En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
onsdag 20 april 2011
Dåliga kunskaper
På radionyheterna säger man att var femte ungdom i EU inte kan läsa ordentligt. Skulle inte förvåna mig om det är lika uselt med matematiken. Vi måste kräva en förbättring så att det åtminstone är bara var fjärde som inte kan läsa och räkna ordentligt! Vi som gick i den gamla fina skolan fick minsann lära oss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Och ändå var matteundervisningen rätt bedrövlig förr i tiden också. Det handlade om att "räkna", inte om att tänka matematiskt. I Sovjet däremot var man erkänt framgångsrika. Där finns det kanske en del att hämta för den pedagogiska forskningen.
Tja, själv är jag inget vidare på matte. Kanske för att jag saknar den matematiska genen. Men i alla fall, när man tänker efter, borde man inte skärpa kraven så att åtminstone inte mer än en tredjedel har svårt att läsa?
Hannu,
ja, matte är fan inte räkna, det är inte ett hantverk. Det är en logisk process. 1+1=2 är inte en operation att utföra, det är något att förstå, förstår du konceptet 1+1=2 så kommer det vara det enda räkneexempel du behöver för att lösa alla additioner.
Björn,
tror det inte har med generna att göra. Tror att du stirrade dig blind på ALLA tal du var tvungen att göra för att bli klar, så du hade inte tid att fundera över konceptet utan började med hantverket.
Vad gäller alla såna där rapporter så är jag alltid skeptisk och vägrar ha en åsikt om dem annan än: Ja, hur mäter man det idag jämfört med förr, kör man samma ord då eller? Nej, det vore inte heller ett bra sätt. De som går i skolan idag är skapelsens krona, den smartaste och duktigaste generationen någonsin, de som mäter är gamla och redan ute, de skulle inte kunna förstå en chatt mellan personerna som de är satta att mäta, är det inte då så att det är DE som har läsproblem?
Undrar om jag begriper det där med 1+1 ...?
Det är nästan brottsligt att förvägra ungarna möjligheten att själva se varför 1 + 3 = 3 + 1, t.ex. istället för att bara lära sig den "kommutativa regeln" utantill.
Skönhetsupplevelsen i att förstå beviset för att det finns oändligt många primtal, är svår att överträffa.
Jag skulle säga så här. Matematik är ett språk. När man lär barn räkna så är det som att tvinga dem att memorera glosor och grammatiska regler på ett för dem okänt språk, men inte förklara vad orden betyder. Jag tror att en språklärare skulle påstå att det är ett dåligt sätt att lära ut språk. (Fast blogginlägget handlade om just språklärares misslyckande, så vi kanske inte skall lyssna på dem :)
Björn skriver: Men i alla fall, när man tänker efter, borde man inte skärpa kraven så att åtminstone inte mer än en tredjedel har svårt att läsa?
Borde man inte skärpa kraven ännu mer så att inte mer än andradelen (hälften) har svårt att förstå skriven text. Eller är det för mycket begärt?
Sixten Andréasson, en gång lärare i matematik i den gamla tiden.
Hur bra var det förr då, jag har för mig det var någon som tittade på svenska kunskaperna hos de som mönstrade på 40-talet och det var ganska bedrövligt ställt med rättstavningen och grammatiken.
Min ena dotter tycket det var så himla kul med matte när man började med det i trean att hon tog satte sig på helgen och gjorde hela övningshäftet. Det var alls inte populärt hos fröken ett sådant eget initiativ av den lille 3:e klickaren. Fröken fick nu ett stort bekymmer med vad tösen skulle göra resten av terminen på matten, men fann på råd den idoga telningen fick helt sonika sitta och sudda ut allt hon gjort.
Skicka en kommentar