Åter om virtuella världar

När jag läste den här ganska färska artikeln kände jag att det hela inte kändes nytt. Spelvärldar kan användas som en sorts samhällsvetenskapliga laboratorier anser en grekisk ekonom. Det skrev jag om redan under den här bloggens första år, se här. Och etiketten 'virtuella laboratorier' har jag använt flera gånger sedan dess.

I den aktuella artikeln sägs bland annat:

The moment that video game companies shifted from single-player to multiplayer games, without realizing it, they created a social economy. People interacting through the game have the opportunity not only to kill one another, but also to exchange stuff. Stuff that was valuable-or scarce, as an economist would say-within the virtual world.

Det kan alltså skapas låtsasvärldar där det ändå sker saker som ser ut som verkligt ekonomiskt utbyte, och därmed kan forskare få uppslag om den verkliga världen när de studerar hur spelarna uppför sig:

A multiplayer game environment is a dream come true for an economist. Because here you have an economy where you don’t need statistics. And elaborate statistics is what you use when you don’t know everything, you’re not omniscient, and you need to use something in order to gain feeling as to what is happening to prices, what is happening to quantities, what’s happening to investments, and so on and so forth. But in a video game world, all the data are there. It’s like being God, who has access to everything and to what every member of the social economy is doing.

En intressant sak att notera är hur jämvikter snabbt skapas och upplöses i den virtuella världen genom spelarnas agerande. Det är knappast ett resonemang som neoklassiska nationalekonomer gillar. Däremot kan det se ut så inte bara i spelarnas påhittade värld, utan också i den riktiga:

Quickly, collective aggregate behavior converges at equilibrium and then disequilibrates itself. Then some other equilibrium comes and then goes away. It’s the speed and the irregularity of behavior around some equilibrium and the speed with which new equilibria are being formed.

Jag tror nog Joseph Schumpeter hade varit intresserad av jämvikter som ständigt upplöses.Det skulle kunna passas in i hans tankar om 'kreativ förstörelse'. Marx skulle också kunna tänkas ha intresse för det här. Bland annat så såg han ju, som klassisk ekonom, arbetsvärdet som grund, men på den grunden finns marknadspriser som flaxar hit och dit och driver systemet åt olika håll. Att man kan studera sådana här processer i realtid är naturligtvis en oerhörd möjlighet för nationalekonomin att utvecklas till något som påminner om en vetenskap.