söndag 21 november 2010

Kvantitativ lättnad förklarad av ekonomiskt smart björn



Ja, där jag plockade upp den här filmen förklarades den som Quantitative easing, explained by economically astute bear. Sympatiskt. För den som på ett nöjsamt sätt (eller är det så jäkla kul med ekonomiska katastrofer och ekonomiska rövarband egentligen?) vill få sig förklarat vad det handlar om när USA:s centralbank öser ut miljarder till fel instanser och på fel sätt för att "rädda" ekonomin kan filmen vara till hjälp. Det verkar vara så att kvantitativ lättnad, quantitative easing, helt enkelt bara är en förskönande omskrivning för att en desperat regering vräker ut pengar i förhoppning att det på något sätt skall sätta fart på en nationell ekonomi som mest står och stampar. Fast det vill man inte säga rent ut, det kan skrämma upp folk. Hade man gått och och köpt varor och tjänster för hundratals miljarder dollar direkt på marknaden så hade det nog blivit resultat, men nu hamnar pengarna återigen i spekulationskapitalets övergödda Goldman-Sachs-isterbukar. Så ser Obamas ekonomiska politik ut.

Paul Krugman skriver om "yes, we can"-mannen:


More and more, it’s becoming clear that progressives who had their hearts set on Obama were engaged in a huge act of self-delusion. Once you got past the soaring rhetoric you noticed, if you actually paid attention to what he said, that he largely accepted the conservative storyline, a view of the world, including a mythological history, that bears little resemblance to the facts.
And confronted with a situation utterly at odds with that storyline … he stayed with the myth.

Jag kan väl säga att jag var skeptisk mot den där killen redan från början, men av den enkla anledningen att man bör vara skeptisk mot figurer som vill bli president i USA och dessutom får stöd av de stora politiska och ekonomiska grupperna i landet. Att det skulle vara en sådan jäkla tomsäck skulle man ju inte ha kunnat tro, han fick ju fart på en entusiastisk massrörelse ett tag, men den sparkades undan så fort han var installerad i Vita huset.

Om vi nu skall ha filmdags, varför inte en film om uppsvinget för matkuponger i USA? Den kommer här:




Och efter filmerna ett diagram som nog kan ha visst samband med den tilltagande fattigdomen som yttrar sig i matkuponger till fattiga. Mellan 1970 och 2005 fördubblades produktiviteten i USA, medan tim-reallönen för industriarbetare har i stort sett legat stilla under samma tid. Att detta inte skulle slå igenom på landets ekonomi i stort, och på fattigdomen, är föga troligt.


Jag tittade nyss efter, och den här helgen har sex nya banker stängts av USA:s finansinspektion. Då är man väl uppe i 149 bankkonkurser i år, och året är inte slut ännu!

7 kommentarer:

Teckentydaren sa...

Det torde vara så pass enkel logik att även en ekonom skulle klara det. Om produktiviteten stiger men folks köpkraft står stilla så innebär det att det behövs allt färre för att producera det folk har råd att köpa.

Och som den kloke björnen i första videon noterar, det självständiga Fed har inte haft många rätt när de bedömt ekonomin. Inte heller cheferna på den ännu mer självständiga ECB har varit speciellt framgångsrika i att bedöma den ekonomiska utvecklingen. Trots det anser fortfarande många sossar att en självständig riksbank där det inte finns möjlighet till demokratiskt ansvarsutkrävande är det bästa som finns. T.ex. den nya S ekonomi S-stjärnan lindgren-Åsbrink verkar tycka det.

Björn Nilsson sa...

Det finns intressanta detaljer i björnvideon: som frågan om inflation och deflation. Där ifrågasätts tesen om deflation i och med att en mängd priser faktiskt gått upp. Men exempelvis Paul Krugman trycker på att vi är i ett läge av deflation eller mycket nära deflation, och att inflation inte är någon fara för närvarande. Det kan man göra om man räknar bort priser på exempelvis bränsle och mat som kan fluktuera väldigt kraftigt under kort tid, och så ser man till varor med långsiktigt mer stabila priser för att avgöra om vi har inflation eller inte. Ur en synpunkt är det vettigt, men om man ser till de som verkligen skall betala vad sakerna kostar så kommer saken i en annan synvinkel.

Teckentydaren sa...

Speciellt för folk som är beroende av pensioner som justeras upp med det som ska vara den inflation som officiellt gäller. Med det "framgångsrika" inflationsbekämpandet, dvs sk självständiga central banker och hög arbetslöshet, fick vi också nya sätt att beräkna inflation som i princip gick ut på att visa så låg inflation som möjligt. Det finns säkert hyggliga skäl till en del av detta men man kan nog ändå inte undgå den politiska touchen på den ekonomiska vetenskapen. Om man jämför med tidigare kan man nästan få intryck av att man då räknade så det såg ut som mycket inflation i syfte att just få igenom den inflationsbekämpning som inriktade sig på löntagarnas levnadsstandard.

Det beror förstås på vad som avses med inflationsmåttet, en stadigvarande stegring av priserna. Tillfälliga externa höjningar som ligger utanför marknadsaktörernas makt beror ju inte på dem, som skatter, råvaruprishöjningar mm. förvisso stiger priserna men man kan ju inte bekämpa dessa saker med politiska ingrepp i arbetsmarknaden typ arbetslöshet.

Det fanns ju de ekonomundantag som ville göra gällande att det t.ex. hos oss var fråga om svensk åtstramningsinflation det som översteg den importerade inflationen. Den svenska konsumtionsutvecklingen låg ju också i OECDs bottenliga. Så att med den verkligheten börja bekämpa inflation med arbetslöshet verkar inte ha varit förankrat i verkligheten när varken konsumtion eller löner varit drivande för inflationen tidigare. Men det kanske egentligen hade andra syften än det som angavs.

Sen kan man fråga sig vad det är för människosyn som gör sig gällande när man anser sig ha rätt att ställa stora grupper utanför för att uppnå målen för suspekta teorier om jämviktsarbetslöshet/NAIRU. Hur kan t.ex. någon som kallar sig liberal ta sig denna rätt att med berått mod göra så mot sina medmänniskor, och det oavsett hur riktig den suspekta teorin än må vara. Vad är nästa steg, eliminering av de som på något sätt inte är ekonomiskt "nyttiga"?

Om man ska räkna på köpkraftsutveckling bör man nog se till hela folkhushållet och inte bara industriarbetarlöner, de kanske kunde var nog så bra indikator på 50 och 60-talet men inte nu när de utgör en allt mindre del av sysselsättningen även om de producerar allt mer. Men det finns ju de som menar att de individuella lönerna ska följa produktiviteten i just den sektorn, man frågar sig då vad t.ex. skollärare, musiker i en symfoniorkester etc skulle tjäna idag, som för 100 år sen typ 10 kr i veckan eller vad det kan ha varit. Produktivitetsutvecklingen kontra köpkraftsutvecklingen bör nog jämföras mot hela konsumentkollektivet.

Björn Nilsson sa...

Tja, violinisten får väl spela några procent snabbare för varje år för att få lönepåslag.

Att inflation helt enkelt är det som någon bestämmer är inflation enligt ett subjektivt urval borde egentligen göra detta till en större politisk fråga än vad den är nu. Inflation är ju inte samma sak för en fattig pensionär eller knegare, jämfört med en riktig Krösus, men det är ju de förstnämnda grupperna som slås ner i skoskaften när det skall "inflationsbekämpas". Krösus har säkert inflationssäkrat sina tillgångar redan.

Kerstin sa...

Det lät ju inte direkt lovande när han direkt efter tillträdet utnämner samma gubbar som hade betjänat Bush som ansvariga för ekonomi.

Jag har börjat misstänka att de som ställde upp med Obamas kampanjkapital ställde villkoret att om han blev president så skulle ha tillsätta de ekonomiansvariga som Wall Street ville ha, samt att han skulle förbinda sig att ha kvar samma krigsminister, eller vad karln kallas i USA.

Anonym sa...

Det verkar som den första videon, om "quantitative easing", är gjord av Tea Party-rörelsen. Är det så?
Tankegångarna lät som libertarianska käpphästar från den österrikiska ekonomskolan. De attackerar ju Obama från höger. Om uppgifterna om Goldman Sachs stämmer, så är det förstås anmärkningsvärt...

Björn Nilsson sa...

I och för sig är väl tepåsarna tillräckligt rymliga för att rymma de mest olikartade synpunkter, men jag tvivlar ... björnarna var ju exempelvis inte beväpnade. Dessutom yttrade de ju sig på ett relativt begripligt och civiliserat sätt och bar inte på plakat med felstavade budskap,