 |
| Jaha, "krossa arbetslösheten" låter ju bra, heja heja! - Men vad står det med mindre typstorlek längre ner? |
Påminner mig för övrigt om en hånad socialdemokratisk paroll från cirka år 1970: ökad jämlikhet. Kritiker påpekade att detta betydde att man ville ha begränsad jämlikhet - annars kunde man ju ha krävt bara jämlikhet, utan några begränsningar!
Och så det där med "Europabäst". Lika tramsigt som slagordet 'världsklass' som kommer fram när någon vill sälja någon smörja, exempelvis i arkitektur och stadsbyggnad. Man kan väl lika gärna kalla det för 'global slum'. Det rimliga är att Sverige är bäst efter egna förutsättningar. Enligt en del ekonomer så glider delar av världen nu in i en permanent stagnation. Om vi återgår till Löfvens planer och 'mål' så kommer det förmodligen att innebära att arbetslösheten kommer att vara permanent hög i Europa, och därmed blir det lättare att vara "Europabäst".
***
PS. Birger Schlaug resonerar en del om Löfvens politik efter en eventuell valvinst i höst. Schlaug har skrivit ganska positivt om vänsterpartiet på senare tid. Här är avslutningen;
I det större perspektivet finns risken, ur den socialdemokratiska partiledningens perspektiv, att Vänsterpartiet i en regering utnyttjar sin givna ideologiska utgångspunkt genom att ställa de penibla frågor som också borde ligga i såväl grönt som allmänrött intresse: Vad gör vi nu när vi bör och måste byta samhällsmodell för att lösgöra oss från ett ekonomiskt system som gått över styr i takt med att kapitalismen blivit alltför kreativ till och med för sitt eget bästa?
Själv är jag skeptiskt. Finns det några tecken på att vänsterpartiet har någon ideologisk utgångspunkt kvar för att driva några krav eller ställa hårda frågor och komma med hårda förslag om exempelvis byte av samhällsmodell? Är det inte mer intressant med några ministerposter? DS
4 kommentarer:
Det beklagliga är att ingen någonsin har satsat på radikal högkonjunktur (vilket krävs för att få bort arbetslösheten) utan en ordentlig folklig mobilisering. Franska revolutionen drev fram satsningen på kanaler och textilmaskiner, revolutionerna 1848 och chartisterna drev fram satsningen på järnvägar och ånga, den fackliga massmobiliseringen i slutet av 1800-talet drev fram satsningen på stål och elektrifiering, och ryska revolutionen, kinesiska revolutionen, den indiska självständighetsrörelsen och trettitalets fabriksockupationer drev igenom keynesianismen. Detta för att locka medelklassen att stödja systemet istället för mobiliseringarna.
Idag finns som sagt inga mobiliseringar att locka bort medelklassen från. Så det behövs inga satsningar på minskad arbetslöshet.
Det är naivt att tro att några parlamentariker ska vara så starka att de kan göra detta på egen hand, utan att väsentliga fraktioner av överklassen tycker att det är en bra idé.
Kanske är det dags att börja ta idén som sextimmarsdagen på allvar? Att minska arbetslösheten i ett samhälle där effektiviteten ökar är nog omöjligt, man måste helt enkelt dela på jobben. Börja med 6 timmars arbetsdag.
Vi kan prata sextimmarsdagar och andra reformer tills det växer mossa på oss - utan mobilisering och ordentliga ordningsstörningar är det ingen som behöver ta det på allvar.
Man får inte mer än man är beredd att slåss för, som Frances brukar säga.
Det är i princip förbjudet att driva vänsterpolitik. Därför har både M och S bara en massa olika former av förvar av arbetslösa att ta till för att få bukt med arbetslösheten. Den bästa förvaringen imho är utbildning, även om det inte alltid har så stor effekt på den förvarade som man kan tro.
Bättre vore givetvis att ta makten över penningpolitiken, legalisera vänsterpolitik och sätt de arbetslösa i arbete med att bryta med olja/gas och därmed frigöra ekonomin från dollarn.
Skicka en kommentar