Ukraina katastrof för antifascistisk diskurs?

... om en ”quisling” är en person vars lojalitet ligger hos främmande makt är Carl Bildt inte den mest lämpade personen att använda sig av begreppet.

Ovanstående lustiga/elaka/bitande citat kommer från Tankesmedjan Motpol, en samlingsplats på nätet för några skribenter som enligt sin avsiktsförklaring bildar "en identitär och konservativ tankesmedja med två huvudsakliga mål:

1. Att lyfta ett spektrum av kultur som i allt väsentligt lämnas utanför ett allt trängre och enfaldigare svenskt offentligt rum.
2. Att tjäna som forum för presentation och debatt av politisk ideologi, teori och praktik."

Det där med "allt trängre och enfaldigare svenskt offentligt rum" är intressant. Det ordinarie politiska livet mal på tomgång, men samhällsbygget knakar och kritik kommer från olika håll. Och man behöver inte vara en skarpsinnig marxist för att peka på grava missgrepp och konstigheter i svensk och europeisk offentlighet idag.

Inledningscitatet kommer från en artikel som handlar om Ukraina, och där sätts fingret på det sjuka i hur Västeuropa uppträder. Författaren, Joakim Andersen skriver om krisens ...

... metapolitiska konsekvenser. Ukraina framstår då dels som en katastrof för den antifascistiska diskursen, dels som en inspirationskälla för radikala nationalister.

Är inte säker på begreppet 'metapolitisk', men 'meta' är grekiska för 'bortom'. Avses alltså konsekvenser bortom dagspolitiken, problem som kommer på sikt beroende av vad som görs eller inte görs idag? - Det verkar så av det fortsatta resonemanget

Den antifascistiska diskursen i Västeuropa, inklusive Sverige, har som bärande inslag att fascism är det yttersta onda och att även invandringskritik, populism och nationalism kan definieras som former av fascism. Denna diskurs har spelat en viktig roll i marginaliseringen av partier som utmanat etablissemanget i frågor som bland annat, men långt ifrån enbart, berör invandring. I Sverige har detta inte minst drabbat partiet Sverigedemokraterna.

Utvecklingen i Ukraina har dels underminerat den antifascistiska diskursen genom en relativisering av fascismen, dels bekräftat att etablerade antifascister är koopterade av ett system där deras roll dessutom är underordnad.

Om man uttrycker det på annat sätt: genom att acceptera partier som Svoboda och Högra sektorn i Ukraina som regeringsdugliga och goda nog att samarbeta med ändras reglerna för vilka som är olämpliga att samarbeta med. Sväljer man den här sortens människor i Ukraina (och på andra håll i centrala och östra Europa) kommer man att öka toleransen för deras motsvarigheter i Västeuropa. Det är det ena.

Det andra är hur "etablerade antifascister är koopterade" av systemet och dessutom "underordnade". Som jag förstår det betyder det att den officiellt godkända antifascismen, med sin invandrarvänlighet, hbtq-vänlighet, feminism etc. bara kan arbeta så länge som den har godkänt inifrån systemet. Om viktiga krafter inom systemet (som NATO) vill stödja sig på nazistliknande grupper i Ukraina (eller vi kan väl också ta islamister i Syrien som exempel) så kommer de etablerade antifascisterna tvingas att ligga lågt med sin kritik om de vill behålla sina positioner inom systemet. - Slutsatsen av det här sista blir ju att en verkligt pålitlig antifascism inte kan byggas inom det nuvarande systemet och med dess godkännande. För om den är pålitlig så måste den också vara systemkritisk, eftersom systemet i vissa lägen kommer att träffa överenskommelser med de fascister man vill bekämpa. När systemet krisar finns klara risker för att dess försvarare, trots sina liberala etiketter, kommer att ta hjälp av fascister för att hålla sig kvar vid makten och köttgrytorna. Så fattar jag saken.