Have you noticed, by the way, how repetitiously our president, various presidential candidates, and others now insist that we are “the greatest nation on Earth” ...? And yet, doesn’t that phrase leave ash in your mouth? Look at this country and its frustrations today and tell me: Does anyone honestly believe that anymore?
När jag läste om det här självskrytet i en artikel om imperier som spårar ur kom jag att tänka på en annan stormakt på fallrepet. Året var 1944 och det började se illa ut för Tyskland. Vad kunde man göra för att pigga upp folk? Jo, ett propagandaknep var att ge hela riket ett pampigare namn och trycka det exempelvis på frimärkena:
Notera vad som står där i underkanten. Inte Deutsches Reich som på tidigare tyska frimärken, utan 1944 blev det Grossdeutsches Reich - Stortyska Riket. Och detta samtidig som Röda armén obevekligt rullade västerut och det tyskkontrollerade området krympte, de med Tyskland allierade staterna visade allt mindre vilja att vara med längre, och till och med de västallierade fick mer fart på sina fälttåg i Italien och så småningom i Frankrike. "Ett folk står upp" kan man läsa i märkets överkant. Det var de sista hoprafsade skarorna av över- och underåriga hemvärnare som skulle göra det sista desperata motståndet innan Riket föll ihop i en kollaps nästan av ragnarök-format..
Kanske Hitler och Goebbels trodde på det här. En hel del tyskar uppfattade nog inte att kriget var förlorat förrän några månader innan det verkligen tog slut. Men självbedrägeri och drömmerier är farliga i en värld med hårda kanter. Det gäller även för nutida imperibyggare och drömmare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar