måndag 21 mars 2011

Hur fira hundraårsjubileet?


Här är ett stycke saxat från Sven Lindqvists Nu dog du. Bombernas århundrade. Har länge stått i stort sett oläst i min hylla, ämnet är egentligen för deprimerande för min smak. Men här kan vi i alla fall lära oss att det i år blir dags att slå klackarna i taket och fira hundraårsminnet av det första bombangreppet från luften. Hur? Kanske genom ett sjuhelvetes bombregn över Taiura (vid A-et på kartan, om det inte flyttat sig sedan 1911):


Vem fixar festkommittén? Bombvänstern kanske? Det är obegripligt hur en del personer tappat huvudet i det här läget ...


... som ynglingen med den här stirrande blicken som jag ryste inför redan i föregående inlägg. Han ville bomba överallt, även i Jemen, men enligt de senaste rapporterna därifrån tycks krigsmakten ha bytt sida och det kan väl innebära att den gamle presidenten bör sticka iväg kvickt som tusan om livet är honom kärt. Då kanske det inte blir några Jas-plan som bombar i Jemen - oj oj, illa illa! - Kanske det börjar röra sig på allvar i Syrien också ... bombentusiasterna kan få det jobbigt framöver.

2 kommentarer:

/lasse sa...

The Club Med War
by Pepe Escobar
"We do not trust their firms, they have conspired against us ... Our oil contracts are going to Russian, Chinese and Indian firms." In other words: BRICS member countries.
“The top four BRICS members … tend to coordinate their voting in every major decision.

it's the oil, stupid.”

Libyen är Afrikas största oljeekonomi, större än Nigeria och Algeriet. Har 46,5 miljarder fat i påvisade reserver, 3,5 % av de globala reserverna.

franska Total, italienska ENI, BP, Exxon etc tyckte förstås inte det var så stabilt av Muammar att bara vilja samarbeta med Kina och BRIC.

China är förstås redan på plats och har hittills kapat åt sig 11% av Libyens oljeexport, det skulle säkert inte ha något emot mer. 85 % av produktionen säljs till Europa.

BP har repatrierat 40 britter från Libyen, China 30 000 som varit och jobbat i Libyen.

Hur rebellerna i öst ska kunna ta över Tripoli och de västra delarna om det inte blir allmän fanflykt från Muammar är svårt att se. De nämnda oljebolagen har förstås redan fått bra utdelning med oljepriser som rakat i höjden och med fortsatt stigande priser ger oljan bättre avkastning med värdestegring än att faktiskt pumpa upp den och använda den.

Med nytt krig och fiende i arabvärlden lär väl ev budgetbesparingar på USA:s försvar vara historia och de sociala systemen i USA som Medicare och Social Security får ta hela smällen. Game set match till Neo-cons.

Björn Nilsson sa...

Hm, på sätt och vis ett indirekt krig mellan USA och BRIC då? Som en smygande förberedelse för en större uppgörelse?

En okänd faktor kan vara hur det här tas upp i USA, om det plötsligt händer något med opinionen. Jag tycker mig ha uppfattat en viss krigströtthet på den sidan, frågan är om tröttheten kanske glider över till aktivt motstånd när konsekvenserna blir klarare för gemene man. Wall Street kanske gillar kriget, men på lång sikt är det ju en mindre gatstump än Main Street. Om ledamöter i kongressen känner ett aktivt motstånd underifrån kan det kanske bli initiativ från den sidan också.