Det har gått 50 år från 1964 till idag. Och därmed kan exempelvis femtioårsminnet av en av förra århundradets viktigaste böcker firas: Media av Marshall McLuhan. Jag har skrivit om boken och dess författare tidigare och lär göra det igen. Det väsentliga är dock insikten om att tekniken inte är något neutralt, att den gör saker med de människor som använder tekniken - och det måste vi vara medvetna om för att undvika svåra samhällskriser. Det var en insikt som Marx hade publicerat över hundra år tidigare. McLuhan förde den vidare in i radioåldern och den tidiga TV- och datoråldern. Är du som enskild människa, men via elektroniska nätverk förbunden med hela världen, fortfarande en enskild människa? Förut fanns det ofta betänketid, ett 'före' och ett 'efter', men i det elektroniska nervsystemet sker allting samtidig, utan början eller slut. Är vi mentalt redo för det?
Illustrationer till McLuhans tankar kommer nästan dagligen. Som den här artikeln i DN, om förhållandet mellan "spektakelkulturen" (som ju bygger på alltmer elektronik) och skolresultaten.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
7 kommentarer:
Tänk dig förr, när internet inte fanns, då kunde man vara ute och göra nånting dumt och då kunde man berätta det för polarna, för man kunde beräkna att oddsen för att det kom tillbaks till den man inte vill skall veta om det var ickeexisterande. Idag är det så att om man gör något dumt och någon mer vet om det, så kan man vara säker på att det når tillbaka till den man inte vill skall får veta det.
Bara det faktumet att ens förflutna nu har en motorväg och F1 bil att komma ikapp en med leder till isolering, man låser in sig i rädsla för att ens förflutna skall komma ikapp en.
Allt man säger måste vägas emot det faktum att det finns folk därute som vet saker, om detaljer man vill utelämna.
Lögnen och halvsanningens kraft har egentligen blivit mindre, ändå ljugs det som aldrig förr, vilket givetvis blir konsekvensen när effekten per lögn minskar.
Fokuset ligger i sista stycket, Martin. Numera ljugs det helt ogenerat, i alla fall i offentliga sammanhang, eftersom verkligheten har slutat existera och bara "diskursen" betyder något.
Det är för övrigt inte bara offentliga personer som har slutat bry sig om verkligheten. Även vi vanliga människor agerar numera som om det inte finns någon som helst relation mellan handlingar och resultat, tycks det dagligen. Så fort det handlar om saker utanför den dagliga rutinen visar folk mest upp förvånade miner när man hävdar att om man gör på ett sätt blir det ett resultat och om man gör på ett annat blir det ett annat. Allt mer tycks styras av löst tyckande istället för handlingar-konsekvenser.
Fast det kanske alltid har varit så, vad vet jag...
Nej, så har det inte alltid varit. Sanningen utsätts nu för en benhård demokratisering. Vi lever i en nihilistisk värld sägs det, men de flesta klarar inte av nihilism, då söker man värderingar i sin samtid. Demokrati har fått ta platsen av värderingar i vår samtid och det är demokratin som används som måttstock för allt. Huruvida något är sant eller falskt skall nu bestämmas demokratiskt, skolan skall inte lära ut sanningar, de skall erbjuda de olika alternativen så skall eleverna i god demokratisk ordning själva komma fram till vad som är sant, huruvida evolutionen har skapat människan eller om det är en allsmäktig gud.
Eliter ifrågasätts och ställs inför sanningen, vad svarar de då när de avslöjats med lögn/felaktigheter: "Det tycker jag inte."
Fakta står inte över mitt tyckande, är vi dessutom många som tycker samma, då är fakta ingenting.
Med internet sprids elitens moral dessutom med ljusets hastighet, kanske det var bättre förr då elitens moral inte var lika synlig.
mm har tänkt en hel del på honom senaste tiden när jag funderat på hur "sociala medier" har påvärkat folk omkring mig och nog hela vårt sätt att relatera med varandra som människor tom dom som knapt använder dom. Fast nog främst yngre
även när man träffas det gamla vanliga sättet öga mot öga. så finns den här attityden av korta perfekta saker som ska visas up. reagerar man inte som "gilla" pep pep vad fint osv så ses man som kritisk eller negativ till den förteelsen. finns en förteelse för allt ska kortas ner och glorifieras överallt nu (visst tv reklam har väl oxo påverkat en del) men att fler och fler situationer mäniskor emallan e som reklam för sig sjelv reklam för det man stödjer osv. som sociala medier bygger på.
bara några tankar
Grundidén hos McL är att alla påverkas av hur elektroniska media blir mer och mer påträngande. Det elektroniska samhället blir en ständigt föränderlig sörja av information som hela tiden flyter omkring, till skillnad mot tidigare mekanisk industriell framställning där saker måste göras i en logisk ordning. Den där sörjan sprider förvirring och kan utnyttjas av väldigt skumma krafter, och förstöra oss. Det var den förstörande kraften som McL ville varna för.
Martin: så var det redan på 80-talet. Min kompis kemisten var då mycket upprörd över ett kommunalpolitiskt beslut nånstans då fullmäktige hade beslutat i demokratisk ordning att en viss kemisk substans inte var giftig. Och i Stockholms fullmäktige röstades det om att förbjuda inversion, vilket dock inte fick erforderlig majoritet...
George Orwell skrev om vissa skikt i samhället som hade så stora stoppningar av pengar mellan sig själva och verkligheten att de inte behövde bekymra sig om verkligheten. Men detta icke-bekymrande tycks ha spritt sig. Vilket bekymrar mig.
Marco: Undrar hur mycket man kan tillskriva media och hur mycket som konsumtionssamhället i allmänhet. En viss narcissism tycks bre ut sig, som bland annat kräver smekningar för att överleva.
En bisarr följd är också den kränkthetskultur som annars för tanken till gamla Strix-baroner: "Min herre, jag är kränkt och fordrar upprättelse!" För säg femti år sen uppfattade man orättvisor som just orättvisor som lämpligast åtgärdades med kollektiva strukturella åtgärder (som genom att de var kollektiva och strukturella hade bestående effekt), numera tenderar många att uppfatta orättvisor som personliga påhopp med de här märkliga ömhudade konsekvenserna.
Skicka en kommentar