Vintergatans nomader

Vi har en generell bild av hur planeter och solsystem bildas: det snurrar runt stoftmoln i rymden, och snurrar de på rätt sätt så kommer stoftet genom gravitation att dra sig samman och bilda en eller flera solar, och runt solen/solarna kan det uppkomma större eller mindre himlakroppar - planeter och mindre rymdskräp. Planeterna håller sig i kretslopp runt sina solar medan en del smärre kometer kan försvinna ut i rymden i egna banor. Men är det hela sanningen?

Jag lärde mig en del nytt genom att läsa en artikel om "Vintergatans nomader". Några astronomer diskuterar fenomen som jag aldrig hört om förut. Planeter kan lämna sina solsystem och försvinna åt annat håll, och planeter kan bildas utan att det samtidigt skapas en sol. Det här innebär att planeter kan förflytta sig från ett solsystem till ett annat, kanske till och med från en galax till en annan. Dessa planeter är nomaderna.

Här kommer möjligheter till intressanta spekulationer. Sedan länge har astronomer funderat över möjligheten att liv kan spridas genom rymden genom att livets själva grundstenar liftar med kometer. Några har tänkt sig att såväl Jordens oceaner som dess ursprungliga liv skapades genom nedslag av jättelika snöbollar från rymden. Men med insikten att planeter kan fara runt på egen hand öppnas ytterligare ett alternativ där högre liv kan uppstå på den egna hemplaneten.

Det verkar nämligen vara möjligt att vissa härdiga bakterier kan klara livhanken även på en planet som befinner sig utom räckhåll för solvärme i rymden långt mellan stjärnorna. Det innebär att enkla livsformer kan lifta runt i rymden inte bara på kometer utan på större himlakroppar. Om en sådan planet kommer i närheten av en sol som höjer temperaturen kanske det kan medföra att mer komplicerade organismer kan börja organisera sig. Stannar planeten i en bana runt sin nya sol på lagom avstånd kanske evolutionsprocesser startar automatiskt. Och då är vi tillbaka till den eviga frågan: är vi ensamma, eller finns det i själva verket kanske mängder av oss (fast så långt borta att vi aldrig kommer att få kontakt)? Eller är det så att rymden i och för sig kryllar av liv, men det mesta handlar om enkla livsformer som är svåra att prata med, och att vi därför är unika? - Sedan är ju frågan hur de där mikroorganismerna uppstod från början? Var det på lagom varmt och skönt avstånd från en sol, på en planet som sedan kastades ur sin bana för att en främmande himlakropp kom i närheten och rörde till det i gravitationsfälten?

I vårt solsystems ytterkanter finns en himlakropp som kallas Sedna efter en inuitisk gudinna som bor under det frusna havet. Den förefaller lite 'underlig'. Somliga astronomer undrar om den eventuellt kan vara en sådan där nomad som kommit åt vårt håll och fångats in av gravitationen i vårt solsystem. Ännu så länge förefaller det vara en minoritetsåsikt, men den nämns i en Wiki-artikel.

Som vanligt mer frågor än svar i det här ämnet, men då kan vi nog se fram mot mer spännande forskning!