För drygt ett år sedan skrev jag ett litet inlägg betitlat Rymden full av satelliter. Det har ju inte blivit färre satelliter sedan dess, Kina har skjutit upp en astronaut, Indien skickar en farkost till Månen och hela teknikutvecklingen skenar iväg.
Jag tänkte på det där gamla inlägget när jag nu läser om att 'Interplanetary internet' passes first test . (Not) Man har börjat få en sorts internetförbindelser att fungera däruppe i rymden också, långt från Jorden och under andra villkor, men utan att det skall behöva sitta människor och styra dataflödet från ett ställe till ett annat när det gäller landare och farkoster som kretsar runt andra himlakroppar.
Vad betyder det här då? Jag är inte tekniskt kunnig, men jag kan ju gissa. I första steget kanske inte så mycket händer, men på sikt att nätet blir allt bredare och tätare. Med allt fler datorer anslutna, på Jorden och ute i rymden, blir mängden av data som skickas runt snart obegripligt stor men kanske inte omöjlig att hantera. Nätet i sig blir nära nog oförstörbart - även om en en del komponenter kraschar (servrar går sönder, fiberkablar klipps av, satelliter slutar fungera) kommer det inte att spela någon större roll eftersom trafiken kan gå över ett otal förbindelser. Det är som i en stad med tusen gator: blir det stopp på fem finns 995 kvar. Och någonstans i detta nät finns de tekniska möjligheterna till en global planering av våra resurser.
(Not. I den artikeln finns länk till något som visar sig vara ett samiskt projekt med användning av ny informationsteknologi.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar