Undrar om vi, efter den senaste utvecklingen i Syrien, kan lägga till en ny term: 'sarin-vänster'? Kanske en lämplig etikett för herrarna i Socialistiska Partiet i Sverige som anser att Syriens regering skall störtas av en illa sorterad samling rövare och islamister - varav en del verkar ha haft tillgång till smärre doser farliga kemikalier?
Herrarna i SP kan kanske anse att etiketten 'sarin-vänster' är oriktig, ohederlig och kränkande ... men då borde de ha tänkt sig för innan de började vräka ur sig oriktiga, ohederliga och kränkande tillmälen i stil med 'Assad-vänster' mot människor som kritiserar den internationella kampanjen mot Syrien. Men har man en världsbild där det bara handlar om 'regimen' mot 'rebellerna' så blir det kanske konstigheter av den här sorten. Att det finns ett stort syriskt folk som varken är det ena eller det andra och kan ha egna synpunkter verkar knappast förekomma i SP-arnas och liknande människors medvetande. Skulle tro att flertalet syrier har större förtroende för regeringen än för al-Qaida-typerna - rätta mig om jag har fel!
Obs. att jag lagt till länken till föreningen Syriensolidaritets hemsida i bloggrullen också!
SP får väl bilda motföreningen 'Sarinvänstern för gasning av olämpliga syrier' och kräva att Sverige levererar en laddning också.
14 kommentarer:
Jag skrev följande hos Kildén:
Mycket revolutionsromantik här. Om-sekten bevisade hur enkelt det är att använda saringas i terrordåd, med ganska liten risk för agenten själv om det nu skulle vara en avskräckare.
Mycket fokus på Assad här, jag antar att talet om Assad handlar om att försöka sig på ett, antingen är du med rebellerna eller så är du med Assad argument, att göra debatten onyanserad. Rebellerna innefattar organisationer som skriver under på IMFs 10 punkter, vilket inte gör det till en vänsterrevolt.
Det kan mycket väl vara så att bråket startade med ett fattigt och förtryckt trasproletariat. Men den anarki som skapas i en sådan revolt gynnar bara de som har resurserna att utnyttja anarkin. Socialistiska partiet och andra har misslyckats med att visa att det finns någon demokratisk sådan grupp, uppror har inget egensyfte, det viktiga är vad som kan uppnås ur ett revolutionärt kaos, då är inte grupperna som deltar i att skapa det irrelevant, inte heller vilka som stöder dem. Det är då huvudlöst att ställa sig bakom detta utan att veta de två sakerna.
Revolutionen har misslyckats och riskerar att hamna i ett långdraget och helt fruktlöst gerillakrig a’la senare delen av 1900-talet. Man måste fråga sig om detta är en önskvärd utveckling för Syrien hur lovvärda dygder gerillan än må besitta.
Trackrecord för bombdemokratisering är magert minst sagt, Afghanistan, Irak, Libyen har alla misslyckats att förändra de materiella villkoren för folkflertalet i positiv riktning. De har även misslyckats med att förändra länderna i progressiv riktning.
Vad vi har kvar att luta oss emot är, Assad är ond, rebellerna är fattiga. Det är tunnt och det är dygde-etik. Inget att motivera revolutionära övningar som kommer kosta åtskilliga tusen livet, mångfaldigt fler hamnar i flykt och värre levnadsförhållanden.
Som svar fick jag veta att jag var cynisk. Visst idealist är jag verkligen inte, jag är materialist inte bara i analysen av samhället, utan även när jag värderar en revolution. Materialisten ser till de som lever nu och bekymrar sig inte särskilt mycket om en ljus framtid. SP har smittats med idealism och övergivit materialism helt.
Ett citat från Full Metal Jacket som jag tycker alla idealister bör ta till sig av:
"I guess they rather be alive than free, the poor dumb bastards"
De har målat in sig i ett hörn men verkar inte inse det, utan häller ut ännu mer färg så det blir ännu krångligare att ta sig ut. Tragiskt fall.
Det verkar ganska tydligt att det finns en stark känslomässig komponent i det. Det finns en känslomässig önskan, en idealistisk verklighetssyn och en arrogans i alltihopa, som gör att det blir väldigt svårt med dialog och nyanseringar.
Men de visar inte att det finns en struktur som kan ersätta Assad. De visar inte att rebellerna är progressiva. De visar inte att även om rebellerna inte är progressiva så kommer upproret öka möjligheterna för progressiv utveckling. De har mycket kvar att visa för oss som inte kan klamra oss fast vid en idealistisk syn på världen.
(Skulle inte sagt att en materialist inte bekymrar sig om framtiden där ovan. Vad jag menar är att en materialist ser till de människor som finns, en materialist dödar inte en idag för att det i en okänd framtid kanske kommer rädda livet på 10. En materialist slår inte sönder en dålig struktur utan att ha en struktur att ersätta den med. Det var det jag menade om att man inte bekymrar sig om framtiden, i det materialistiska sinnet väger spekulationer om framtiden ganska lätt.)
Jag läste en artikel någonstans av en tidigare brittisk ambassadör i Syrien. Han ansåg att den mest troliga arvtagaren om Assad försvinner inte skulle vara några ruskiga islamister, utan någon gammal ruskig general som finns kvar sedan tiden med nuvarande Assads brutale far. Det bästa alternativet skulle alltså vara att Bashar sitter kvar och situationen får lugna ner sig.
Vad det gäller SP-arna kanske man inte behöver spilla så mycket mer krut på dem. De kan väl sitta i sitt hörn och sniffa solution eller sarin och drömma om den fina och rena revolutionen?
Finns många akademiker bland trottar, de är starka i USA. Utan trottarna är det nog svårt att få V att bestämma sig, få med S och att få igång protester i USA.
Men det är spekulation utifrån mina egna kontakter med trottar. Men varenda socialist jag träffade vid universitetet var trotte eller fd trotte. I USA var trottarna de enda som sågs till och faktiskt gjorde något.
Så helt ovidkommande är de inte även om deras parlamentariska stöd är mycket litet.
Men notera att Anders i SP skriver mindre och mindre om bombdemokratiseringarna. Har även sett avhopp från SP. Så inte ens SP är odelat i frågan är min övertygelse.
Har undrat om inställningen är något som kommit von Oben, från deras international där amerikanerna har stort inflytande och tvingar internationalen att stöda Obama, för USA-trottarna ser det som taktiskt riktigt på sin hemmaplan.
Men allt detta får nog sorteras in under snillen spekulerar, för kompisarna som var trottar har lämnat dem sedan ganska lång tid, så det var längesedan jag hade nån annan information en den offentliga om dem.
Men obetydliga tycker jag inte att de är, för deras vägran att ställa sig sida vid sida med KP i någon som helst fråga är definitivt ett problem för alla radikala i Sverige.
De enda trotskister jag träffat på var samlade på en högskoleinstitution i Stockholm i början av detta årtusende. Hur mycket politiskt inflytande utanför den egna gruppen de har vet jag inte, men det borde vara minimalt även om några har skrivit uppmärksammade böcker. En del trotskister vill väl bli en "tendens" inom vänsterpartiet, eller någon slags bred samling i stil med die Linke i Tyskland eller Enhetslistan i Danmark. Skeptisk som jag är antar jag att det innebär tendensfrihet att kalla alla andra 'stalinister' när det är som mest olämpligt.
Heh, som sagt akademiker.
Men det är magstarkt när den ena statssocialisten kallar den andra statssocialisten för stalinist.
Även de trotskistiska grupperna har statligt stöd till sina tidningar vad jag vet. Liksom KP med Proletären. V har ju lyckats mörda sin press. Så de kan ju skälla varandra för stalinism. Intressant nog skälldes Socialist Workers Party i England för stalinism när denna ärke-trotskistiska organisation slog ner på medlemmar som mopsade upp sig mot ledningen. Ingen undgår bannstrålen!
Björn,
tja, men statssocialist menade jag att de slåss om den parlamentariska makten och en önskan att ta över en borglig stat, snarare än att skapa de strukturer de skall ersätta staten med. Får SP eller KP makten så blir det i praktiken samma saker som görs. Den borgliga staten skall göra allt. Typisk Europeisk statssocialism.
Sen att SP och KP käbblar om principiella saker spelar ingen roll då de om de tar sig in i det parlamentariska spelet snart kommer att vara lojal emot de parlamentariska processerna. De kommer bli en del av samma struktur och deras principtjäbbel kommer inte ha någon inverkan på agerandet, då det i huvudsak bestämts av de materiella förutsättningarna. Politik är det möjligas konst.
Detta låter ju tryggt och lugnande (för alla anhängare av borgarstaten!).
Ja, de kan sova gott. Har sett i V hur det handlar om att passa in ett motförslag inom en borglig budget. Blir det vänsterpolitik hur man än gör då? Hur man vägrar metoder illojala emot det parlamentariska spelet. Man blir snabbt lojal processen och strukturen när man blir en del av den. Ser vänsteraktiva som springer runt som skållade troll för ett motförslag inom en borglig budget, som om det vore Saken(TM).
Jaha, börjar se ljuset kanske ... ? Om någon del av v står utanför systemet märks det inte. Inte för mig i alla fall. Det händer ibland att man försöker återaktivera sig som aktivistparti, men det är kortvariga ryck och kanske betraktas som tillfällig terapi för otåliga medlemmar av partiledningen. Och det är ju ett bekymmer, för även om v är litet skulle det kunna ställa till mycket oreda för borgerligheten (inklusive socialdemokraterna) genom att ryta ifrån från Riksdagens talarstol.
Nja, gick med i V för ett år sedan. Tänkte att partierna är medelklassens vapen och klart man stöttar ett som faktiskt säger att man skall förbjuda bemanningsföretag. Som jag skrivit ovan är ju inte de filosofiska hårklyverierna så viktiga. I Veneuela var det ett vänsterparti som genomdrev IMFs tio punkter med våld. Så är den parlamentariska strukturen.
Innan har jag läst vad Jan skrivit här och efter att turistat lite på partimöten och stämmor har jag kommit fram till att han vet vad som gäller. Utan något utanför det parlamentariska spelet kan politikerna inte åstadkomma någon större förändring.
Men jag insåg också att när det gäller massa praktiska saker kring att bygga en folkrörelse så skall man snacka med en politiskt aktiv. De vet nämligen massor, de kan fixa bidrag ordna lokaler, få in din förening i systemet smidigt och bra.
För övrigt så är det så jäkla elegant hur S och M håller småpartierna i schack. S ger V lite nämnd-, utskottsplatser och annat i kommuner, vilket tvingar dem att vara lojala emot strukturen detta dödar deras aktivism och hårda linje snabbt. Samma gör M med de andra småpartierna vilket garanterar att de går fot. Det är så elegant, smålirarna fjäskar på så bra de kan, ger M och S legitimitet för sin politik, samtidigt som den egna politiken för småpartiet dör då de är rädda att förlora det lilla de får ur de storas hand.
Att "... den egna politiken för småpartiet dör då de är rädda att förlora det lilla de får ur de storas hand" är sant och tragiskt. Det finns några människor i varje parti som har politiken som försörjning, och då biter man inte gärna den stora hand som försörjer en! Särskilt inte om man saknar arga och aktiva medlemsmassor att ta fram när det blir kris, eller kanske till och med arga och aktiva medlemmar som själva hör av sig utan anmaning.
Skicka en kommentar