Wigforss nr 7. Wigge och programmet

I boken Socialism i vår tid citerar Wigforss några bitar från det då gällande (år 1952) socialdemokratiska partiprogrammet.

Socialdemokratins mål är att så omdana det borgerliga samhällets ekonomiska
organisation, att bestämmanderätten över produktionen lägges i
hela folkets händer, flertalet frigöres från beroende av ett mindretal kapitalägare
och den på ekonomiska klasser byggda samhällsordningen lämnar
plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande
medborgare." (Sid. 121)

Låter inte detta rätt tamt? - Jo, men tänk om någon socialdemokrat drog det här budskapet idag! Hysteri skulle utbryta i det anständiga borgerliga samhällets ideologiproducerande verkstäder, det är jag övertygad om. "Frihet och likställighet - Gulag står för dörren!"

På samma ställe i boken citerar Wigge en förklarande utvidgning av ovanstående i programmet.

Inom stora och växande delar av näringslivet äro ägare och arbetare
skilda klasser, klasskampen blir en ofrånkomlig konsekvens. Socialdemokratin
vill åter förena arbetarna och egendomen. Den vill på de olika vagar
som vid varje tid visa sig ändamålsenliga, göra de arbetande delaktiga
i äganderätten till de produktionsmedel, varpå deras bärgning beror.

Där betingelser finnas för småföretagens verksamhet, kan en sådan
förening komma till stånd i den enskilda äganderättens form. Men under
stordriftens tekniska förutsättningar måste kollektiva former skapas för
delaktighet i egendomen. På grundval av samhällets äganderätt eller samhällets
kontroll över produktionsmedlen vill socialdemokratin skapa sådana
former för produktionens organisation, som ge de arbetande ökat inflytande
och ansvar, självständighet och trygghet. Men vägledande blir därvid
också kravet att icke endast bevara utan stärka en anda av företagsamhet
och en rörelsefrihet, som kan hotas både av offentlig och enskild byråkrati,
men som är en förutsättning för utvecklingen aven livskraftig produktion.

Ja, denna bild ser ju ut att föreställa en dansande fågel. Men man kan ju också tänka sig att det handlar om en så kallad sossepamp som viftar med vänsterfoten, försöker antyda ett steg mot vänster, men som i själva verket står stadigt förankrad på högerfoten och lär fortsätta högerut. - När pratade Löfven om klasskamp senast?

Jag påminde igår om senaste numret av Clarté. Där skriver en norsk tänkare, Asbjörn Wahl, om socialdemokratins sorgliga utveckling efter Andra världskriget (artikeln heter 'Socialdemokratin förlorad i EU-mörkret':

Socialdemokratin roll under sin "storhetstid" efter andra världskriget blev att administrera klasskompromissen, det vill säga inte att representera arbetarna gentemot kapitalet, men att medla mellan klasserna - inom ramen för en reglerad kapitalistisk ekonomi. Som en följd av detta utvecklade sig partierna, särskilt de som under långa tider innehade regeringsmakten, från att vara massorganisationer för arbetarna till att i hög grad bli statsbärande organisationer, med dramatiskt sjunkande medlemsantal. och där partiapparaterna i ökande grad blivit omskapade till politiska karriärstegar och valmaskiner för en ny politisk elit.

Sett ur den här synvinkeln är Wigforss' skriverier om socialism i hans tid en sorts politiskt vattentrampande, ett försök att hålla socialismens fana över vattenytan medan skeppet ohjälpligt sjunker. Undrar hur mycket han själv uppfattade av det? Om man är inne i ett stort historiskt skede kan det ju vara svårt att sortera ut det viktiga och långsiktiga från tillfälligheter och obetydligheter. Sverige var ju verkligen ett land där ledande socialdemokrater skiljde ut sig från klassbasen. De blev medlare inom en reglerad ekonomi. De kunde erbjuda motparten, kapitalisterna, en kuvad arbetarrörelse i utbyte mot relativt ostörd makt för sig själva. I det läget kan det inte ha varit mycket substans kvar i partiprogrammets tankar om klasskamp och att "... åter förena arbetarna och egendomen". Men det gick ju ännu att åberopa programmet i diskussionerna!

En sista reflexion: När man talar om att "... bestämmanderätten över produktionen lägges i
hela folkets händer" var det i ett samhälle där de styrmöjligheter som finns idag knappt ens var anade. Då fanns det datamaskiner stora som hus, var och en för sig. Informationshantering och planering i stor skala var långsamma och tunga processer. Nu går var och var annan människa omkring med enorm datakapacitet i fickan och ingår i världsomspännande elektroniska nätverk. Det innebär också enorma möjligheter till decentraliserat beslutsfattande kopplad till central planering. Kanske dags att åter puffa för min gamla artikel om morotspåsen, streckkoden och socialismen?

Föregående inlägg i Wigforss-serien här.