Självcensur är också censur

Som de flesta torde ha lagt märke till är "klimatfrågan het" nuförtiden. Men det finns motkrafter, och de är inte bara inte särskilt trevliga utan också ganska skumma och förtryckande. Det är dock inte det värsta: det värsta är när folk börjar backa och censurera sig själva för att de tror att de måste tala lägre. Censorn behöver inte ens anstränga sig. Här är något jag hittade på al Jazeeras hemsida:

The Smithsonian museum institute toned down a global warming exhibit, fearing it would displease the US government, a former museum director has said.

Det skulle handla om uppvärmningen i Arktis, och kanske hade man visat sorgliga bilder på isbjörnar som inte hittar något isflak att krypa upp på. Det är en sak att detta museum skulle ha tonat ner riskerna för global överhettning i sina utställningar ifall USA:s regering, som finansierar Smithsonian till 70%, uttryckt ett tydligt missnöje. Ledningen för Smithsonian förnekar givetvis vad avhopparen säger, och vi har två partsinlagor här varav ingen behöver vara helt korrekt. Men här är vad den avhoppade museidirektören sade:

"Nobody was specifically asking us to do it [tona ner klimathotet i Arktis], the Congress was not asking, the White House was not asking," he said.

"It was insidious. It's never stated as a policy, but it's always kind of there, this kind of shadow. The knowledge is always there that you have to be careful, and that's recent, really in the last decade."

"En mörk skugga ... du måste vara försiktig ... det har kommit under det senaste årtiondet ...". Ja, självcensur är också censur. Och den lär inte vara mindre här i Sverige än i Frihetens stamort på Jorden därbortom Atlanten.