Det struntar jag i. Jag tänker inte rösta. En röst är att ge diverse skurkar, parasiter och tredje rangens politiker någon sorts legitimitet (och feta arvoden och förmåner). Jag har svårt att se att några sd-are på något sätt skulle vara misanpassade i det sammanhanget. Det kan ju vara så att ju lägre valdeltagandet är, och ju fler knäppgökar och skumraskfigurer som väljs in, desto snabbare kan EU-parlamentet förpassas till historiens kända sophög.
Och här är en fransk uppmaning att bojkotta valet.
Den franske filosofen Denis Collin, grundare av tidskrifterna "Philosophie et politique" och "La Sociale" uppmanar till bojkott av EU-valet i maj 2014 i en text som sprids av MPEP - "Politiska rörelsen för folklig frigörelse".Här är avslutningen på uppropet:
Det är hög tid, att bryta med EU för att i morgon bygga en verklig union av fria folk. Trojkans offer i Grekland är våra bröder, inte medlemmarna av trojkan och de ministrar som stöder dem. Tyskarna som drabbas av växande fattigdom (som anhängarna av den tyska modellen inte talar om) är våra bröder, inte de franska ministrar som ställer sig i givakt inför Merkel. De italienska, portugisiska och spanska folken som liksom vi ställs inför raserade trygghetssystem är också våra bröder. Det Europa som vi tror på det är det Europa som våren 1848 präglades av folkens uppror mot monarkier och imperier. Det är ett Europa av sociala rörelser som drar upp arbetarklassen ur elände och slaveri. Genom att inte rösta förblir vi trogna detta Europa.Skicka Europas politiska kloakfolk till EU-parlamentet. Där hör de hemma!
16 kommentarer:
Nu är det knappast EU-parlamentet som är de riktigt stora skurkarna. Jag har en känsla av att ju mer det förvandlas till töntarnas och knäppgökarnas bakgård desto mer makt får EU-kommissionen.
PS. Collin tänker som en typisk filosof, dvs helt kontextlöst. På vilket sätt skulle ett valskolk "bygga en verklig union av fria folk"?
Solidaritet byggs inte av att göra ingenting, den byggs av handling. Den klassiska solidaritetshandlingen var t.ex. sympatistrejk, dvs en handling där man hjälpte den man solidariserade sig genom att slå mot samma fiende. Bojkotten av apartheidregimen i Sydafrika var ett annat exempel: man hjälpte oppositionen genom att försvaga dess motståndare finansiellt. Men hur fungerar Collins metod? Inte alls! Det är solidaritet on the cheap, en tro att man får nånting för ingenting.
Jag håller med - en bojkott blir ett slag i luften. Lenin skulle gråtit blod över sådana meningslösa förslag :-) En valbojkott är en metod som man kan tillgripa vid randen till en revolution, men knappast annars.
När det nu inte finns något riktigt vänsterparti att rösta på så varför inte rösta på Piratpartiet t.ex.?
Låt Lenin Lipa :-)
Låt EU-parlamentet bli ett dårhus så kan det helt ignoreras och kampen inriktas på att knäcka kommissionen. Själva kommissionen är väl i princip oåtkomlig, men genom att folk överallt ger phan i vad den säger och struntar i alla direktiv blir den ändå oskadliggjord.
Bra, Björn!
Någon förändring blir väl bojkotten inte... det räcker med att titta på Amerika´t (där valdeltagandet förvisso säkerligen varit högre om det inte funnits en mängd finurliga hinder för vanligt folk - Röstregistrering i förväg, vallokaler som finansieras lokalt dvs de rikas kandidater har en fördel redan från början, valdagar mittiveckan när folk flest jobbar etc.). Inte gör valdeltagandet till eller från i de federala valen, för det ges ändå inte reella alternativ till valen.
Man kan tänka pragmatiskt, EU-parlamentet har trots allt större makt än Svenska Kyrkan (som man kan välja att vara med i, men observera skillnaden: jag valde inte att bli svensk medborgare!). Skurkarna kommer röstas in i alla fall, så kommer även eländet att fortsätta, ergo: Man ska bara inte ta valdeltagandet som en utgångspunkt för att det räcker med att låta handlandet stanna där.
(Det här är exakt samma resonemang som jag fört de gånger jag fått rösta i riksdagsvalen. Det är detta faktum som får mig att rösta, trots allt. Någon vördnadsfull skillnad mellan vår egen nationella Riksdag och EU-parlamentet ser jag inte )
Karl: Nej, det finns ingen särskilt stor skillnad.
EU skulle kunna ses som regeringarnas fackförening, där dom solidariserar sig mot sina arbetsgivare, dvs oss.
Följaktligen är vårt motstånd mot EU av karaktären "slå sönder deras organisation, så blir dom lättare att tas med". Sen är det helt pragmatiskt hur man gör detta.
Låta bli att rösta fungerar inte alls, i alla fall har det inte fungerat i USA som du säger. Och, som Engels påpekade, puddingen bevisas i ätandet. Visar sig något inte gå är det lika bra att försöka med något annat.
Karl, bortsett från okunnigheten om valsystemet i "Amerika't" så tror jag man skall vara tacksam för valdagarna inte är på söndagar. Det hade gett kyrkorna allt för stor påverkan på valresultaten.
Eldorado
Har jag uppfattat saken rätt så finns det en rätt hygglig demokratin lokalt i USA (förmodligen med rätt kraftiga lokala variationer). Man får rösta om vem som skall vara hundfångare i stan, vilket är mer än vad vi i Sverige får göra! Men allvarligt talat: på federal nivå ser det ut som ett enpartisystem i USA, där de som verkligen styr landet har två fraktioner (dem-rep) att köra fram efter behov. Det spelar ingen roll hur folk röstar, systemet vinner. Och något liknande är det inom EU. Men USA/EU vore mer jämförbara om delstater i USA började kräva att få föra egen utrikespolitik och gå förbi State departement. Men för att återgå till grundfrågan: jag är inte säker på att röstskolk/valbojkott har samma verkan och betydelse i en (förbunds)stat som i en sammanslutning av självständiga stater. EU borde vara känsligare för demonstrationer av den typen, i och med att hela apparaten då kan uppfattas som illegitim.
Apparaten har uppvisats som illegitim hur många gånger som helst utan att det har bekommit den politiska eliten det minsta. T.ex. när deras förslag regelmässigt förlorar i de folkomröstningar som arrangeras, med påföljd att folk får rösta om tills de tröttnar.
De bara fortsätter med ännu värre förslag, helt skamlöst.
Vad som saknas är, tror jag, en formulerad alternativ politik som kan uppfattas som rimlig att sluta upp kring. Alltså inte "revolution" eller dylikt, det är det ingen som tror på, men däremot en seriöst annan ekonomisk och social politik.
Samt någon tillräckligt stark aktör som står för denna, någon som man törs lita på.
Bjorn, jag uppfattade nog karls inlägg som att ”Amerikat” bojkottar valen, vilket tyder på liten kunskap hur val går till i ”Amerikat”. Som du påpekar väljs alltifrån skolledningar, sheriffer, borgmästare mm mm (på flera nivåer) direkt av de röstberättigade. En mycket bra demokrati, men det kräver att väljarna sätter sig in i väldigt många frågor. Tiden och engagemanget att göra detta saknas bland väldigt många människor. Lägg sedan till att valen ofta innehåller 10-20 olika folkomröstningar där det krävs ytterligare tid för att sätta sig in i frågorna. Att gå och rösta utan att vara insatt i frågorna blir ungefär som att fylla i en tipslapp och hoppas på 13 rätt utan att begripa något om fotboll. Det är som jag ser det huvudanledningen till att få går och röstar.
När det gäller presidentvalet så håller jag med dig i stort, det spelar en viss roll även om den inte synes vara så stor. Problemet med européer är att dom stort sett inte påverkas av de lokala frågorna i USA utan tror att allt fungerar som att välja president.
När det gäller folkomröstningar så är de amerikanska politikerna tvungna att följa resultatet, allt annat vore politiks självmord. De svenska politikerna vill inte ge folket makten utan kallar därför dessa omröstningar för vägledande och ingen anser sig skyldig att följa resultatet om det inte stämmer med den egna uppfattningen. Förutom de senaste EU omröstningarna var väl kärnkraftfrågan den senaste stora i Sverige. Enligt resultatet skulle numera kärnkraftverken vara stängda sedan flera år. Vem är ansvarig för att det inte blev så? Inte ens v vill ta den frågan längre.
Att kritisera andra länders demokrativarianter är lättare än att kritisera det egna systemet.
I Sverige väljer man inte ens sin statsminister, det gör det ”segande partiet” eller en koalition av segrande partier. Däremot så anses det viktigt att få välja statschefen som inte har någon politisk makt
Resultat av folkomröstningar följs inte i Sverige, förutom kärnkraftfrågan är väl omläggningen till högertrafik ett lysande exempel?
Kort sagt direkt demokrati versus indirekt demokrati har båda fördelar och nackdelar och det är som du påpekar viktigt att skilja på en förbundsstat och en självständig stat. Finns det någonstans i historien en förbundsstat som haft en egen arme eller en egen utrikespolitik?
Eldorado
Finns det någonstans i historien en förbundsstat som haft en egen arme eller en egen utrikespolitik?
Förenta Staterna, Sovjetunionen, Jugoslavien, Förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz etc.
Mitt skrivfel! Givetvis menar jag - Finns det någonstans i historien en delstat som haft en egen arme eller en egen utrikespolitik?
Eldorado
Tack för detaljerna om lokalröstandet i USA, Eldorado. Jag tolkar det som att ur vissa synvinklar kan det bli för mycket (!) demokrati, och att mängden frågor gör att en del storknar och avstår. Det är klart, vet man inte vad man röstar om är det klokast att avstå. (Undrar hur schweizarna klara av det där, de har ju en hel del omröstningar.) Men de som verkligen röstar kan alltså få ett rejält genomslag om de får majoritet i en folkomröstning. Ja, det skiljer sig en del från Sverige, eller EU-Europa där folk måste rösta igen om de röstar 'fel'. Men nejet i svenska euro-omröstningen var ju en pärla!
En väsentlig skillnad mellan USA och EU är att den första är en stat och den andra ... tja, ett mellanting som är svårt att nagla fast. Mer än en tullunion, mindre än en federation. Och med detta hänger en annan sak. Jag antar att de flesta USA-medborgare kallar sig 'amerikaner' om de tillfrågas om hemlandet. Men hur många i EU tar 'europé' som första svar? Maltes, tysk, tjeck - men knappast europé. Och det gör att det är väldigt svårt att tänka sig en samhörighet på överstatlig nivå i Europa.
Det som skiljer ut delstater, förbundsländer, kantoner etc. från 'riktiga' stater är nog i första hand att de inte har egen utrikespolitik. I en del länder kan det finnas stora lokala väpnade styrkor (är inte nationalgardet i USA delstatstrupper?) men över dem finns alltid ett överkommando för hela riket. Och det är väl lugnast så de inte börjar skjuta på varandra.
Samma överflöd av folkomröstningar har dom ju i Schweiz, och den lilla bekantskap med Schweiz jag har är att folk faktiskt tar det på allvar. Fast det är väl bara medelklassen jag känner till, förstås. Utslitna arbetare kanske inte orkar delta, och då kommer systemet systematiskt att gynna dom som deltar.
Frågan är om detta är relevant. Jag har likaledes en känsla av att folk deltog fan så mycket mer i det politiska systemet i början av 1900-talet då arbetstiderna och belastningen var hårdare än nu. Industriarbetarna engagerade sig verkligen i fackföreningarna, och bönderna engagerade sig i lokalpolitiken och kooperationen.
Detta därför att de visste att de måste om de skulle få något, men också för förmodligen för att hoppet om en bättre framtid faktiskt fanns där, och entusiasmerade.
Idag finns en märklig schizofreni i folks medvetande. Å ena sidan är man intellektuellt övertygad om att överheten skiter i en, å andra sidan är man känslomässigt bunden i välfärdssystemet och kan ändå inte riktigt tro på allvar att överheten skiter i en. Därför gör man ingenting.
Inte heller finns något hopp om en bättre framtid om man gör något. Främst för att ingen har startat något tåg att hoppa på.
Om man säger så här då: valdeltagande styrs av ett antal parametrar. En kan vara vad väljarna anser sig få ut av att rösta. Och den hänger samman med hur pass välinformerade väljarna är. Det sista kan fungera åt två håll: när det är lågt valdeltagande i fattiga distrikt i Stockholm medan deltagandet är högt i det välmående granndistriktet kan det bero av att väljarna gör en korrekt bedömning på båda håll - det här valet gynnar bara de rika, och då röstar de. Skulle de i det fattiga området få för sig att röstning skulle vara bra skulle de också sätta sig in mer i vilka frågor det gäller och vilka partier som driver dem. Men nu lever vi ju i en tid när partierna har lossgjort sig från väljarna, så jag vet inte om det resonemanget fungerar rakt ut.
Och vad det gäller den ursprungliga frågan - EU - så kan det vara så att ju mer insatta folk i allmänhet är desto tveksammare blir de till att rösta ... under förutsättning att de inte tillhör någon speciell grupp som kan snylta på EU-fonder eller liknande.
Skicka en kommentar