Fragment från Hamann

Johan Georg Hamann, 1730-1788

Har just läst större delen av en bok med Johan Georg Hamanns Skrifter i urval (Ruins förlag, 2012). En jobbig jäkel bitvis, enligt dagens normer nära nog oläsbar ibland. Men så var det med många av de lärda filosoferna förr, och bättre har det knappast blivit. Det är en sådan där bok där man kan plocka upp intressanta och tänkvärda saker här och där, värdefullt tankegods som driver runt på en orolig ocean av idéer tillsammans med en massa skräp som man i tysthet låter driva vidare. Det är skillnad på att vara svårläsbar men med intressanta tankar, respektive svårläsbar men också tanketom.

1758 publicerades en text av Hamann betitlad 'Smulor', med bland annat detta:

Varför förmerar handeln kärleken till frihet? Därför att den förmerar såväl folkets som varje enskild medborgares egendom. Vi älskar vad som tillhör oss. Friheten är här inget annat än egennytta, och således en gren av självkärleken vilket vänder sig mot våra ägodelar. (sid. 47)

Och ett par sidor längre fram:

För att underlätta kännedomen om vårt själv är varje min nästa som en spegel i vilken jag kan se mig själv. Som bilden av mitt ansikte avspeglas i vattnet, så reflekteras mitt jag i varje medmänniska. För att detta jag skall bli mig lika kärt som mitt eget har försynen behäftat den mänskliga samvaron med så många fördelar och behag. (sid. 49)

Vad drar vi för slutsatser här? - Kanske att Hamann var tidigare ute än Adam Smith med att formulera ett par synpunkter som är viktiga men svåra att sammanfatta till en helhet: egennyttan som drivkraft, respektive våra känslor för andra människor.

Hamann uttryckte motsättningen med bara några rader, eller två korta 'smulor'. Smith behövde två tjocka volymer för att beskriva samma sak (den filosofiska boken om 'moral sentiments' och den ekonomiska om 'nationernas välstånd').

Det första citatet antyder hur ägandet kan göra oss mer främmande för andra människor. Med ökat ägande kan ju beroendet av andra minska, på gott och ont. Om 'egenkärleken' växer kan det ju ske på bekostnad av människokärlek i stort. 

I modernare termer är det 'theory of mind' som beskrivs i det andra citatet: för att fungera som samhällsvarelser måste vi ha lite begrepp om hur andra människor tänker, och det kan underlättas av att vi ser dem som oss. Jag känner andras plågor eller glädje. Förhoppningsvis känner de också för mig. Det torde bli ett utbyte: vi förstår andra genom oss själva, och vi förstår oss själv genom hur andra reagerar på oss.

Ibland kan resultatet av de här två förhållandena bli verkligt dåligt. Egennyttan kan slå över till plundring, till ointresse för vad som händer andra människor när jag är egennyttig. Förståelsen av hur andra tänker kan göra att deras svagheter utnyttjas på ett ondskefullt sätt. Men illa  genomtänkt oegennytta kan leda till personlig ruin.

Att liberalism och individualism hänger ihop med växande välstånd är inget konstigt. Liberalism skapar inte välstånd, välstånd skapar liberalism, skapar människor som tror sig klara sig utan andra människor. Javisst, de kan ju flyta ovanpå på grund av sina tillgångar! Sedan försöker de pracka på hela samhället sin ideologi. En ökänd engelsk politiker meddelade att det inte finns något samhälle, bara individer. Men vad är individen utan samhälle - en skeppsbruten på en öde ö, med dålig utsikt till räddning.

Men, för att åter citera Hamann: "Friheten är ... en gren av självkärleken vilket vänder sig mot våra ägodelar." Och det är kanske där den avgörande punkten finns! För att citera ett gammalt talesätt: "Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta!" När ägodelar, materiella och immateriella, blir huvudsaken i ens liv är man illa ute. Inlåst i en gyllene bur med sina prylar ... och tänk om 'de röda' kommer och tar alltihop!