Att den västliga politiken mot Ryssland skulle få återverkningar är ju inte oväntat (utom för de genier som utformar den västliga politiken kanske) och närmare relationer mellan Kina och Ryssland är inte oväntade. Två stora ekonomier som kan komplettera och stödja varandra och dessutom med en gemensam fiende. Den tid när USA kan 'isolera' sådana stora enheter verkar över. Fast med bristande självinsikt verkar USA:s ledning inte ha insett det.
Vet inte om berättelsen är sann, men jag läste någon gång om en finsk (knäppgök?) som frågade Stalin om inte Andra världskriget inneburit något gott för Sovjet. Med stora delar av landet förstört och massdöden verkade frågan inte vara så smart. Men Stalin tyckte att det var en bra fråga. Kriget hade inneburit att industrialiseringen av områdena öster om Ural skyndats på enligt honom. - Den industrialiseringen hade kanske kommit ändå, men nu skedde den snabbare när industrierna i väst förstördes eller flyttades österut. Och det är väl något liknande som sker idag. Somliga västmakters inhopp i respektive närområde gör att Ryssland och Kina ser till grundläggande gemensamma intressen och ökar sitt samarbete, kanske snabbare än vad som skett under lugnare förhållanden.
Tyngdpunkten i Rysslands utrikes relationer flyttar österut. Med tanke på att det handlar om två stora ekonomier är det inte betydelselöst. Frågan är hur de ekonomiska tungviktarna i EU reagerar på det. Skall de hänga på bygget av nya 'sidenvägar' från Gula havet till Atlanten, eller stå bredvid och sura på order från Washington? - Jag skulle tro att på sikt är det Merkel, inte Bildt, som kommer att ta de stora besluten om det!
 |
| Så här såg det ut 1950. Nu är förutsättningarna mycket annorlunda, men vissa saker ändras inte. Exempelvis kinesisk och rysk ovilja att ta skit av översittare. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar