Vi minns (kanske mer med trötthet än rörelse) Mohamed Omars in- och uthopp från islamismen under de senaste åren. Nu kan vi på samma sätt lägga märke till Thomas Nydahls in- och uthopp från tidningen Dispatch International som blivit för nazi-anknuten för hans smak. Redogörelse här.
Själv tänker jag inte be om ursäkt för något, allrahelst som väldigt litet från min vassa penna blivit publicerat och kan reta upp någon. Men i händelse att det ibland förekommit reformism, revisionism, anarkism, ultravänster, dåliga skämt och usla formuleringar samt en del mindre goda dikter beklagar jag detta (men ber banne mig inte om ursäkt!).
Nåja, MO har inte lämnat islam och TO lämnar inte islam-kritiken, så total-avhopp och omvändelser av Saulus/Paulus-typ rör det sig inte om.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
7 kommentarer:
Livet är inte som en bok eller ideologi. Tanken går i vindlande stigar, man kan utforska saker i tanken, säger man det kan man utforska det med andra. Som akademiker så är man van vid peer review, vilket gör att man kan säga vafan som helst och lita på att man får de värsta dumheterna påtalade för sig av folk som vet bättre. Det är samtalet, som för akademikerns tanke framåt, är bloggen ett samtal eller en predikan?
Tja, båda har lämnat monokultursträvan. Underskatta inte det steget, det utgör kanske den mest betydelsefulla skillnaden. Att tolerera att andra får finnas är grundläggande.
Nydahl finner alltid ett skäl att bryta med en tidning. Utan att ha större koll på honom känner jag till tre eller fyra andra tidningar han hoppat av från. Men den här gången har han i alla fall hittat en riktigt bra anledning.
Undrar om ett visst mått av självupptagenhet kan vara till hjälp om man vill intaga ganska extrema ståndpunkter i stil med TN och MO? Att man har svårt att lyssna på råd från andra som i all vänlighet försöker avstyra de värsta tokigheterna?
Låter mer som personer som tar ledande roll i sånt. Jag har bott i Jönköping och varit på diverse sekters gudstjänster och jippon. Där fick man sig en mycket tydlig förståelse för hur rekrytering går till i rörelser.
Du kan inte gå dit utan att få massor med uppmärksamhet, du tas emot med öppna armar av en gemenskap som är så inkluderande och varm. Visst stryker de ditt ego medhårs för allt vad tygen håller och hybris lär komma som ett brev på posten. Men utanför gemenskapen så kanske det inte är hybrisen som är viktigast, lojalitet till den varma gemenskapen man har med de som välkomnat en är viktigast.
I ett totalt alienerat hyperliberalt samhälle som exempelvis Sverige är detta en oerhörd kraft.
Pierre, det verkar som om Judisk Krönika och Axess är två av bladen som TN hoppat av från. Hans avhopparbrev till förstnämnda återfanns på en nasse-sajt för övrigt.
Tidningen Kulturen, Kvällsposten och Kristianstadsbladet.
Jaha, då är det fem (minst). Svårt att se något mönster om man inte har bakgrunden. Nästan Strindbergsk nivå på TN:s brutna relationer!
Skicka en kommentar