onsdag 13 april 2011

Malm jagar vidare - bomba på bara!

Hos delar av vänstern i väst, däremot, är allt som vanligt: det onda Nato bombar igen, imperialismen invaderar, stoppa kriget. I ett anfall av svårartad förvirring hamnar allt fler vänsterröster i en position som närmast liknar en anti-imperialistisk imperialism.
Andreas Malm, citerad härifrån. Han har inte givit upp, utan fortsätter att larma från en position där det verkar som om han nu målat in sig i ett hörn ordentligt. Undrar om han själv satt rubriken: Det är rätt att bomba. Nå, tydligen lever han i en annan värld än jag och några andra. Att "allt fler vänsterröster" hamnar i en position som är hårdkritisk mot NATO:s krig i Libyen verkar vara svårt att uppfatta. I så fall är det "allt fler" ifrån ett väldigt lågt utgångsläge. Man måste dra gränserna för "vänster" väldigt snävt för att få det till att det skulle vara en stor del av vänstern som konsekvent varit emot kriget. Dessutom verkar han inte ha uppfattat att FN:s generalsekreterare fick lägga på en rem och försvinna när demonstranter i Kairo inte gillade att FN legitimerat NATO:s operationer. Eller att svarta afrikaner ligger illa till när rebellerna i Benghazi jagar misstänkta Qaddafianhängare.

För närvarande verkar det finnas tre alternativ: rebellerna vinner, regeringen vinner, landet delas under en rebell- och en Qaddafiregering. I alla tre fallen torde NATO och oljeintressena vara segrare. Det libyska folket får en permanent uppgift som förlorare. Kanske det är den insikten som gör att NATO inte slår till med full styrka. Det behöver man inte göra. Låt töntarna på marken trötta ut varandra, gå inte in i stor skala när det är onödigt och kommer att skapa ännu mer motvilja i arabvärlden.

 Några har fått idén att jämföra rebellerna i Benghazi med den ryska revolutionen i ett tidigt och besvärligt skede. Detta antagligen för att göra anrättningen aptitligare för vänstermänniskor. Nu finns det ju ingenting i Benghazi som kan jämföras med bolsjevikerna av 1917, men det är väl meningen att man skall blunda för. Fast det har jag ingen lust att göra. När bolsjevikerna grep makten 1917 var det inte med en regering som bestod av avhoppade ministrar och militärer från den gamla tsaristiska regimen samt en del extremreligiösa människor.

6 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Här berättar Craig Murray om ett annat av Sarkozys projekt för att "spela en roll i Afrika": http://craigmurray.org.uk/archives/2011/04/truth-and-ivory-coast/

Och här radar Jan Öberg upp 23 argument för att sticka hål på Malm och hans kompisar i olika regeringar: http://www.transnational.org/Area_MiddleEast/2011/Oberg_23Points.html

Själv kallar jag mig inte för "vänster" som har blivit en beteckning till försvar för en serie tvivelaktiga teoretiska positioner när det inte har blivit till ren identitetspolitik (typ AIK eller Djurgårn).

Björn Nilsson sa...

Ett alternativ till höger respektive vänster kanske kunde vara den "hönster" som Myrdal skrivit om.

Av det som jag läst av Malm och ytterligare några av den falangen så verkar tonläget bli lite desperat. Jag förstår inte varför de hängt upp sig på Libyen så mycket. Andra trotskister har ju en vettigare linje vad det gäller interventioner.

/lasse sa...

Precis som i Irak verkar det även i Libyen vara fråga om ”divide et impera”. Slå ut Qaddafisidans militära materiella övertag, men inte mer, och jämna ut spelplanen.

Karl Malghult sa...

Apropos något litet utanför ämnet, vi verkar generellt sett dåliga på att fråga den kunskapen vi faktiskt har i form av gästprofessorer inom den akademiska världen i Sverige. Här skriver Mark LeVine som tydligen huserat på institutet för Mellanösternstudier i Lund för Aljazeera om den arabiska våren:

http://english.aljazeera.net/indepth/opinion/2011/04/20114118540870935.html#

Om en sådan kännare som får skriva i arabiska AlJazeera nu finns i Sverige borde de in(hemska) journalisterna kasta sig över honom men jag kan inte hitta en enda intervju i en svenskspråkig tidning med honom. Hittar när jag söker vidare ett annat exempel på att vi i Sverige verkar dåliga på att utnyttja de gästforskare vi har, bl.a. en italienare som varit i Lund samtidigt som hans bok om vänsterns förfall kom ut:
http://www.karlsson.at/forsok/monstret.htm

Björn Nilsson sa...

Det finns väl i stort sett en svensk "islamkännare", Hjärpe, som blir tillfrågad hela tiden. Svenska journalister orkar nog inte gå längre och leta efter folk som kan något, man tar den som är lättast att få tag på.

Jan Wiklund sa...

Med den standard som finns på medierna är det ofattbart att vi inte försöker göra något bättre själva.