torsdag 19 februari 2009

Från tiger till liten katt



Irlands ekonomi mår illa. Tyskland har antytt att det kan behövas någon sorts stöd. Nu har den ekonomiska krisen blivit så allvarlig att hela länder hotas. Sveriges Radio rapporterar:

Irland är landet som, för inte så länge sedan, beskrevs i imponerade ordalag som den keltiska tigern. Ekonomin var urstark, välståndet spreds och fick bland annat fastighetspriserna att skjuta i höjden.


Jaja, där pyser luften ur ännu en ballong. En dagen lallas det om "under" eller "tigrar" i det ena eller andra landet, nästa dag spricker ballongen och det bara finns en liten kattunge kvar. Man kan ju tala om en sorts ekonomins tyngdlag: när verksamheten försvinner för långt upp i luften tar tyngdlagen vid och hela klabbet störtar till marken igen. För grunden till ekonomin är inte luftiga finansspekulationer utan vanligt hederligt jordnära arbete.

Och så det där tjatiga "urstark". Kunde man inte lägga en avgift på flosklerna "urstark", "under", "mirakel" eller "tiger"?



Här får Krazy Kat en tegelsten i skallen. Men lika lite som KK kommer att lära sig av denna tråkiga erfarenhet tror jag spekulantsnillena kommer att lära sig - svänger konjunkturen upp igen är de nog snart ute på spelarbanan kan man tro!


Något "grekiskt under" har jag inte hört någon yra om. men där går det utför ändå. Spanien och Lettland har väl däremot varit med i "underklassen" men idag kan man säga att det inte är så lätt att vara lett. Bubbelekonomier har dåliga framtidsutsikter. Det är samma sak här som med företagssfären: företag som visar på snabb tillväxt och fantastisk avkastning utan att egentligen ha så mycket konkret och synligt att hänvisa till bör betraktas med skepsis. Det kan vara någon sorts pyramidspelsvariant på gång!



Japansk dam med tiger, förlåt, med katt. Som bekant går det lite segt för även den japanska ekonomin nu också.

6 kommentarer:

Sixten sa...

Den tyska tidning jag brukar läsa på nätet påstår att en brittisk tidning skriver att enl en hemlig rapport från EU-kommissionen till finansministrarna är 18.3 biljoner euro, dvs 44 % av samtliga bankers värdepapper består av höggiftiga skrotpapper. EU:s medlemsländer står inför olösliga problem, som ligger som en allt trångare snara kring bankernas hals. - kan rentav leda till avgrunden för det alltmer oeniga EU. "Bara" en biljon euro, 1000 miljarder, är för mycket för den internationella finansmarknaden och går absolut inte få fram snabbt. Härtill kommer USA:s kreditbehov.
Är artikelförfattaren för pessimistisk? kan man fråga sig.

Björn Nilsson sa...

Pessimistisk? Ja det är ju en bra fråga.

Att 44% skulle vara skrotpapper låter väldigt mycket. Kan det vara så att 44% av dessa obegripliga "finansiella instrument" i själva verket innehåller varierande grader av riktig smörja blandad med värdepapper som faktiskt är värda något? Som jag har förstått handlar finanskrisen mycket om att man inte riktigt vet var de verkligt dåliga "värdepapperen" finns. Lägg till detta en helt vanlig överproduktionskris så blir kreditstoppet totalt!

Prognosen för EU ser inte så bra ut, i alla fall inte som ett nyliberalt projekt.

Knapsu sa...

Jo, jag hörde just det där om Irland i radion i morse i bilen ute på E4:an och började fundera på ett inlägg om den "keltiska tigern"s uppgång och fall. Sen när jag kom hem så fick jag ju läsa det här!

Då får jag skriva om Maud istället!
:-)

Björn Nilsson sa...

Jo, men var försiktigt så att hon inte biter dig med stora vassa Castor fiber-(bäver)tänder!

På tal om bäver så finns det sådana nära Stockholm numera. Tror jag såg en som simmade i en sjö söder om stan förra året, och bävergnagnda träd kan man se på en del ställen.

Blir bävrarna för ivriga i sin landskapsomvandlande verksamhet kan man ju ordna skyddsjakt. Hur vore det med bävrarna i Alliansen, är inte de lite väl destruktiva?

Kerstin sa...

Jag höll på skratta ihjäl mig när Maudan började tala om att vi alla skulle bli som flitiga bävrar, eftersom jag hade sett den enorma skadegörelse en bäverkoloni kan ställa till med (nåja, kanske inte värre än ett vanligt kalhygge, men deras avverkning inbringar knappast pengar till någon, tvärtom). Det såg jag när jag en period i slutet av åttiotalet bodde i Dalsland. Tala om förödda omgivningar!

Så här efter två år inser man ju att Maudan visste precis vad hon talade om, och menade det! Så nu är det inget att skratta åt längre.

Björn Nilsson sa...

Tack Kerstin, du påminde mig om en grej som jag tänkte lägga upp på bloggen men hade glömt bort. Kommer snart!