Denna häger stod och hängde vid Fiskartorpssjön i förmiddags. Att titta på en jagande häger är ofta ingen uppjagande erfarenhet: den står stilla och glor, och väntar tills någon oförsiktig groda eller småfisk kommer inom räckhåll. Men då hugger den blixtsnabbt! Detta föga framfusiga sätt gjorde att hägern en gång i tiden var symbol för diskretion.Så här i maj ser hägern prydlig ut med nya och välputsade fjädrar. De hägrar som övervintrar brukar se betydligt ruggigare ut, de står på isen som gubbar i säckiga grå rockar, med halsen så ihopdragen att den knappt syns. Men överlever de vintern har de ju ett gott utgångsläge när våren kommer.
För varje dag kommer nya sommarföreteelser och pockar på uppmärksamhet: i skogen ovanför sjön hördes grönsångarens klirrande. Den gamle forskare Sven Nilsson liknade på 1800-talet drillen vid det ljud som uppstår när man släpper en silverdaler på ett marmorbord - en drill som börjar snabbt men slutar långsammare. Liljekonvaljernas blad är uppe, i veckan kommer nog hästkastanjerna att blomma - och det fick gärna komma både mer sol och regn och värme!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar