Låt oss lägga ihop några poster ur nyhetssfären för att se vad som händer i Sverige under det marknadsliberala väldet i kombination med den ekonomiska krisen.
Trängre och farligare i vården
Sveriges Radio rapporterar
Sängbrist och överfulla akutmottagningar gör att sjukhusens beredskap för större olyckor minskar. Det menar en grupp forskare som har granskat tillbud och händelser där rutinerna inte har kunnat följas vid Västra Götalandregionens sjukhus.
Skulle det hända en större olycka skulle vården få problem att ta hand om alla drabbade. Men i det vidare resonemanget så framkommer att det här är en del av de senare årens nedskärningar. Det här säger Läkarförbundets ordförande:
Bristen på sängplatser både på intensivvårdsavdelningar och vanliga avdelningar är ett oerhört stort bekymmer och många av läkarna i Sverige upplever det som ett av de absolut största problemen, både för patientsäkerheten och för deras egen arbetsmiljö ...
Göteborgsforskarnas studie visar att det under en treårsperiod har blivit 15 gånger vanligare att vårdpersonal tvingas frångå rutinerna, till exempel för att sängar har saknats eller medicinska mätinstrument inte har gått att manövrera.
Enligt Eva Nilsson Bågenholm visar det att förväntningarna på vården vid en större katastrof kanske inte kan infrias.
– Så länge det inte händer några större katastrofer så kan vi upprätthålla verksamheten med en väldigt slimmad organisation. När någon större händelse inträffar har vi inte möjlighet. Det finns ingen luft i systemet.
Om patienter far illa eller till och med dör på grund av organisatoriska brister, vems ansvar är det?
– Det är ju vårdgivarens och ytterst politikernas ansvar. Man måste prioritera resurserna så att det finns möjlighet att ta hand om patienter även i svåra lägen, säger Eva Nilsson Bågenholm, ordförande i Sveriges läkarförbund.
Jag kan nästan våga en tia på att om det skulle hända något kommer de politiker som fattade besluten inte att ta något ansvar. De försöker nog hitta någon stackare långt nere i organisationen som kan hängas ut. Jag gissar att man helt enkelt följer principen att skära bit efter bit, ända tills dess att något slår fel, och då säger man "ojdå, vi visste inte att det var så illa, vi kommer givetvis att följa frågan noggrannt ...".
Jag kom inte på någon bra illustration till det här lååånga inlägget. I och för sig kanske det hade varit roligt med "en liten apejävel" men eftersom det är så långt kör jag med en stor apejävel i stället!
Bostäder
Det är inte bara på sjukhusen det är farligt trångt om saligheten. Bostadssituationen i Stockholmsområdet blir mer och mer akut, vilket bland annat uppmärksammas i en bloggpost från tidskriften Arkitektur
I en tid där GM blir ett statligt ägt amerikanskt företag kanske det är dags att damma av de gamla bostadspolitiska målen om bostaden som "en social rättighet" och en bostadspolitik som ska "skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader".
I en kommentar till artikeln står det:
Den ständigt genomkorkade "Marknaden" och dess medlöpare i alla läger har med smärtsam tydlighet de senaste decennierna bevisat hur olämplig den är att sköta en så central samhällsfunktion som bostadsbyggandet. Bara att en hel stadsdel kan läggas i malpåse för att ett par bostadskrämare får byxångest av några kvartalsrapporter är helt sjukt. Det är inte så man bygger stad!
En annan kommentar visar vilka motbjudande stämningar som växer fram i bostadskrisens spår (när krubban är tom bits hästarna, enligt ett gammalt talesätt):
Enkel lösning, flytta ALLA bidragstagare med företrädelsevis utländsk härkomst från samtliga stockholmsmiljonprogram och låt de som har arbete, eller som fått löfte om arbete bo där istället. Tiotusentals människor bor i dessa områden som inte arbetat en dag åt någon. Voilá, problemet löst.
Även Dagens Nyheter skriver om detta under rubriken För få bostäder byggs.
Byggandet ligger på ungefär hälften av vad länsstyrelsen tror behövs för att ta hand om anstormningen av folk till Stockholm. En av de få positiva sakerna i detta är att marknaden för bostadsrätter och villor rasat till förmån för hyresrätter. Men det är ju klart att det är nu, när det dessutom är lågkonjunktur, som man borde passa på att bygga och dessutom se till att det byggs ordentligt i de kommuner i närheten av stan som envisas med att bara småfjutta med byggandet. Det är dags att snobbkommunerna tvingas ställa upp.
Och Bromma flygplats bör läggas ned omgående och förvandlas till en ny stadsdel medan rejäla upprustningar behövs i miljonprogrammets bostadsområden över hela landet!
Systemkrasch?
Utredarna från TCO frågar om vi nu bevittnar en välfärdspolitisk systemkrasch. Frågan verkar berättigad. Kretsen av människor som drabbas av Alliansens (och den usla "oppositionens") politik växer.
Regeringen lämpar över notan till kommuner och landsting. Vad skall kommunerna göra när sjuka och arbetslösa kickas ut från A-kassa och försäkringskassa och i stället måste försöka få socialhjälp? För det blir ju inte fler jobb bara för att ersättningen till arbetslösa stryps. Och vem anställer någon som har minsta antydan till sjukdom i dessa tider? Då får kommunerna se hur ökade socialbidragsutgifter tränger ut annat, man får försöka sparka några lärare kanske …?
Vad var det du kallade mig? En stor ...?
Samband?
Dagens Arbete skriver om Rekordutdelningar trots krisen.
Företagen varslar och vinsterna rasar. Ändå fortsätter aktieutdelningarna. Tjugo industriföretag delar ut 68 miljarder kronor i år. Vissa till och med lånar för att kunna dela ut.
Atlas Copco säger upp 900 i Sverige och sparar 2 miljarder.
Samtidigt får koncernens aktieägare 3,6 miljarder i utdelning. Lika mycket som förra året, krisen till trots.
Atlas Copcos aktieägare har vant sig vid generösa utdelningar. Sedan förra konjunkturuppgången 2002 har ägarna plockat ut över 50 miljarder kronor ur Atlas Copco - nästan lika mycket som hela vinsten under samma period.
Samtidigt ökar företagets skuld. I samband med en extra stor utdelning för två år sedan tog Atlas Copco ett stort lån som idag tynger företagets ekonomi.
Skuldsättningen har på senare år också ökat kraftigt i företag som AB Volvo och Sandvik, två andra koncerner som delar ut miljardbelopp trots kris och massuppsägningar.
Är detta ett sunt sätt att sköta företag, eller är det helt enkelt sprattlandet från nyare tiders parasitära kapitalister som tappat förmågan att utveckla företagen som de antas hålla på med? Kan det kanske finnas någon sorts samband mellan krisen i de sociala systemen och bonusgubbarnas utdelningsorgier?
Spräng taket!
En del ekonomer reagerar i alla fall på regeringens inte särskilt aktiva krispolitik, och det envisa fasthängande vid ”utgiftstak” som var närmast religiös hos socialdemokraterna för en tid sedan, och som de skulle tvinga på alla andra. En fråga som aktualiserats av den ekonomiska krisen är hur bindande utgiftstaket bör vara. Taket avser statens och pensionssystemets utgifter exklusive räntor och fastställs av riksdagen tre år framåt.
Vem kan tala om hur ekonomin ser ut om tre år? År 2006 var vi inne i en av dessa fantastiska högkonjunkturer som aldrig kunde ta slut och då var det givetvis läge att bestämma hur utgifterna skulle se ut år 2008 och 2009!
Två medlemmar i Finanspolitiska rådet, Lars Calmfors och Martin Flodén skriver i Dagens Industri:
Vi har i Finanspolitiska rådets nyligen publicerade rapport föreslagit att man ska införa en undantagsklausul som tillåter tillfälliga avvikelser från utgiftstaket i exceptionella lägen. Vår utgångspunkt är att taket främst är till för att för hindra att tillfälligt ökade skatteintäkter i goda tider leder till permanenta utgiftsökningar.
Utgiftstaket har också spelat just den rollen. Däremot är det olyckligt om taket medför en alltför stram finanspolitik i extrema lågkonjunkstabiliturer eller att eventuella stimulanser då blir mindre effektiva därför att de måste läggas på skatte- i stället för på utgiftssidan.
Kanske darrade man något i knäna inför detta avsteg från den sanna läran, men även inom nationalekonomin torde verkligheten tränga sig på. Alternativet är sociala problem av en storleksordning som kan bli alltför tuffa även för en tuff högerregering att hantera. Har man kommit så långt så att man spolar ett vettlöst utgiftstak idag (och i stället vill ha klara regler för undantag från utgiftsregeln) kanske man hostar upp sig och kräver att Riksbankens "oberoende" avskaffas i morgon, och att den ställs under demokratisk kontroll.
För vad är alternativet till att inte spränga olämpliga tak och sparka felaktiga strukturer åt sidan? - Det ser ut att vara att vi får ett Sverige som blir trängre, både kroppsligt och själsligt, och farligare att leva i. Några drar visserligen in en massa pengar på det också, men vem har sagt att just bonusgossar och liknande figurer skall ha allt det roliga för sig själva? Och vem har sagt att folk som arbetat och kämpat hela sitt liv för att hålla sig och de sina flytande till slut skall belönas med en borgerlig spark i häcken?
Ge mej en påse bananer så ska jag gå och prata lite förstånd med den där Alliansen som du säger är så dum! Han Reinfeldt ser så klen ut så man kan nog göra om honom till Tarzans lian på en handvändning!
Puh, skicka mig en väska små omärkta sedlar så lovar jag att skriva lite kortare framledes!
Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver
Mer – Zlatan Ibrahimovic, totalavloning skriver
Total avlöning 3/6/09 Sista skottet i den sista nacken., Kristoffer Ejnermark skriver
Kina behöver en proletär revolution, Anders_S skriver
Arbetarklassen ska inte betala kapitalismens kris, andread0ria skriver
Henning Mankell back in business
