 |
| Ja, här kommer tjugo Förstamaj-foton till, nu från syndikalist-uppmarschen på Sergels torg. Låter inte parollen "välj bort förtrycket" som parlamentarism egentligen? Fast jag tror nog inte att man menar att anarkism, som ju handlar om daglig verksamhet av grupper av människor, kan genomföras genom val vart fjärde år. Det är inte ett partival det handlar om, utan snarare ett livsval. |
 |
| Vid närmare studium fann jag att den här banderollen kommer från några som kallar sig 'Förbundet Allt åt Alla' (kortare: AåA). Anarkismen har olika rötter, och en tror jag kallar sig anarkistisk kommunism (eller var det kommunistisk anarkism?). Här ser de rätt ensamma ut, men bara en stund senare var det fullt med folk i trappan mot Drottninggatan. |
 |
| Den här texten kom upp hos AåA-gruppen lite senare. Känns igen från Kommunistiska manifestet! |
 |
| Den energiska mötesledaren, samt en mer frusen dam till höger. Det var inte så varmt direkt, men det hade åtminstone slutat med regnblandad snö - tack för det! |
 |
| En del jämställer slentrianmässigt SD med nassar, men jag tror inte det håller (även om SD torde innehålla fascistiska strömningar också). |
 |
| Här läser proletärpoeten Jönsson en dikt, medan mötesledaren kan värma händerna i fickorna en stund och se frusen ut. |
 |
| Om man sedan lägger till all jäkla övertid som många arbetar så blir livet ännu kortare! |
 |
| Rödfront-hälsningen |
 |
| Ser lite rörigt ut, men det är helt enkelt en konstnärlig bild. |
 |
| Ja, kallt var det, och mötespubliken hittade raskt till den tidvis solbelysta och lite varmare delen av 'Plattan'. |
 |
| Vad står det på den där skära banderollen? Försök läsa baklänges ... |
 |
| ... eller kolla på den här bilden. Krossa innanförskapet var det! Anarkisterna verkar vara rätt bra på kul och kluriga paroller. |
 |
| Det fanns en del fina fanor, men på grund av vindens flaxande hit och dit fick jag inga bra bilder av dem. |
 |
| Men Stop Nazi är ju lättförståeligt. |
 |
| Demonstrationen förbereder sig för avmarsch. |
 |
| Några poliser stod och glodde, men jag tror inte det hände något dramatiskt. Annars torde förhållandet mellan många av demonstranterna här och polisen inte vara det bästa. |
 |
| Och här är hela mängden på väg mot, och uppför, rampen från torget till Drottninggatan. Fortsättning följer ... |
6 kommentarer:
Vi låter inte nazisterna bestämma vem som är nazist eller inte. BSS var renodlat nazistiskt. Iom att de inte upplöste BSS utan bara bytte namn, så är SD fortfarande nazistiskt. Vad de säger? Ja, det är helt ointressant, lögnen är inte bara ett redskap för nazisten, vilket som helst, lögnen är en central del i deras ideologi. Därför kan brunskjortorna i SD kalla sig vad de vill, deras kluvna tungor lurar bara svagsinta.
Anarkisten är som jag ser det nödvändig för en revolution i ett stabilt land. Mer hårdföra anarkister iaf. De angriper samhället, stormar fängelserna (genom att gripas för diverse anarkistiska aktiviteter), där rekryterar de kriminella och kommer då i kontakt med vapenhandel. Till slut skapar anarkisternas aktiviteter ett tillstånd av laglöshet, där gäng slåss emot varandra, lite som nazisterna gör i Ukraina, politik blir i praktiken omöjligt. I det läget är det då dags för en strukturerat och välorganiserat kommunistiskt övertagande av samhällets alla funktioner. Följt av de långa knivarnas natt, för att upprätta förtroendet för revolutionen måste man dessvärre göra processen kort med revolutionens avantgarde.
Fast det där är ju gammalmodig taktik, men, får man säga, ruskigt effektiv.
Ärligt talat, finns det något alternativ. I praktiken skapar anarkistiska aktiviteter en försvagad statsmakt, en försvagad statsmakt kommer att tas över av opportunister.
Pga av familjeangelägenheter kunde jag inte gå i några tåg i år, brukar gå i syndikalisterna och eventuellt vänsterns tåg. Brukar iaf lyssna på musik i kungsträdgården efteråt.
Skulle tro att vi inte blir eniga om sd. Att sopa in hela sd-kollektivet under etiketten 'nassar' utan klargörande diskussion känns inte bra. sd är väl numera mer en försörjningsinstitution för ett gäng yrkespolitiker med anhöriga som fiskar stöd bland politiskt förvirrade medborgare - det kanske är en bättre angreppspunkt? Öppna nassar skickar man till andra grupper för att slippa pinsam uppmärksamhet.
Anarkisterna förtjänar en separat diskussion tror jag. Eller flera diskussioner, eftersom 'anarkist' kan betyda en massa olika saker. Det är ju inte så konstigt när det handlar just om anarkism.
Att skinnskallarna lät håret växa och läsa Machiavelli ändrar inte vad de är. Man får inte låta sig luras av postmodernt trams så som diskurs. "Nationalist" är nu välkänt att det är nyspråk för nazist, se bara på vilka som beskrivs som "nationalister" eller "ultranationalister" i Ukraina. SD som försörjningsgrupp skapar en intern borgfred, så fungerar det i högkonjunktur. Men när SDs konjunktur stagnerar, vilket den garanterat kommer att göra, då kommer organisationen kollapsa av interna stridigheter och plundras. Men så länge de finns i riksdag och kommuner så dras vi med ett rasistiskt rättsväsende som kommer fälla allt mer politiskt motiverade domar.
Det är det sista som gör att jag inte kan acceptera frikort för SD till följd av att de påstår sig vara något annat än de är.
Skrev nyligen följande text om mångkulturella paradigm och hur det är dessa, särskilt inom SD som avslöjar vad SD i praktiken är:
De multikulturella paradigmen.
De flesta i Sverige är multikulti. Vi sitter och är toleranta som fan, även om de flesta inte så ofta får en chans att vara toleranta och inte sällan när vi ges chansen så är vi inte så toleranta som vi önskar vi var. Själv söker jag möten som sätter min tolerans på prov, bor i områden som sätter den på prov, skjutsar invandrare mellan städer, allt för att få känna sig multikulti och tolerantast i klassen. Man kan vara hur tolerant man vill, man kan vara hur multikulti som helst, men man är ändå inte ett multikulturellt paradigm. Ett multikulturellt paradigm är något annt.
Ett multikulturellt paradigm är en invandrare, någon som flyttat från sin kultur till en annan. Det är en person som bott och arbetat i en annan kultur, det är en person som gift sig med en man eller kvinna från en annan kultur. Det är kort sagt det som ger oss multikulti något att vara toleranta emot.
Det finns många multikulturella paradigm i min omgivning, min mor är ett, hon arbetade och levde i USA, jag har gjort samma, men iom att när jag var där skiljde vi oss inte mycket från amerikansk kultur och därmed är jag inte lika mycket ett paradigm som min mor. Min tjej är ett som arbetat i Armenien och Estland, tjejens far är ett som har gift sig med en thailändska. Min gudfar är ett multikulturellt paradigm som gifte sig med en polska, min gudmor är också ett multikulturellt paradigm. Ja, listan blir lång om man tar upp alla.
Är man multikulti så bör man vara till försvar för de multikulturella paradigmen oavsett deras motiv för att vara ett paradigm. Bör underlätta möjligheterna för folk att bli multikulturella paradigm.
Multikulturella paradigm är förvånansvärt vanliga i monokultursträvande rörelser, vilket är en intressant företeelse. SDs starke man i Sundsvall är ett multikulturellt paradigm som har en importhustru, denna typen av multikulturella paradigm är väldigt vanliga i monokulturrörelser. De är nämligen multikulti utan att begripa det själva, deras monokulturidentitet handlar mer om att se sin egen kultur i andras, visst finns det likheter mellan vår kultur och den kultur som finns i Ungern, dit en känd Sverigedemokrat flyttade (han blev då ett multikulturellt paradigm), men olikheterna är väldigt många. Detta klarar dock monokultursträvarna i SD att bortse ifrån, vilket är nog så avslöjande, för därmed är deras snack om motstånd emot mångkultur ihålig, de är multikulti. Så vad är gränsen för SDs multikultitolerans? Vad gör det omöjligt för en i SD att se sig själv i en kultur? Det har dessvärre inget med kultur att göra, en i SD kan svårligen acceptera en protestantisk Etiopier som en del av hens kultur, men har inga problem att gifta sig med en vitryska från en ortodox kultur. Det är därför kultursnacket i SD är nonsens, det handlar om en enda sak, det handlar om hudfärg, det är där gränsen går för när en monokultursträvande (defactomultikulti) inte längre kan se sin egen kultur i den andres, gränsen är hudfärgen.
När man inser hur många multikulturella paradigm som finns i världen idag, så inser man omöjligheten i monokultur, man kan inte stoppa skiten tillbaka in i hästen. Vi vet dessutom vad monokultursträvan ALLTID får för konsekvens, det är därför SD är nazister, de säger sig vara nationalister, de ser nationen som nödvändigtvis en monokulturorganisation. Vad de än må tala om för medel för att nå monokulturnationen spelar ingen roll, vi vet av erfarenhet att det endast finns en beprövad metod för detta.
Jag har förvisso också ofta en slapp hållning emot SD jag med, men man får aldrig glömma vad de är, nazister.
Säger man sig vara nationalist idag (trots att en enda nationalisering inte ingår i programmet) och dessutom säger sig vara mot mångkultur, alltså söker monokultur, en monokulturnation.
Detta är inget nytt, för SD är inget nytt. Man har försökt bygga monokulturnationer sedan man uppfann nationen, det finns egentligen bara ett enda sätt att skapa en monokulturnation. Vilka metoder SD säger sig vilja använda är irrelevant, vi vet att det bara finns ett sätt att skapa de materiella förutsättningarna för monokulturnationer. SD är således nazister
martin: Många av de som röstar på SD (och FPÖ i Österrike, ett land jag själv bott i och ett parti som skapades efter krigsslutet under medverkan av övervintrade toppnazister ) är själva första/andragenerationsinvandrare. H-C Stracher som är Haiders arvtagare bär själv på serbiskt vänskapsband vid lämpliga PR-tillfällen och får många röster från serbättade österrikare. Är det något fenomen slikna partier utnyttjar är det röstmaximering, då spelar det ingen roll om någon har invandrarpåbrå. Herregud, NSDAP hade rena undermänniskor bland sina led när slaviskättade räknas dit och speciellt i Österrike:
http://de.wikipedia.org/wiki/Taras_Borodajkewycz
F.ö. röstade ganska många ex-nassar fram SPÖ och Bruno Kreisky, jude och med familjemedlemmar som dukade under i kriget medan han hade turen att klara sig i Sverige, till regeringsställning och till att bli bundeskanzler och en del av dessa hamnade i hans regering:
http://www.dokumentationsarchiv.at/SPOE/Braune_Flecken_SPOE.htm
så ens persons "felaktiga" bakgrund behöver inte betyda ett dugg när det inte befrämjar karriären. Eller se hur det gått för FPÖ:s tilltänkta toppnamn i EUP-valet, Andreas Mölzer, som kritiserade "fel svart" person, fotbollsspelaren David Alaba (Ö:s svar på Zlatan lite hårddraget skrivet), och blev struken från partilistan efter samtal från chefen:
http://euroflarn.blogspot.co.at/2014/04/aven-rasister-maste-valja-sina-offer.html
så att hudfärgen är ett avgörande kriterium köper jag inte när det gäller "rätt" personer. För all del inte så värst många personer det rör sig om i absoluta tal, det kan jag medge, men förhållanden ändras.
Sen är för alldel skillnaden mellan "folk" och "politiker"/"elit" mer oöverbrygglig och mer påfallande i Österrike än i Sverige, vi har inte kommit så långt att vanliga kommunalråd håller sig med tjänstechaufförer till och från jobbet eller kan räkna med att helt undgå rättsliga processer. Ett korporativt samhälle där partibok avgör tjänstetillsättningar ner på brevbärarnivå har vi aldrig skådat här, mycket för att vi inte har den historien av feodalt arv och inbördeskrig där korporativismen under andra halvan av 1900-talet bidrog med politisk stabilitet.
Lite lästips apropos din analys om fascister och med fokus på Österrike i synnerhet:
http://www.karlsson.at/texter/austria.html
Skicka en kommentar