Tänk på arbetslösa människor som antingen uppbär försäkringsersättning (a-kassa), eller bidrag (socialbidrag eller andra tillskott). De har alltså redan inkomster. Varför skulle deras inkomster plötsligt bli inflationsdrivande om inkomsterna omvandlas från ersättning/bidrag till lön? Kanske till och med lön för produktiva arbetsuppgifter?
Tänk på stillastående maskiner och annan utrustning. Varför skulle dess ägare vägra att ställa dem till förfogande för en hygglig ersättning, eller plötsligt försöka pressa upp priset? Det kan ju finnas sådana extremfall. I så fall kan man fundera på om expropriering, tvångsinlösen, kan vara lämpligt. Men oftast kan man nog meddela att "passar inte vårt erbjudande så får det vara". Men jag undrar om inte stabila offentliga kontrakt kan betraktas som en välsignelse av många hårt prövade småföretagare.
Varför skulle en ökning av statliga fonder som bidrar till samhällets utveckling vara inflationsdrivande medan bankernas krediter, som grundas mest på luft och leder till improduktiv konsumtion, inte är det? Bör inte i själva verket uppskruvade bokostnader i högsta grad betraktas som skadlig inflation? Vad är egentligen viktigast, att några muppar gör 'bostadskarriär' eller att järnvägen går i tid och skolorna blir härliga lärdomstempel?
 |
| Den här kaninen mötte jag på morgonpromenaden, Den har inget med inlägget ovan att göra, men jag tyckte den såg trevlig ut. Det är klart, stöter den på en annan kanin kan det ju bli kanininflation, men då kanske man kan slå på reklamtrumman för kaninstek ...? |
10 kommentarer:
Är det inte konsekvensen av inflation man vill undvika. Det pågår organiserat från marknadens håll att skapa samma problem för folk som inflation. Prissättningsmodellen tillgång och efterfrågan, elle "shake down economy" som jag kallar det. Upnår samma resultat. Därför behöver man inte bekymra sig om att folk säger att arbetarnas prissättningsmodeller (fackavtal) skapar inflation.
Är inflation enbart dåligt? Gör inte inflation det lönsammare att tillverka något. Är det inte den fundamentala motsättningen mellan finanskapital och produktivkrafterna?
Angående sista stycket så finns det ekonomer (Krugman i USA, Lars Syll i Sverige exempelvis) som hävdar att en viss inflation är bra för att understödja efterfrågan och bekämpa lågkonjunkturer.
Annars är ju ett sätt att undvika inflation att inte räkna in produkter med höga prisstegringar i prisindex. Inflation är det som definieras som inflation.
Visst är det så att inflation är inflation, men det finns mängder som är i stort ger samma effekt för folk. Vidlyftigt utlånande är exempelvis inflationshämmande, men effekten för gemene man är densamma, deras lägenhet blir dyrare osv. Prissättningsmodellen tillgång och efterfrågan leder till att det finns mer pengar att tjäna på att begränsa tillgången, snarare än att producera mera. Vilket får samma konsekvenser för individen, men långt mycket värre konsekvenser för samhället i stort.
Rädslan för inflation kommer enbart från finanskapitalet, inflation kan utradera dem, för andra är det mest ett mindre besvär.
Jag har väl tidigare sagt att inflationen måste vara lika med räntan. Alltså inte riksbankens ränta, utan den ränta kapitalet tar ut.
(Jag kanske inte sa inflation, jag sa nog att det är vad som måste konfiskeras från finanskapitalet för att samhället skall fungera. Men det ät lite samma sak. När staten trycker pengar, så är det bankernas ränta som de använder för att finansiera något.)
Nå, även folk med icke indexerade men fasta inkomster kan ju få problem om priserna drar iväg.
Angående räntan är det märkligt att även marknadsentusiaster tycker att den skall hållas ned hela tiden. Den borde ju följa övriga vinstnivån i näringslivet - men även marknadsentusiaster kanske har bolån att svettas över, och då kan man släppa en och annan princip?
Björn,
jag känner en moderat kommunkvinna, (jag lärde känna henne på den tiden hon röstade vänster), jag och min kompanjon satt och försökte förklara för henne att vi måste sluta subventionera lån med ränteavdrag. Rimligen borde hon nappat på det direkt, då det gäller att ta bort en subvention i mångmiljardklassen, men icke! Då skulle huspriserna rasa menade hon. Vi två utan lån långt upp över taknocken, tyckte att det var väl tanken, staten skall inte hålla bostadspriser i storstadsregionerna under armarna.
Det var M som utropade ideologiernas dör och det är deras politik som är absolut tommast på ideologi. Populister.
Tja, liberalismen tar väl slut ungefär när den börjar se ut som ett hot mot den egna privatekonomin??
För min bror tog den slut när hans dotter föddes. Nu pratar han om att lite inflation vore bra, taxi borde vara statligt, friskolor är skit och det måste satsas på lokaltrafik.
Haha, sickna opportunister! Bara Verkligheten kommer och knackar dem lite försynt på axeln byter de ståndpunkt! Det var mer drag i nyliberalerna cirka år 2000 som diskuterade huruvida det var Albanien eller Somalia som var det statslösa idealet!!!
Jag brukar säga så här: Jag har en mycket liberal uppväxt. Därför växte jag upp mina första år i Francos spanien. Tills Franco dog, då flyttade vi tillbaka till Sverige.
Det sammanfattar liberalism för mig, det säger mig var liberalism i slutändan hamnar.
Skicka en kommentar