lördag 26 mars 2011

Jättemarsch mot nedskärningar i London


Jag vet inte om bilden är från dagens demonstration som väl i skrivande stund inte riktigt startat ännu, men snart förväntas hundratusentals människor marschera genom London. Regeringen av tories och liberaler gör ett generalangrepp på den engelska välfärdsstat som byggdes upp efter Andra världskriget genom enorma nedskärningar i statsbudgeten. De rika torde dock inte behöva oroa sig - inte för regeringen alltså, men däremot för exempelvis uncut-rörelsen som lär skall genomföra nya aktioner mot skattesmitarfirmor idag.

Alltså växer protesterna, fackföreningar och andra grupper mobiliserar, och det kan bli en process där motstånd genererar ännu mer motstånd tills regeringspolitiken faller ihop. Det här är viktigt: när växande grupper säger ifrån att man inte tolererar en allt våldsammare omfördelning av samhällets resurser till en liten rik elit kommer det att skaka om hela landet. Skakningarna kan fortsätta över kanalen till det europeiska fastlandet.

Numera följer man sådant här på medias live-bloggar exempelvis hos Guardian.

5 kommentarer:

Carl Jacobson sa...

Men vad protesterar dom emot? Att kakan man ätit inte finns kvar?

Björn Nilsson sa...

Det är nog så att de som ätit upp kakan är andra än de som är ute och protesterar nu. Överklassen äter och tycker att underklassen skall banta som straff för det, ungefär. Gäller inte bara England.

Carl Jacobson sa...

Nja, jag vet inte. Själv är jag väl underklass med god marginal, och hittills har inga nedskärningar drabbat mig.

Att de som har inkomster på mer än en halv miljon förlorat barnbidraget tycker jag kanske inte kvalificerar som en nedskärning som drabbar underklassen.

Att tala om att skrota välfärden ur ett svenskt perspektiv är ändå väl övermaga. Den brittiska koalitionsregeringen har inte ens gått halva vägen jämfört med Göran Persson.

När jag var i Stockholm sommaren 2003, blev jag akut sjuk, och måste åka till Södersjukhuset. Det var en kafkaesque upplevelse, med byråkratiska turer hit och dit, men till sist kom man fram till att en läkare kunde titta på mig för 1 700 kronor...

Nu har jag bott i London i 7 år, och jag har inte spenderat en (1) krona på läkare. Det är gratis!

Och eftersom jag hör till en av de de 13 kategorier som har fri medicin (över 60 år) så har jag inte spenderat pengar för medicin heller.

Till detta kan tilläggas att om jag vid ett besök i Sverige skulle behöva träffa en läkare, så skulle jag på basis av EU-regler nu behandlas som "svensk" och få betala de avgifter man har i Sverige - vilka sedan skulle betalas tillbaka till mig av den brittiska staten...

Nej, det finns inte mycket jag kan klaga på!

/lasse sa...

Det ett intressant perspektiv, det förändrar förstås inte att den teori som ligger bakom Osbornes ”sparande” är fel och kommer att öka arbetslöshet och underskott. Varje nyrapport om detta och bankekonomerna i Citys prognoser om vad de trodde skulle ske var fel.

En intressant jämförelse med Perssons sk ”sparande”, svensken sa varken bu eller bä, britterna är te och protesterar. LO gick ut med stor annonskampanj och tackade de som drabbats av Perssons nedskärningar för att de ”räddat” landet. Då var ändå Sverige inte i närheten av Storbritanniens offentliga nettoskuld.

Svensken tror att han lever i den bästa av världar och allt utanför Sverige är närmast uländer. Som när Wallström kom till Bryssel och uttryckte förvåning över att där fanns allmän subventionerad sjukvård, människan hade trots allt varit minister för några departement men levde trots det i den S skapade världsbilden där Sveriges (S) välfärd är unik.

Björn Nilsson sa...

Jag blir naturligtvis upprörd över att det kan vara bättre någon annan stans! Har vi inte bäst vårdapparat i Sverige!? Skämt åsido, inte bör vi väl uppmuntra engelsmännen till någon sort kapplöpning mot botten? Hälsovården är en detalj i det hela, det verkar som om speciellt USA och UK har stora politiska maktgrupper som i princip försöker dra ur proppen för det egna landet, eller åtminstone stora delar av det arbetande folket för att man tror att ökad arbetslöshet och sänkt efterfrågan skall leda till sänkt arbetslöshet och höjd efterfrågan. Det leder nog snarast bara till tjockare corporate fat cats.