Min bekantskap med skolväsende på grundläggande nivåer är inte helt aktuellt om vi säger så, men vad jag har hört så har man satsat mer än tidigare på att eleven skall lära sig hitta information och inte bara få den serverad för sig, en sak som kan ha såväl bra som mindre bra sidor beroende av ämne och elevens egna förutsättningar. Att veta var man hittar uppgifter, att förstå vad man hittar - och, säkert minst lika viktigt veta hur man sållar agnarna från vetet i floderna av påståenden - är viktigt.
Men man kan ju ställa frågan: varför kan man inte lära sig saker utantill helt enkelt? Det verkar ju inte finnas några gränser för hur mycket man kan packa in i den mänskliga hjärnan. Svaret kan ligga i att människan dels är en samhällsvarelse, dels under tusentals år har utvecklat metoder för att lagra och återvinna information. Att vara människa är att utvidga sig och samverka med andra människor, och det enklaste sättet att skapa och bibehålla en informationsbank är väl att tala om för andra människor vad man själv vet, respektive att fråga dem om saker man inte själv vet. Kanske man kan säga att det fungerar som en sorts biologisk dator/dataminne, där varje person är en minnesenhet och ett program för bearbetning av information?
I ett samhälle som utvecklas långsamt och är relativt jämlikt kommer ålderdom och kunskap att hänga samman. När det sker snabba förändringar kan det däremot bli så att kunskap fördelas på ett annat och kanske monopoliseras till vissa grupper. Kampen om kunskapen, och om hur kunskap skall tolkas och utnyttjas, blir oerhört viktig.
När man kan förmedla information utan omedelbara personliga möten har vi kommit ett steg till. Det är något som hänt på flera håll i världen, oberoende av varandra, så man kan undra hur långt inne i den mänskliga hjärnan det sättet att kommunicera är kodat.
 |
| En fotsula inristad på en klippa i Sahara för länge sedan. Förmodligen ett budskap, men tolkningen har vi inte kvar. Men liknande ristningar finns i Skandinavien från bronsåldern. Kanske är det fotspåren av en osynlig gud som gått förbi. |
Jag tvivlar på att just Google ändrar på så mycket i hur själva tänkandet sker i hjärnan, däremot förstärks vissa processer och andra trycks tillbaka när vi placerar alltmer av våra minnen och kunskaper utanför oss själva. De experiment som refereras ger mig det intrycket, och därmed innebär de mindre av nytänkande och mer av fördjupning av teser som Marshall McLuhan hävdade för många år sedan. Vi har lättare att minnas saker som vi tror att vi måste komma ihåg än saker som vi kan skriva ner, lagra i ett dataminne eller fixera på något annat sätt för framtida bruk. En analfabet som skall försöka lära sig ett enormt versepos, exempelvis Iliaden, eller världens längsta epos som lär vara tibetanskt, måste ta till andra metoder. Mnemnoteknik kallas det när man lär sig minnas mycket med hjälp av diverse knep. När skrivkonsten uppfanns och så småningom utvecklades till boktryckeri och nu text i datorn minskar helt enkelt behovet av att lägga allt möjligt på minnet.
Kan man tänka sig att med framtida teknisk utveckling det sker en process bakåt, så att vi med lite tekniska knep kan öka vår förmåga att lagra och utvinna data inom oss själva? Det skulle kunna ge vissa reträttmöjligheter för individen, så att man inte sopas med och drunknar i en informationsflod som i princip kan vara hur stor som helst.
4 kommentarer:
Informationsfloden gör det alltmer nödvändigt att vi lär oss att strukturera, så att vi vet vad vi kan kasta bort som redundant och vad som kan vara bra att ha koll på.
Eller kanske att vi lär oss olika vedertagna sätt att strukturera ("teorier" kallas det visst). Ska var och en börja strukturera själv misstänker jag att resultatet blir lika kaotiskt som om var och en skulle tala sitt eget språk.
Och därmed skulle lättheten att hitta information bara göra det ännu mer nödvändigt att hålla reda på vad gängse, beprövade teorier säger om olika företeelser. För att hålla koll på vad regeringen tar sig till med vår gemensamma ekonomi måste man helt enkelt ha begrepp om olika ekonomiska teorier (som man ännu inte hittar på internet utan måste läras i diskussion och i böcker).
Dito med andra företeelser.
Tyvärr tycker jag mig ha märkt en tendens att bortse från både teorier och fakta och gå på vad man tycker. Jag tycker att Förbifarten är bra för klimatet, alltså är den det, säger förre miljöministern Carlgren. Jag tycker att arbetslösheten minskar, alltså gör den det, säger Borg.
Jag undrar hur du får in detta i den allmänna informationsteori?
Jag tror inte det är så krångligt att få in även världsfrånvända ståndpunkter i den här modellen. Ideernas bas är ju i samhällets bas, där folk 'producerar sitt liv'. Men när de sedan når fram till den ideologiska överbyggnaden beror deras faktiska presentation av vilka människor som utsätts för dem. Om man tillhör en grupp som stöter på ideer och fakta som verkar direkt skadliga för det egna intresset är det ju troligt att man håller för öronen och ropar tralala! Ideellt bör å andra sidan grupper med framtiden för sig ta fakta och ideer just som de är, och ha positiva förslag på vad som bör ändras.
En annan aspekt (kanske borde utveckla det här i ett nytt inlägg) är att man kan ju inte vara säker på att basen sprutar ut entydig information. 'Arbetslöshet' kanske inte betyder samma sak i Botkyrka som i Jämtlands skogsbygder, exempelvis. 'Produktion' är inte samma sak i ett järnbruk som i ett länssjukhus, etc.
Men finns det inte gränser för hur mycket den mänskliga hjärnan kan packa in?
Är det inte så att den som är ett geni inom t.ex teoretisk fysik och har hjärnan ständigt upptagen med att bearbeta alla vetenskapliga rön och sina egna beräkningar (och fantasier)om universums uppkomst och framtid, har lite mindre hjärnkapacitet kvar till att utöva ett normalt socialt beteende? Som t.ex att vara en samhällsmänniska och kunna alla uppförandekoder?
Med det sagt så hävdar jag ändå att man kan trycka in hur mycket kunskap som helst i en mäniska.
Så länge mäniskan är ett barn.
Så länge man inte hittat gränsen så kanske tillståndet kan betecknas som gränslöst? Men av sociala skäl så kan det vara lämpligt att ha informationen någorlunda jämnt fördelad över olika kunskapsområden, ungefär som du påpekar.
Och, ja, det hade ju varit lämpligt om man lärt sig allt före tio års ålder så man kunde få ro och koppla av nu.
Skicka en kommentar