onsdag 19 november 2008

Att försöka väcka vänstern - hopplöst företag?

I Aftonbladet skriver Göran Greider om krisen och om vänsterns roll. Vakna vänstern! är rubriken. Och avslutningen en rejäl avsågning:

Denna höst har inte bara visat hur bräcklig kapitalismen är, utan också hur tillbakapressad och direkt feg vänstern och arbetarrörelsen är. Det står liksom 0-0 i matchen mellan arbete och kapital. Ändå är det vänstern som har öppet mål.


Greider skriver om Marx och Keynes och om "vänsterns chockdoktrin":

Den idépolitiska sidan av en sådan består i att åter, med all kraft, framhäva de två typer av systemkritik som skuggat kapitalismen under det senaste seklet: Den marxistiska och den keynesianska. Även de som i likhet med mig ser klimatfrågan som helt avgörande för hela vår civilisation, behöver både Keynes och Marx. Den förste lär oss något om hur samhällen – och därmed demokratier! – kan stabiliseras genom en mer jämlik inkomstfördelning medan den andre får oss att inse vad det är för produktionssätt vi i grunden har att göra med. Finansiella kriser gör sikten fri och denna höst beskådar vi kärnan i ett produktionssätt som föddes för 700 år sedan och som ytterst bygger på principen att göra pengar på pengar.


Min synpunkt är strängare: det här borde ha varit avklarat och analyserat för länge sedan. Det handlar om att ta fram och bearbeta information, och sedan göra praktisk politik av resultatet. Det är ingen överraskning att vi brakar in i en lågkonjunktur nu som påstås lamslå Europa. Tvärnit i Europa skriver DN (ännu ej på nätet). När marknadsliberalerna verkligen kunde genomdriva sina idéer körde världsekonomin i diket. Det borde vara en tacksam angreppspunkt genom att kräva att den kris som folket inte orsakade inte skall betalas av folket. Marknadsliberalerna befinner sig i chock, men den chocken kommer inte att vara för alltid och de arbetar redan för att komma tillbaka på spåret igen.

Men när vänstern domineras av folk som ibland bokstavligen supit bort politiken och som nöjer sig med att leva på olika politiska uppdrag blir politiken därefter. Kass! Att kriser kommer vet man, att kriser är av olika slag vet man också, men också att utvecklingen runt om i samhället ger allt större möjligheter att driva en annan sorts politik. Det vet man - eller borde veta. Det borde vara möjligt att ha permanenta grupper som jobbar med det här, inte bara att spana efter kristendenser utan också efter möjligheter. Som den här.

Eller klicka på taggen "virtuella laboratorier" för att komma vidare till inlägg där jag grunnat på andra aspekter av vad datorer ger för möjligheter.

Denna och nästa bild har jag "lånat" från Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek.

Men vad händer i praktiken: de flesta står handfallna och glor när krisen bryter och kan bara stamma litegrann om nödhjälp. Läs exempelvis vad Olle Ludvigsson, ordförande i Volvos verkstadsklubb, säger i Dagens Arbete. Eftersom bilindustrierna i USA och Tyskland ropar efter stöd skall man stödja i Sverige också tycker han. Men vadå för stöd? Stöd att fortsätta vara en gammal industri för lösningar som är på väg ut, eller satsa på något nytt och framåtblickande som inte ens behöver ha med bilar att göra?

Sedan är ju frågan vad som över huvud taget skall räknas som "vänster". Är ledningarna i SAP och V verkligen vänster, eller är de bara "arbetarrörelseidkare" som lever på offentliga medel och har så lite som möjligt att göra med medlemmarna?

Hur är det nu med medlemmarna? En del fotfolk i SAP och LO är missnöjda med att ständigt bli överköra av en arrogant partiledning. När man kollar i Vänsterpress, V:s tidning, får man ett splittrat intryck. Lars Ohly säger:

Vill socialdemokraterna och miljöpartiet samarbeta ser inte jag några hinder i den ekonomiska politiken som skulle omöjliggöra ett samarbete.


Ulla Andersson, riksdagsledamot och ekonomisk-politiskt språkör för V, säger om pågående samtal mellan partierna att
… vi för vår del försöker lyfta fram att vi vill vara garanterade en politik som går i rätt rikt-ning när det gäller jobben, välfärden och investeringar i miljö-klimatåtgärder för att kunna acceptera att jobba under utgiftstak.


Det är en linje som jag uttryckt stark skepsis mot tidigare.



Med tanke på att en politik "i rätt riktning" faktiskt går i linje med vad en stor del av socialdemokratin anser, och kanske rätt stora delar av MP också, verkar inte detta särskilt smart. Varför slösa tid på förhandlingar med partiledningar som envisas med att gå "i fel riktning", det blir ju att hjälpa Sahlin & Co. utan att någon hjälp har förtjänats. Och att förvänta sig att den sortens människor skall vara tacksamma får man verkligen vara tveksam om.

I en intervju med den gamle ekonomen Samir Amin i Vänsterpress sägs det att det kan gå åt h-e i Europa på grund av krisen, men det borde V själv ha kunnat tala om för länge sedan som jag skrev tidigare. Och tror partiet på riskscenarier av den typen borde man reagera betydligt hårdare än idag.

Flera insändare angriper samarbetet med SAP och MP, och det verkar stämma med vad jag sett tidigare på det lilla antalet vänsterbloggare jag läst. Intressant är att en distriktsstyrelse, i Örebro, framhåller synpunkter som jag tycker påminner om vad Socialistiska Partiet säger: samarbete med socialdemokraterna riskerar att utplåna V. Men vad säger ledningen i V? Det har vi redan sett. Genom att inte med tacksamhet ta emot Sahlins första stängda dörr har man förstört en historisk chans att bygga en självständig och stark plattform, och detta i utbyte mot en maktlös position i någon slags Sahlinministär. Att det kan vara dåligt för partiet betyder mindre, men det betyder mycket att det inte är bra för Sverige.

För att återgå till Greiders funderingar i början: vänstern är ynklig och vilse, feg och kuschad, okunnig och i stort sett harmlös för borgerligheten. Den sysslar med HBT och annan terapi men kan inte sätta samman ordentliga arbetsgrupper som studerar och lägger ihop ekonomi, teknik, filosofi, teknologi, biologi etc. etc. till en genomgripande analys av dagens samhälle och dess möjligheter. Den gör inte skäl för pengarna och allt arbete så många bra människor lägger ner för att stödja den. Vad har man den till egentligen? - Att sätta sprätt på lite partistöd kanske?

(Sista notering: jag underskattar verkligen inte de många goda insatser som folk i V och andra organisationer gör för att kämpa mot kris och Allianspolitik, men - och det här är ett viktigt men - med en politik som innebär stöd till Sahlins halvallians riskerar allt positivt att sopas bort. Är det ett läge vi vill se?)

5 kommentarer:

Chris sa...

Helt rätt, vet inte vad mer jag kan tillägga. Vänsterpartiet är upptagna med att bli de "gamla" socialdemokraterna som med Sahlin som rorsman... förlåt kvinna har seglat vilse på det ideologiska havet. Har också funderat på den uteblivna kritiken. Man är väl så rädd om sin karriär och vill inte riskera att bli stämplad som kommunist om man påpekar att det föreligger ett "tankefel" i systemet...

Pastey sa...

Greider sa ungefär samma sak på socialistiskt forum i helgen. Jag kan bara inflika att han har gjort en konstig läsning av "Chockdoktrinen", som jag förstår den handlar den ju om att dels ta tillfället i akt när kriser inträffar, ganska trivial analys enligt mig, men även att skapa kriser och sedan girigt sko sig på dem. Och att skapa kriser hoppas jag inte vänstern sysslar med.

Hans 5 punkter ang varför statligt ägande är bra kan man ju instämma i dock.

Men OK vänstern är feg och syns inte och hörs inte? Är det så enkelt? Kanske. Och som vänstermänniska blir man skeptisk, är det ett reellt tecken på att vänstern är helt krossad i Sverige? Det kanske bara är några fåtal i befolkningen som hyser den sortens vänsteråsikter du (vi) efterfrågar, ska de ens ha ett parti i riksdagen då? Vi är en rik nation bebodd av en förnumstig medelklass, vad ska de med en vänster till? De vill väl bara bygga om sina kök och åka på solsemester med ungarna. Vänsterpolitik vad är det?
Det är min ultra-pessimistiska analys.

Knapsu sa...

För att blanda lite sportmetaforer så är det dags att vänstern reser sig på åtta och slår in bollen i det öppna målet. Sluta fega och ge järnet!

Anonym sa...

Din analys påminner i sak om vad Staffan Norberg, kommunalråd i Södertälje, kom fram till i våras


http://www.aftonbladet.se/debatt/article2412672.ab


Tyvärr har vi i Sverige C-laget, jämfört med den tyska Die Linke och särskilt danska SF där SF blivit jämnstora med sossarna. Ohly måste väck, han förmår inte göra nånting för att vända skutan för partiet.

Jan Wiklund sa...

Basen eller ryggraden för en "vänster" att tala om är och förblir en aktiv arbetarrörelse - dvs facklig kamp. Finns inte detta finns heller ingen vänster.

Det hade inte blivit någon new deal i USA på trettitalet utan tidernas största arbetarmobilisering med ett otal fabriksockupationer. Det hade inte blivit någon välfärdsstat i Sverige om inte svenska arbetare hade varit 20-talets mest militanta.

Så länge (s) förmår hålla facket passivt kan näringslivet styra politiken. Först när facket bryter kontrollen finns det något ens för s-ledningen att förhålla sig till och först då blir det intressant vad den säger. Men det hajar den nog aldrig...