EU och arbetet

Här är ett par diagram som jag hämtat här. Man kan diskutera dem ur flera synvinklar, sedan man konstaterat att de tycks visa att EU-medlemmar som inte är med i €-zonen  (och några stater som inte är med men som har avtal med EU) klarat arbetslöshet och jobbtillväxt bättre än länder som är med. Man skulle ju kunna stanna där och hävda att EU misslyckats och att euron mest är skräp. Men jag tror man kan ställa fler frågor.

Det finns folk som hävdar att det är fel att tala om misslyckande och kris inom EU. De menar att det som är kris för folken nu är den omställning som den styrande eliten är ute efter, nämligen att krossa efterkrigstidens välfärdsstater och driva ner de arbetandes inkomster. Detta uppnås bland annat genom att öka arbetslösheten. Krisen som den ser ut nu skulle alltså inte vara ett misslyckande eller bekymra eliten så länge den inte leder till folkresningar.

Att det i stort sett är länder i EU-periferien som drabbas är intressant. Enligt en viss typ av nationalekonomi skulle de snarare ha lättare att klara sig, på grund av låga löner. Men det verkar inte vara så. De äldre industriländerna med högre löner klarar sig bättre. Jag undrar om det kan bero av att det finns större säkerhetsmarginaler där som gör att en lågkonjunktur åtminstone i sina tidiga stadier inte slår så hårt. Man brukar tala om "automatiska stabilisatorer" som träder in när det blir sämre tider. Detta kan vara att när folk blir arbetslösa har de i stället A-kassan som träder in. Det gör att man kan fortsätta att konsumera även om ordinarie lön försvinner, och då dämpas fallet i efterfrågan i hela ekonomin. Och i och med att fallet dämpas växer arbetslösheten långsammare. Om regeringarna i de gamla industriländerna försämrar A-kassa och andra delar i det sociala skyddsnätet för att hjälpa arbetslösa är det troligt att våra ekonomier på sikt kommer att bli mer som Grekland, Irland eller Spanien - mer konjunkturkänsliga, med andra ord.

En mer långsiktigt tendens, som fortsätter oavsett hur konjunkturerna ser ut, är att arbeten försvinner. De rationaliseras bort, ersätts av ny teknik eller skickas utomlands. På sikt kanske just tekniken är det viktiga: det kommer att behövas mindre och mindre mänskligt arbete trots att alltmer produceras. Kanske diagrammen visar att lågproduktiva arbeten i stor skala rensas bort, men de ersätts bara i mindre grad av nya arbeten eftersom de nya kräver mindre människor. De lågproduktiva arbetena finns i EU:s utkanter, de högproduktiva i dess kärna av gamla industristater. - Det som kan ersätta de gamla arbetena handlar i stor utsträckning om service, tjänster, "vård, skola, omsorg". Och om den övergången skall fungera så lär marknadsekonomiska lösningar och "besparingar" inte fungera. Den politiken gör bara saken värre.

Slutligen: att stirra på jobbtillväxt i en situation där alltfler arbeten sköts av datorer och robotar är ganska kortsynt, tror jag. Men diagrammen kan åtminstone visa att den nuvarande politiken inte är särskilt hälsosam.