En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
lördag 11 januari 2014
Trevligt?
Fick följande upplyftande budskap i morse. Väldigt trevlig helg!
"Ny studie - klimatkatastrofen blir större än man trott" - blogginlägg på http://jinge.se
Panik är knappast produktivt, det är inte så svårlöst egentligen.
Sen skall man ha klart för sig att forskningen innehåller en hel del kvantitativ metod, som då missar en hel del dialektiska förhållanden i datan. Nej, jag är ingen klimatförnekare, jag är dock alltid skeptiskt till extrapolering i statistisk data.
Men medan miljöarbete nästan uteslutande handlar om koldioxid, så håller vi på att drunkna i tungmetaller. Jag har på senare tid varit på en hel del möten med representanter för avfallsindustrin, gruvbolag, metallurgisk industri och kärnkraftsindustri. Det är folk som lägger pannorna i djupa veck kring frågan om tungmetaller, hur de skall hanteras och hur man skall hålla dem borta från vattenförsörjningen. Ask- och slagghögarna blir allt större, gruvdammar byggs men aldrig har man hört talas om en gruvdam som avvecklats. Forskningsläget på vattenrening och hantering av tungmetaller är inmålat i hörn. En situation där det behövs inte bara ny teknik utan stora systemlösningar för att åstadkomma en säker hantering av tungmetallerna har smugit sig på oss.
För varje Toyota Prius så ligger det en hög med Thorium någonstans i Kina.
Klimatet, där behöver vi ingen ny teknik alls för att lösa det. Som jag har börjat säga, kanske den enklaste kris vi har att lösa idag.
Det händer väl någon gång att gruvdammar så att säga avvecklar sig själv? Det var ju en Boliden-ägd (tror jag) gruvdamm i Spanien som rasade för några år sedan. Problemet verkar ofta vara att de tråkiga följderna av gruvbrytning blir helt uppenbara först när brytningen är slut och bolaget smitit med vinsterna. Är man smart ser man till att göra konkurs vid lämpligt tillfälle och kan därmed inte betala uppstädning.
Jo, lappland goldmining, som Tobbe Billström handlat med är typexemplet om hur gruvdrift fungerar under strikt kapitalistiska principer. Tobbes affärer är hemligstämplade, men sannolikt gjorde folk bra affärer. Nu står skattebetalarna med kostnaderna för ett reningsverk som inte kan stanna en enda dag utan att döda allt liv nedströms.
Avskaffa aktiebolaget, personligt ansvar skall utkrävas av alla delägare i alla situationer.
3 kommentarer:
Panik är knappast produktivt, det är inte så svårlöst egentligen.
Sen skall man ha klart för sig att forskningen innehåller en hel del kvantitativ metod, som då missar en hel del dialektiska förhållanden i datan. Nej, jag är ingen klimatförnekare, jag är dock alltid skeptiskt till extrapolering i statistisk data.
Men medan miljöarbete nästan uteslutande handlar om koldioxid, så håller vi på att drunkna i tungmetaller. Jag har på senare tid varit på en hel del möten med representanter för avfallsindustrin, gruvbolag, metallurgisk industri och kärnkraftsindustri. Det är folk som lägger pannorna i djupa veck kring frågan om tungmetaller, hur de skall hanteras och hur man skall hålla dem borta från vattenförsörjningen. Ask- och slagghögarna blir allt större, gruvdammar byggs men aldrig har man hört talas om en gruvdam som avvecklats. Forskningsläget på vattenrening och hantering av tungmetaller är inmålat i hörn. En situation där det behövs inte bara ny teknik utan stora systemlösningar för att åstadkomma en säker hantering av tungmetallerna har smugit sig på oss.
För varje Toyota Prius så ligger det en hög med Thorium någonstans i Kina.
Klimatet, där behöver vi ingen ny teknik alls för att lösa det. Som jag har börjat säga, kanske den enklaste kris vi har att lösa idag.
Det händer väl någon gång att gruvdammar så att säga avvecklar sig själv? Det var ju en Boliden-ägd (tror jag) gruvdamm i Spanien som rasade för några år sedan. Problemet verkar ofta vara att de tråkiga följderna av gruvbrytning blir helt uppenbara först när brytningen är slut och bolaget smitit med vinsterna. Är man smart ser man till att göra konkurs vid lämpligt tillfälle och kan därmed inte betala uppstädning.
Jo, lappland goldmining, som Tobbe Billström handlat med är typexemplet om hur gruvdrift fungerar under strikt kapitalistiska principer. Tobbes affärer är hemligstämplade, men sannolikt gjorde folk bra affärer. Nu står skattebetalarna med kostnaderna för ett reningsverk som inte kan stanna en enda dag utan att döda allt liv nedströms.
Avskaffa aktiebolaget, personligt ansvar skall utkrävas av alla delägare i alla situationer.
Skicka en kommentar