Jan Guillou har tilldelats Lenin-priset. Det är OK, men skulle man inte kunna tänka sig en posthum utmärkelse till Lenin själv? "The only good Leninist is dead" (lätt ändring av en låttitel jag hörde en gång: "The only good Christian is dead").
Så här när hundraårsminnet av Första världskrigets utbrott närmar sig kan det ju vara skäl att minnas de fåtal vänsterpolitiker, däribland Lenin, som motsatte sig kriget! Annars misstänker jag att just den 'lilla' detaljen kommer att glömmas bort i den allmänna festyran framöver.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
6 kommentarer:
Guillou är en värdig mottagare - inte minst om man betänker att Lenin hade föga tilltro till vanligt folks förmåga. Experter skulle fixa saken, menade han, i strid mot den uppfattning som var gängse inom folkrörelserna på den tiden.
Lite som Greenpeace idag, eller för den delen vanliga socialdemokratiska fackliga ombudsmän.
Nja, så här optimistiskt om vanligt folks förmåga att leda, skrev Lenin i Staten och revolutionen:
Ty när alla lärt sig att leda och i själva verket självständigt leder den samhälleliga produktionen, självständigt genomför registreringen och kontrollen över parasiterna, herrskapssönerna, skojarna och andra som "bevarar kapitalismens traditioner", då kommer det oundgängligen att bli ytterst svårt att undandra sig den av hela folket genomförda registreringen och kontrollen, det kommer att utgöra ett så ytterst sällsynt undantag och kommer troligen att bli bestraffat så snabbt och så hårt (ty de beväpnade arbetarna är det praktiska livets män, inte sentimentala kammarstudenter, och tål inget skämt), att nödvändigheten att följa de föga invecklade grundreglerna för allt mänskligt samliv mycket snart blir en vana.
(http://marxists.org/svenska/lenin/1917/staten.htm)
Problemet med kompetens är att den har konservatism inbyggd, det finns en trygghet i kompetens som leder till ett motstånd emot utveckling.
Hannu: Jo, han hade sin korta period av demokratisk entusiasm. Men den var kort.
Hela idén med bolsjevikpartiet var ju att bryta med den traditionella folkrörelsemodellen och bygga upp en professionell organisation där amatörer inte skulle göra sig besvär. Och då fick man givetvis vad man fick: en samling folk som trodde på sin kallelse att per definition veta bättre än folk i gemen. "Den bolsjevikiska mentaliteten", som Victor Serge kallade den för.
Som förvisso inte är begränsad dit. Den finns lika mycket hos många socialdemokratiska fackliga ombudsmän. Eller åtminstone fanns till för relativt kort tid sedan, nu har dom blivit mer ödmjuka.
Kan man inte säga att Lenin var realist?
Skicka en kommentar