Pär Nuder har gjort samma resa som många andra höga socialdemokrater under senare år. Med varje ny resenär sker resan allt mer obehindrat och alltmer befriat från skamkänslor. Den ena toppsossens tvärsprång över till att uppbära lön för att företräda kapitalets intressen gör samma steg mer naturligt och ångetsbefriat för nästa toppsosse. moraliska och politiska barriärerna är nu helt nedrivna. Eller är det den moraliska kompassen som är trasig? ...
Varje sosse som hoppar över till svenskt näringsliv bidrar till att sudda ut de politiska skiljelinjerna och eldar upp det moraliska kapital arbetarrörelsen sitter på - det moraliska kapital som är folkrörelseorganiseringens främsta och helt oersättliga drivbränsle. Detta är är precis vad borgerligheten vill uppnå. Den upprördhet, förtvivlan och frustration som socialdemokratiska väljare och medlemmar uttrycker över Östros och Nuders hopp ner i köttgrytorna är värd mycket mycket mer för borgerligheten än de futtiga miljoner de måste hysta över i ersättning till överlöparna. Det är ett vrakpris för att uppnå politisk hegemoni.Läs hela själv! Det här borde vara tvångsläsning för varje socialdemokrat - om personen i fråga fattar vad saken handlar om är väl en annan sak, men tvångsläsning borde det vara!
 |
| Påminner inte den här lille krabaten på något sätt om Östros eller Nuder ... kan ha något med flinet och den lömska blicken att göra! |
Här är ett citat från en annan text, en recension i Aftonlövet av Adrienne Sörboms bok Politikens gränser. Globalisering, socialdemokrati och banden till nationen. Som recensenten tolkar Sörbom anser hon att socialdemokratin består av:
... smått chauvinistiska, självtillräckliga kontrollfreaks, som inte vågar samarbeta med andra. Man ser massmobilisering som ett svaghetstecken, och den främsta metoden för att möta globaliseringen går ut på att fjäska för investerare och konkurrera med tyskar och kineser med utbildning och teknologi.
Detta mot bakgrund av att när arbetare strejkade och demonstrerade i många EU-länder mot kapitalets "besparingar" nöjde sig svenska LO med att fundera på om man skulle skriva ett brev till regeringen med sina synpunkter på läget. - Fast jag undrar om det inte snarare är rädsla för massorna än rädsla för att verka svag som gör att ledarna inte vill mobilisera?
Jag hörde Sörbom prata på ett möte för några år sedan. Verkade bra. Hon är sociolog, och om inte ledningen för socialdemokrati och LO bestod av de ynkliga figurer som beskrivs ovan så skulle de med entusiasm kasta sig över intressanta data och synpunkter som levereras av progessiva sociologer. För där finns mycket att hämta!
Och till sist: sätt ett bokmärke på Birger Schlaugs blogg. Senaste inlägget handlar om spekulationen inom världens matproduktion.
4 kommentarer:
De har internaliserat Machiavelli. En ledare är livrädd för massan han leder. De vill inte mobilisera den om de inte kan kontrollera och manipulera den. Förr kunde ledaren kontrollera informationen som massrörelsen hade tillgång till, det är inte så lätt längre. Att luta sig emot massan är därför ett vågspel, särskilt om man själv inte har spelat med öppna kort.
Jag har alltid grubblat över vad dom är rädda för. Sin egen bristande kompetens?
För de riskerar inte så mycket. Vad som än händer har dom möjligheten att arbeta på heltid, vilket är en enorm fördel i en massmobiliseringssituation.
Och det de kan vinna är mycket större än det de kan förlora. För om det verkligen blir en massmobilisering blir de själva så mycket mer oumbärliga! Det var 20-talets massmobilisering som gjorde socialdemokraterna oumbärliga för kapitalet som den som skulle lugna ner massorna och skapa arbetsro. Finns ingen (risk för) massmobilisering finns heller inget behov av sossar.
Och dessutom måste det vara roligare att leda en massmobilisering än att leda ett kontor...
Jag tror helt enkelt att det handlar om bristande kompetens (Hanlons rakkniv!). De vet inte vad de ska göra i en massmobiliseringssituation, för nån sån har de aldrig varit med om. Alltså gör de som de gjorde sist.
På Synskadades Riksförbund, där jag jobbar, går ombudsmännen och drömmer om att medlemmarna skulle resa sig - deet skulle göra dem själva större inför motparten. Men de vet inte hur man åstadkommer detta, alltså gör de som de gjorde igår, och förra veckan, och förra året.
Jan,
jo, det är en klassiker. Man förbereder sig alltid för kriget man nyss utkämpat. Inte för det som är framför en.
Som jag sa till en arg kompis som tyckte att det var dags för ett bondeuppror nu. Fine, men vem skall vi fråga? Föräldragenerationens revolt gick ut på att hänga i träd, röka brass och ligga med varandras flickvänner, och morfar är död, jag tror vi får importera kompetensen.
Martin: de förbereder sig inte för något krig. De förbereder sig för 70-talets samförståndskultur fast den redan är död.
De bästa av dem inser detta, men vet inte vad de ska göra istället.
Skicka en kommentar