Och det måste ju medföra åtgärder, som jag noterade på Långholmsgatan tisdag förmiddag:
Marx, Lenin och Mao, gamla kända ansikten. Men som alltid klagar jag över att min favorit Engels inte är med, och ändå är Engels vad jag tror minst lika viktig som Marx. - Nå, man kan ju inte få allt. Och nu är Oktoberrörelsen lite mer synlig på stan, även om själva affischen är undertecknad av Kommunistiska Arbetarkommunen. Tankarna bakom kampanjen beskrivs här. Bra attityd kallade jag det.
Som man ser på översta bilden ställs även frågan Tänkande eller "-ism"? Det handlar om det som tidigare kallades "Mao Tsetungs tänkande" (eller "Maotsetungtänkandet", och med olika stavningsvarianter av namnet Mao) och som numera kallas "maoism". Jag tänker inte referera artikeln, jag antar att innehållet är så pass grundläggande att det bör komma på hemsidan. Nöjer med mig med att klippa in en bild från just den artikeln:
Ja, här har vi upphovsmannen själv, gamle ordföranden Mao. Och bildtexten meddelar att "Mao var en munter person som rökte mycket cigaretter". Av någon anledning väckte detta min ådra som amatörpoet, och jag skaldade:
Hans skinn var gult
Hans hjärta rött -
Men lungan den blev svart!
Mindre lustig tycker jag en annan artikel i samma nummer är, betitlat Den tragiske Shibbye. Artikeln i sig utstrålar militans, men jag undrar om den är så vettig. Någon klok person i redaktionen borde ha ifrågasatt den.
Martin Shibbye gjorde med livet som insats en expedition för att undersöka de otäcka ryktena om vad som händer i Ogaden i Etiopien. Han höll på att förlora. Vem som helst skulle vara knäckt efter en sådan upplevelse. Om han nu är "affischnamn för Europarådets Demokrativecka" så kan han väl få vara det, även om Europarådet på sin höjd förespråkar en begränsad och villkorad borgerlig demokrati? Om man nu skall kritisera detta så borde det ske på ett mer återhållsamt och principiellt sätt, utan att gå in på personens moraliska halt. Han har ju ändå riskerat en hel del som jag antar att de flesta av oss andra på vänstra kanten aldrig skulle ställa upp på. (Av någon anledning kommer jag att tänka på den gamle svenske kommunisten Karl Staf som dömdes till döden av tyskarna under Andra världskriget, men klarade sig.) Visserligen är det sant som det står i artikeln att Shibbye inte har någon skuld till den svenska staten - man kan misstänka att Bildt inte var särskilt engagerad i frigivningen - men när artikelförfattaren ställer frågan till Shibbye "har de förtrollat dig med mediernas strålkastarljus?" är det inte smakligt.
Nåja, under artikeln finns i alla fall en bild som talar om att det är roligt att vara med i Oktoberrörelsen. Det tvivlar jag inte på. Fast alla medlemmar som är avbildade blir av någon anledning väldigt suddiga i nyllet. Konstigt.
Det där med ideologi och -ism är intressant. Jag kanske återkommer i ämnet. Stalltips: jag hävdar en uppfattning snarlik vad gamle Engels hade vad det gäller ideologi ...
12 kommentarer:
Också sett affischerna. Kunde varit snyggare, men bra att något sätts upp.
Förstår i varför oktoberrörelsen finns. Det finns redan ett kommunistiskt parti. Kunde de inte stället hjälpa det, så att vi gick framåt istället för att bara gnälla.
Vill medlemmarna i KP (antar det är det som avses) jobba framåt? Och vad säger ledningen om initiativ underifrån? OR kan fungera som en aktiverande brasa i häcken på en organisation som börjar bli rätt gammal - under förutsättning att organisationen verkligen vill utvecklas och gå framåt. Och det är ju inte säkert. Proletärens upplaga ökar litegrann, några nya medlemmar väljs in ibland, arbete startar på nya orter i någon omfattning, men i stort sett verkar det trögt.
Jo, dom kommer säkert att ha lika stor påverkan på samhället som t.ex. Guds barn.
Har för mig att de faktiskt fick ett litet förskräckt omnämnande i någon ledare i Svenskan förra första maj! Och det hände väl aldrig guds små lamm?
Björn, nu verkar du bli knäpp. du som varit så saklig.
Let's go wild and crazy!
Tycker du ger en skönmålad bild av KP. Veligheten är snarare att upplagan köps av de egna, att något sålt nummer beskrivs som en stor framgång, att partiets medelålder ständigt ökar och att nästan alla yngre hoppar av efter något år.
OR är idag för litet, men förhoppningsvis kan de påverka KP.
Veligheten -> verkligheten, "freudiansk felskrivning"? :)
Finns det månne handfasta siffror som kan visa hur det står till i KP och RKU?
I Klasskampen, KPs interna tidning, finns sådana siffror. Men de går inte att lita på, så finns t.ex. avdelningar upptagna som inte haft någon verksamhet på åratal.
Men man ler när r:are gnäller över att OR inte kommer ha någon inverkan, som om KP haft det.
Alla initiativ borde uppmuntras. Tror inte heller OR kommer bli en stort eller avgörande grupp, men kanske kommer de att spela en roll i formerandet av en framtida sådan.
Den enda frågan är om man arbetar för detta eller om man sätter sig med armarna i kors och är nöjd med det som finns.
Att OR inte vill visa sin ansikten är inte så konstigt givet att de har onämnts i diverse mindre trevliga sammanhang, t.ex. avpixlat. Många är också beroende av arbetsgivarnas godtycke, att synas i dessa sammanhang kan drabba än hårt.
Det handlar inte om feghet utan om realism. Och rörelsen vinner knappast på att en enskild lider för principen.
(förresten så ser jag inga bilder av denna bloggare)
Anonym 09:10. Jag funderar på att skriva något om förhållandet mellan historisk utveckling och rörelser. Möjligen under rubriken "det blir ändå inte som man planerat".
Anonym 11:29. Jag skämtade om suddigheten, men det var väl inte så mycket värre än vad 'Arbetarkommunen' skrev om Shibbye? - Klart att du ser en bild av bloggaren, titta i högermarginalen!
Skicka en kommentar