I föregående inlägg, och
tidigare också, har jag nämnt Afghanistan, ett stackars krigshärjat land där Sverige nu dras djupare och djupare in i något som liknar krig. För en stund sedan hittade jag
en artikel i New York Times där läget beskrivs under rubriken: Civilian Deaths Undermine Allies’ War on Taliban.
Scores of civilian deaths over the past months from heavy American and allied reliance on airstrikes to battle Taliban insurgents are threatening popular support for the Afghan government and creating severe strains within the NATO alliance.
USA och NATO har för små styrkor i landet för att kunna kriga effektivt, och därför måste man använda flygattacker i stor skala. Men:
The reliance on air power has led to a string of prominent episodes recently involving the deaths of large numbers of civilians, who often cannot escape, caught between NATO forces and the Taliban and its sympathizers.
Och i artikeln beskrivs just hur en aktion går snett, ett USA-förband känner sig trängt och ropar på hjälp - och så regnar bomberna över en by, en massa folk dödas, och de överlevande är
inte glada. Är det meningen att svenska plan skall in här och göra samma sak, med fina fredliga svenska splitterbomber som verkligen inte skadar några civila? Verkligheten visar ju att inte bara folk bombas sönder, utan hela det förtroende som västvärlden kunde tänkas ha i landet. Folk måste rimligen tänka "bevara oss för sådana vänner" när de ser hur amerikaner, britter och canadensare (de lär vara de värsta busarna i NATO-styrkorna) härjar omkring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar