stanna hemma. Utländsk arbetskraft blir billigare."

Detta var 1969 det. Somliga blev upprörda. Hansson hade inte hängt med sin tid helt enkelt.

Här har vi flera intressanta saker att fundera på:

Folkhemsnostalgikerna. Jag uppfattar sådana som människor som ser femtio-sextiotalen som guldåldern. Det var den stora hemmafru-epoken (även om en massa tanter i själva verket jobbade utanför hemmet utan att det officiellt märktes så mycket). Men kan dagens folkhemsnostalgiker tänka sig att återuppliva hemmafrun och ersätta kvinnor i arbetslivet med utlänningar, även om de senare skulle vara billigare? Jag uppfattar nostalgikerna som i stort sett invandrarfientliga, så det kan bli svårt att få ekvationen att gå ihop.

Folkpartiets dödslängtan. Här lyckades en ledande folkpartist stöta sig med många pigga fruntimmer som gärna jobbade utanför hemmet under ordentliga reglerade förhållanden (eller känner sig jagade att göra det eftersom levnadskostnaderna börjar göra det svårt att hålla igång ett flerpersonshushåll på bara en lön). Ungdomsförbundet ville att Hansson avgick. Den liberala pressen i form av Expressen var arg.

Men det var ju också så att FP var ett stort arbetarparti under några årtionden, men i frågan om tjänstepension i slutet av femtiotalet gick man emot Allmänna Tjänstepensionen ATP och lyckades därmed stöta bort många av sina arbetarväljare. Och i mitten av sextiotalet kom ateister och sexliberaler och när de varit i farten ett tag så tröttnade många av partiets religiöst sinnade anhängare. Därmed var stora delar av partiets väljarbaser underminerade, och man förvandlades så småningom från ett rätt hyggligt socialliberalt parti till vad det är nu. En ganska otrevlig opportunistisk vingel-pelle inbegripen i ett långdraget plågsamt politiskt självmord, genomfört genom ivrigt trampande på anhängarnas känsligaste tår.

Man kan jämföra med det krympande Bondeförbundet/Centerpartiet: det partiet har backat inte bara på grund av egna politiska fel utan för att den ursprungliga väljarbasen - småbrukare och annat småfolk på svenska landsbygden - rensats bort av teknisk utveckling och ekonomiska konjunkturer. Jag tvivlar på att Annie Lööf och resten av ledarna i C vet vad som är fram- och baksidan på en gödselstack!

Jag letade på nätet efter en FP-valaffisch som jag minns från för länge sedan, föreställande en yngre qvinnsperson som längtande tittar ut genom ett fönster. Detta a propå hemmakvinnor som längtar ut i det stora livet. Hittade den inte, men däremot några andra.

Det är bra att tänka själv och stå för sin åsikt - men det behöver ju inte betyda att jag har rätt och alla de andra har fel! Och, filosofiskt och realistiskt sett: finns verkligen något sådant som en helt egen åsikt?

Och boken? Jo, den heter Stockholm blir välfärdsstad. Kommunalpolitik i huvudstaden efter 1945. Stället jag citerar finns på sid. 131

En kul (?) FP-affisch. Vet inte året men antar att det bör vara rätt tidigt trettiotal, innan man uppfattade snarliknande och rätt otäcka paroller från ett sydligt grannland: Ein Volk, ein Führer.

Världen styrs med ringa vishet

Det skall visst vara något internationellt möte om klimatet i Köpenhamn. Copenhagen får heta Hopenhagen för att liva upp de förhoppningsfulla. Andra är, som bilden ovan visar, mer skeptiska.

En cyniker kanske skulle anmärka att om folket på båten har tur så hinner klimatutvecklingen göra att isberget smälter bort innan det blir krock och katastrof. Men så bra går det nog inte. Hur var det gamle rikskanslern Axel Oxenstierna sa till sin son 1648: "Min son, du skulle bli förvånad om du visste med vilken ringa vishet världen styres." (Fritt ur minnet, jag kan inte garantera att varje ord är på rätt ställe.)

På tal om ringa vishet så är fru Sahlin i farten igen. Bilda koalition tillsammans med centern och folkpartiet - partier "till höger om högern" - ifall Sverigedemokraterna skulle få en vågmästarställning efter nästa val? Det andas desperation från en politiker som inte har mycket egen politik att föra ut. Är det överhuvud taget rimligt att SD tillmäts sådan vikt? Är inte resoluta och framåtblickande åtgärder med anledning av nuvarande och kommande kriser mer angeläget än att blåsa upp en marginalgrupp till enorma proportioner? SD torde tacka och ta emot för all uppmärksamhet och gratisreklam - vill de visa upp sig som vanliga hyggliga svenskar som står emot ett korrupt och elitistiskt, folkfientligt och landsförrädligt etablissemang så får de ju rejäl hjälp av politikerna i de etablerade partierna.

Här kan ju Ohly få en ny chans. Han skulle kunna säga att "tänker ni samarbeta med arbetarfienderna i C och FP så går vi ur alliansen och spikar en egen politik för framtiden. Vi blir den verkliga oppositionen mot etablissemanget." Möjligen skulle C och FP välkomna detta och sedan kunna ingå en ny koalition med socialdemokraterna och miljöpartiet, men långsiktigt skulle V kunna tjäna på ett sådant steg genom att föra fram en egen och tydlig politik. Men det tror jag inte man vågar.

Hela det etablerade politiska systemet i Sverige kanske kan jämföras med skeppet som är på väg mot undergången medan en uppsättning kaptener och styrmän tjattrar förvirrat om färdriktningen?

Bonnslugt

Bondeförbundet må ha bytt namn till Centerpartiet och flyttat in mot Stureplan, men bonnslugheten hänger kvar i alla fall. Det var länge sedan jag var fackligt aktiv, men vissa gamla lärospån sitter ändå i. Och ett av dem är att om du kommer in med låg lön, vilket kan hända under lågkonjunktur, blir det svårt att rätta till det i efterhand. Vill man vara någorlunda säker på en god långsiktig löneutveckling skall man börja med en god lön och jobba den uppåt, inte börja med att försöka reparera ett dåligt utgångsläge.

Till och med LO:s ordförande inser att låga ingångslöner, en bra bit under vad avtalen föreskriver, är en fälla. Företagen tar in billig ungdomsarbetskraft, men när ungdomarna kommer upp i ålder för att få rätt till avtalsenlig lön lär intresset att ha dem kvar minska. Och ur företagarsynpunkt är det logiskt - man lyfter ut dem och tar in ett nytt billigt gäng.

Argumentet att det är bättre att ha dålig lön än ingen lön alls fungerar om det är rimligt att tro att ingångslönen ganska snart kommer att justeras på grund av stigande erfarenheter. Är det bara ytterligare ett inslag i ett livslångt kaos av usla löne- och arbetsförhållanden, osäkra anställningar och dåligt behandlad personal är det frågan om det är någon idé att vara med. Forna tiders drängar och pigor hade ofta usla förhållanden hos ogina bönder, men de hade i alla fall mat och husrum och ettårskontrakt. Dagens pigor och drängar skall inte ens ha det. Det här förslaget från Centern låter som värsta sortens bonnslughet.

Jag tror jag lägger till ytterligare ett minne från den tiden när det begav sig: i PTK:s avtal infördes lägstalöner med hänsyn till ålder. Har för mig att om man fyllt 24 fick man inte ha lägre lön än en viss summa. Det där låter ju som om man just talar om 24-åringar. I själva verket innebar det att uselt avlönade tjänstemän som var på väg mot pension ganska snart också fick bra lönelyft! Så det här är verkligen inte bara en ungdomsfråga!

Redigeringsmiss?

Är det en miss i redigeringen, eller ett illasinnat attentat av en rabulistisk redigerare? Den frågan kan man ställa sig efter att ha sett Dagens Nyheter, familjesidan s. 41 i pappersupplagan.

Till vänster har vi rubriken Hon tror på valfrihet. Det handlar om en moderatböna som är ordförande för kommunstyrelsen i den kända pepparrotsstaden Enköping. Hon förevisas på stor färgbild och ser väl ut som sådana människor brukar se ut. Jo, valfrihet är ju bra.

Då är det ju tråkigt att störas av rubriken till höger på samma sida: Sjukvårdens underklass fick nöja sig med enklast tänkbara. Det är professor Anders Berge som skrivit en avhandling om sjuk- och fattigvård under första hälften av 1900-talet. Ålderdomshemmen var inrättningar för fattigfolk fram till 1948 när pensionsystemet modifierades och de intagna faktiskt kunde få lite egna pengar.

Det är väl ditåt vi är på väg igen, till en situation där privatekonomin styr och alltfler människor tyvärr måste konstatera att "allt är tillåtet men inget är möjligt". Den som har lite kunskaper om hur Sverige såg ut under 20-30-talen borde inte se den tiden som ett exempel på någon valfrihetsrevolution, snarare tvärtom. För närvarande verkar det vara Maud "Skrikan" Olofsson och delar av hennes centerparti som är mest militanta att angripa Folkhemmet. Det kanske inte är en tillfällighet. Även om man numera talar om en "Stureplanscenter" undrar jag om inte det finns en annan hotande figur i bakgrunden: en elak bonde från förra sekelskiftet som var van att utan inskränkningar råda över drängar och pigor. Inte undra på att tjänstefolket emigrerade till stan eller utomlands om de fick en chans! Kommer inte Olofsson från en bondefamilj?

Hemliga (?) försäkringsagenterna Bill & Bull

På debattsidan i Dagens Nyheter idag förekommer en märklig inlaga. Det ser ut som en insändare från centerpolitikerna Bill & Bull, men jag uppfattar det mer som en beställning från elaka katten Måns (som vi också kan kalla "Försäkringsbranschen"). Fundera på den här nyckelmeningen om grundtrygghetsprincipen.

Grundtrygghetsprincipen innebär att alla medborgare oavsett inkomst får en lika stor ersättning från staten vid sjukdom eller arbetslöshet. Ersättningen bör ligga på en nivå som säkerställer en grundläggande levnadsstandard men samtidigt är så låg att det lönar sig att ta ett arbete. Om medborgaren vill trygga en högre ersättning därutöver så är det dennes ensak att ordna det med privata eller avtalade försäkringar, eller genom eget sparande.

Vad nu grundläggande levnadsstandard är kan man undra. Men ta den sista meningen igen: Om medborgaren vill trygga en högre ersättning därutöver så är det dennes ensak att ordna det med privata eller avtalade försäkringar, eller genom eget sparande.

Det är här beställningen från elake Måns/försäkringsbolagen kommer in. Rika människor är inte så många att de är verkligt lönsamma för försäkringsbolag som arbetar på massmarknader. Men ... genom att förstöra offentliga system kan man få vanliga lönearbetare att i massomfattning ta privata försäkringar för att inte hamna på pottkanten om hälsa eller arbete går åt h-e. Några glada trumpetstötar om "frihet" eller "ansvar" lär inte ändra på det. Jag ifrågasätter om det där blir billigare för de enskilda eller för samhället i stort. Vinsterna för försäkringsbolagen kanske rakar i höjden, men är det verkligen ett behjärtansvärt mål ens för centerpartister av idag? Man kan inte säga att de är vårgalna, och rötmånaden har väl inte börjat riktigt ännu, så hur kan man förklara de här killarna Bill & Bull?