Intressant läsning, särskilt med tanke på vad den mer eller mindre fina rännstenspressen skrev när det begav sig. Det är i stort sett samma tugg hela tiden. Men hos Nilsson sätts kravallerna in i ett större historiskt perspektiv, vilket ju är historikerns uppgift men något som slaskpress och rännstenspolitiker avskyr.
Det finns ingen anledning att ursäkta våldet och förstörelsen i de senaste upploppen, men de är inte unika som händelser om man ser i ett historiskt perspektiv. Vad man kan frukta är att våldsnivån skruvas upp från båda sidor, med alltmer militariserade polisstyrkor som brakar ihop med nutidens "kravallpojkar" som har tillgång till skjutvapen. Vi är inte där ännu, men risken finns. Det är en följd av den otrevliga utveckling som kallas "militär urbanism" och som jag behandlade första gången på bloggen här. Hur länge dröjer det innan polisens drönare surrar omkring mellan förslummade hus i förorter som bara uppmärksammas när det blir oroligheter?
| Gamle Berzelius själv. Ser lite butter eller fundersam ut! |
12 kommentarer:
Tur de inte har råd med SL härute, för då hade de väl brännt nån punschveranda byggd med ROT-bidrag, i nått finare kvarter. Hade haft råd med fotbollsbiljetter igår till den där fina arenan som medelklassen bygde åt sig själva så kanske det hade varit lugnare igår.
Jag roar mig mest med att fråga de som skriker på förstärkt polis, vad de hade tänkt göra när de gripit de mestadels barn som det rör sig om. Barn måste släppas och hur hindrar de då en bran imorgon. Fängelse säger de då, jag undrar hur långa straff de hade tänkt sig för sommaren är ganska lång. Jag undrar när deras "lösning" får sitt slut.
De blir till slut sura på mig och vill att jag skall föreslå något, men än så länge har jag ingen patentlösning och det är mycket roligare att reta gallfeber på hårdare tag nötter. Stävja blodtörstiga röster som vill trappa upp konflikten hjälper kanske inte så mycket det heller. Men nån måste lära folk dialektik när de hemfallit till monoistiskt nonsens.
Vid Berzeliikravallerna satte man förutom den vanliga polisen också in militärpolis.
Såvitt jag vet var det ca 3000 personer som stod för kravallerna och då ska vi minnas att 1951 var det inga invandrare som bråkade utan vanliga pursvenskar.
Britterna har en lagstiftning som heter ASBO. I Sverige har vi liknande, men det är ett tjänstemanninitiativ, utan insyn, utan möjlihet till prövning och överklagan. Man bara radar upp vid en vägg, fotograferar och tar personuppgifter, sedan kommer man att markera dessa individer en lång tid frammåt.
REVA blev ganska känt. Men inre gränskontroller händer överallt i förorten, bilar stoppas här utanför mitt fönster med jämna mellanrum. Det är liksom något som pågått mycket mer än folk tror. När man har poliser, etniska svenskar mitt i livet, som går runt i förorten och trackasserar folk baserat på hudfärg. Det spelar ingen roll hur vänlig denna polisman är när han frågar, för han frågar inte av välvilja mot den han frågar. När man också ställer sig som en extra spärrlinje i tunnelbanan för att ta emot ungdomarna från förorten, då får man räkna med att man har förverkat sitt förtroende hos en hel generation från förorten.
Systematisk diskriminering från samhället är inte bra, det är självklart för var och en. Det gör nämligen samhället till huvudfienden och detta inte oprovocerat. Det är förbjudet för alla att bära sjal vid besök i Sveriges högsta beslutande organ, det är förbjudet för alla, men för vissa är inte en sjal en bagatell. Det är en form av systematiskt exkluderande som finns överallt.
Ungdomarna i förorten är de som hör stöveltrampen tydligast, för de är närmast. Man skall inte tro att det är en slump att polisen var närvarande när det hela tog sin början i söndags, de var en kritisk del i skeendet.
Att tända eld på en bil mitt framför ögonen på snuten är en medveten handling, det är en politisk handling, man gör ett uttalande med den handlingen. Budskapet kunde inte vara tydligare:
Fuck you! Jag skiter i er. Ni kan dra åt helvete.
(En gammal punkare som inte känner igen det språket, han var en posör. :) )
Det är klart att "allt är politik" som man sade under det radikala sextio/sjuttiotalet, men jag misstänker att de som utsätts för det här nog snarare säger att det är ligister som är i farten. I Frankrike verkar man tävla i vilken förort som kan elda mest bilar. Enda resultatet är att högern får mer vatten på sina kvarnar, och det är ungefär vad som händer i Sverige också.
Björn,
bara för att en handling bär ett budskap, så behöver den inte vara positiv. Varesig för saken eller någon annan. Politik är det möjligas konst och handlingen berättar vilka möjlighter dessa ungdomar har att höras. De ville inte tala till folket, de talar inte till politikerna, de talar till de som är i deras omgivning, de talar till den makt som de ser och som förtrycker dem, de talar till polismakten. Det är oorganiserat, det är politiskt omedvetet och det individualistisk auktion, detta är problem med oorganiserat politiskt uttryck.
Nej, budskapet kan vara åt alla möjliga håll, men jag misstänker att de flesta faktiskt gör en negativ tolkning. Just att det är yngre manspersoner med förmodligen rätt begränsade vyer och dåligt omdöme, men stor iver att hävda sig, som går i spetsen i de här händelserna gör att det är svårt att få till något positivt. Det är lättare att tutta eld på en bil än att organiserat ge sig på de bolag som är ansvariga för slumbostäder och misskötsel, eller de politiska partier som står bakom bolagens förslumninspolitik. Varför kan inte gänget ta tunnelbanan till T-centralen, knalla ner till Rosenbad och slå in ett antal fönsterrutor?
Jag formulerar följande taktik för radikalisering och styrning av dessa unga människors ilskaoch kraft:
Först sätt ungdomarna i kontakt med unga anarkister med förortsbakgrund eller fattig bakgrund. Dessa unga anarkister talar om strukturellt förtryck, om de abstrakta fienderna till ungdomarna. Efter lite snack går de med anarkisterna och vandaliserar en spärrlinje i tunnelbanan, för att hålla dem intresserade. Sedan får man jobba med mer bildning tills en mognad och insikt om det meningslösa i små narcissistiska aktioner är, då kan de rekryteras till en rörelse som arbetar systematiskt i kampen för deras materiella betingelser. Då kan de bli en kraft emot de större och subtilare krafterna i samhället.
Men just nu ser dessa ungdomar bara en polis som genomför en REVA kontroll. De ser bara en polis som visiterar dem, fotograferar dem och registrerar deras personuppgifter. De ser summariska urinprov för misstänkt ringa narkotikabrott som ett sätt för poliser att jävlas med dem(*). Det är deras materiella verklighet, det är de verkliga förhållanden som de kan tänkas slåss emot i detta läget, abstraktioner kräver organisering och politisk bildning för att slåss emot. Det är det är det materiella som dominerar.
(*)Vi vet att polisen använder misstanke om ringa narkotikabrott som påtryckningsmedel och medel för att jävlas med jobbiga typer som inte ger dem tillbörlig respekt.
"De flesta gör en negativ tolkning." Men de talar inte till de flesta, de talar till en specifik grupp i samhället. De talar och budskapet går fram till varenda landsända, de som är ute i de olika städerna i vårt land, de svarar. De talar nu som en väldig kör.
De visar med detta att de finns överallt, det är inte ett individuelt problem, det är inte några enskilda rötägg i en förort i Stockholm. De visar att det finns överallt genom att bilda en kör. Att det inte är individuellt, att det är strukturellt och nationellt.
Möjligen är jag cynisk, men jag misstänker att det VERKLIGEN inte kommer att hända något radikalt förrän den så kallade medelklassen upptäcker att den håller på att ramla ner från gärsgårn. Kravall-pojkar i fattiga förorter går att leva med, men när bostadsrättskollektivet känner sig hotat ...
Björn,
Medelklassen är ute och demonstrerar Geek pride idag i gbg. Demonstrerar för sin sin livstil och konsumtion. Medelklassen har förvandlats till fågelungar. Till konsumenter. Den rörelse och organisation som skall väcka dem måste komma någon annanstans ifrån. De måste erbjuda dem ett färdigt koncept, som de kan köpa, som de kan konsumera.
Själv hämtar jag tröst i den franska diskussionen runt 1963 som undrade varför ungdomen var så apolitisk nuförtiden. Bevisligen kan politiska uttryck uppstå ganska plötsligt när behovet av dem finns ovanligt starkt, t.ex. i Spanien nu.
Skicka en kommentar