fredag 25 mars 2011

Amatörskulptör

En gång i tiden fick jag för mig att testa om skulptur skulle vara något för mig. Jag köpte lera och testade. Det var kanske inte något för mig, men här finns restern av försöket kvar i alla fall. Knådat i vanlig skollera som aldrig bränts. Stoppar jag de här figurerna i vatten så kommer de att lösas upp ganska snabbt. Å andra sidan känns de som gamla trevliga bekanta så det kommer jag inte att göra. Jag testade också hur det skulle se ut med akrylfärg på ett av "verken", och det blev väl inte sämre i alla fall. Lite färg lättar alltid upp, och som bekant var Greklands marmorvita skulpturer i själva verket kraftigt bemålade när de sattes upp.


Tanten är  i originalformat, men av gubben är bara övre delen av skallen kvar.  En gång hade han en ordentlig haka, hals och axlar, men de ramlade bort. Obränd ömtålig lera, som sagt.


Här ser det monumentalt ut. Käppen var i själva verket en räfsa i början, men själva räfsdelen har ramlat bort. 


Hejsan gumman, du vinkar till oss och vi vinkar tillbaka

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Och varför blev du inte skulptör?

Björn Nilsson sa...

Tja, vad skall man hitta på? Tvivel på talang, otillräckliga kunskaper om hantverket, inte rätt utrustning, vad skall man göra med alla små pjäser ... räcker det?