onsdag 11 maj 2011

Känslor fotograferade igen

Bild från PLoS Biology


Det här är saker som ligger en bit över mina kunskaper, men några viktiga fragment av aktuell hjärnforskning fattar jag i alla fall när de presenteras i ett kortfattat pressmeddelande. Här är ingressen:

En ny studie från Karolinska Institutet visar att hjärnan har inbyggda mekanismer som gör att vi automatiskt reagerar mot någon som inte delar med sig. Reaktionen utgår från amygdala, en äldre del av hjärnan. Försökspersonernas känsla för rättvisa utmanades av en budgivare i ett ekonomiskt ”rättvisespel” samtidigt som deras hjärnaktivitet mättes med MR[magnetröntgen]-kamera. Vid orättvisa förslag straffade försökspersonerna budgivaren även om det kostade dem själva pengar. Ett läkemedel som dämpar aktiviteten i amygdala minskade också reaktionen mot orättvisa.

Vill man försöka läsa en krångligare (vetenskapligare) version av det här hoppar man till PLoS Biology, där forskarna själva berättar vad de haft för sig. Bilden ovan kommer därifrån och antas på något sätt bekräfta vad de funnit. Att hjärnreaktioner vad det gäller rättvisa fångats på bild är dock inget nytt, jag nämnde tidigare forskningsresultat på bloggen i mars förra året.

Några andra bloggposter inom ungefär samma område finns här, här och här. Jag antar att vänstern med tacksamhet mottar dessa nya forskningsresultat (obs: ironi!).


Det finns flera reflexioner som jag gjorde när jag läste om forskningen vid Karolinska Institutet. Exempelvis att ett samhälle med mycket droger kanske har svårare att reagera mot fel, brister och orättvisor, jämfört med ett där folk är drogfria och ser med nyktra ögon på omvärlden. Att folk super eller knarkar ner sig kan alltså ibland vara av intresse för en parasitär och i övrigt oduglig överklass. Inte undra på att vissa liberaler är drog-liberaler!

En annan sak jag reagerade på var hur upplevda orättvisor kan leda till reaktioner som förefaller ologiska: man straffar inte bara motståndaren, utan man skadar i själva verket sig själv samtidigt. Det verkar bli något av att "jag ska klämma åt den jäveln och det får kosta vad som helst". Eftertanken försvinner och det kan i stället bli fullkomligt vansinniga och brutala utbrott där hjärnan förefaller vara helt bortkopplad. Jag undrar om inte vissa missnöjes- och rasistpartier rider på just den här sortens reaktion. "Blir vi bara av med [misshaglig minoritet X] så kommer allt att bli bra, bort med dom allihop, tveka inte utan kör igång!" Och i värsta fall slutar det med en katastrof som de inblandade senare inte vill tänka på. Det kan vara person A som i ett anfall av okontrollerat raseri slår ihjäl person B, eller det kan vara folkgrupp A som gör samma sak med folkgrupp B utan att fundera på vad det kan leda till.

Ytterligare, "amygdala, en äldre del av hjärnan" fick mig att fundera på hur långt tillbaka det här egentligen går. Primatforskare som Frans de Waal hävdar att dagens människor ärvt en del grundläggande hjärnfunktioner från varelser som var människornas föregångare. Dels ingår själva hjärnan i arvet, men också en del hårdkodade program för hur människor kan uppträda i vissa sammanhang. För att fungera bra måste vi ju följa programmen som säger att vi är sociala varelser som lever i grupper. Men man kan ju tänka sig att grunderna finns på ett plan där de inblandade egentligen inte är medvetna om vad de håller på med.

Här är en artikel från Sveriges Lantbruksuniversitet där man frågar om samverkan mellan växter kan göra att de drar till sig nyckelpigor som i sin tur äter upp bladlöss som angriper växterna. Det vore ju en fascinerande tanke att de tankemönster som gör att våra samhällen för det mesta fungerar, men ibland bryter samman, kan spåras bakåt mot växter och insekter! Från en nivå där varelser bara reagerar positivt eller negativt på impulser, och därmed kan få leva vidare i evolutionens tävling, har människan kommit och utvecklats till att agera med eftertanke och framförhållning (ibland). Den idealistiske filosofen Hegel kanske skulle ha sagt om detta att "jaja, vad var det jag sa? Här går Världsanden fram genom tidsåldrarna och blir gradvis allt mer medveten om sig själv!"

8 kommentarer:

hannu.komulainen@comhem.se sa...

Jag förstod inte att det där med ironin. När nu de här nya rönen stödjer att känslan för rättvisa t.o.m. är inbyggd i hjärnan. Och att straffandet av de osolidariska är viktigare än den egna fördelarna.

Björn Nilsson sa...

Om man säger så här då: placera nyttiga forskningsresultat framför "vänstern" så kommer den (med undantag för Lena Sommestad) ändå inte att fatta ett smack! Därmed blir det ironi att hävda att "vänstern" skulle ta emot de goda gåvorna med tacksamhet och uppskattning!

hannu.komulainen@comhem.se sa...

Aha... Då förstår jag :-)

Björn Nilsson sa...

... men det skulle ju vara trevligt om ledande företrädare för exempelvis "det gamla arbetarpartiet" kunde resa sig upp och säga att "med hänvisning till modern forskning inom neurovetenskap och andra vetenskapsgrenar vill vi bestämt hävda ABC och därmed kräva att politiken ändras i riktning XYZ!" - Men det lär ju vara en närmast utopisk dröm!

Jan Wiklund sa...

Inte bara rasistpartier och allmänt obehagliga moralister har den här reaktionen att man straffar misshagligt beteende även om det kostar en själv något. Vi har den alla. Och hade vi inte det skulle det förmodligen inte finnas några straff alls.

Ingen skulle komma på tanken att straffa regeringen för de vidrigheter den genomför, eftersom det onekligen kostar oss alla något att demonstrera, strejka och hålla på. Och ingen skkulle komma på tanken att gå fram och ta mobbaren i örat eftersom alla konfrontationer är en smula kostsamma.

Så vi ska vara tacksamma att den här mekanismen finns!

Björn Nilsson sa...

Jo, man kan väl säga att det här är en sådan där typisk mekanism i skallen som har två sidor: en som drar åt det goda och konstruktiva, och en som går mot det onda och nedbrytande. Det gäller att funktionen utlöses vid rätt tillfälle, då går det bra - annars kan det barka åt h-e.

Jan Wiklund sa...

... eller med andra ord att folk lär sig tänka längre än näsan räcker. Någon annan definition på "ont" och "gott" i det här fallet kommer jag inte på.

Björn Nilsson sa...

Det kanske behövs något utjämningssystem - folk har ju olika långa näsor.