Ja, vilken annan känsla än besvikelse kan rätt beskriva vad man känner inför en artikel i nya
Forskning & Framsteg, nr. 4/2014. Ni vet hur det är: under många år har vi kunnat vara trygga i vetskapen om de svarta hålens existens. I Vintergatans centrum skulle det finnas ett gigantiskt svart hål som suger åt sig materia från omgivning i en process utan återvändo. Det som åker in i det svarta hålet försvinner bortom vår händelsehorisont för alltid. Till slut upplöses själva hålet i intet. Författare inom science fiction har kunnat använda svarta hål som snabbtransportleder mellan olika delar av universum.
Men så kommer nu Stephen Hawking och säger att det inte finns några svarta hål. Den usla ursäkten är att svarta hål som spårlöst försvinner skulle strida mot några trista naturlagar om bevarande av information och energi. Inte finns det någon verklig händelsehorisont heller, påstår han. - Kan man inte se de svarta hålen som glada anarkister som struntar i naturlagarna då? Måste vi berövas våra fina svarta hål!
8 kommentarer:
En matematisk konstruktion?
Ingen aning. Vilket skulle vara konstruktion förresten: teorin om svarta hål, eller Hawkings nya infall?
Det var en usel artikel, tycker jag. FoF börjar alltmer likna Illustrerad vetenskap...
Hawking förde för länge sen fram teorin om att svarta hål försvinner med tiden. Det strider mot den kvantmekaniska lagen om informationens bevarande, och försöken att bevara den ledde till - om jag förstått det rätt - ideerna om det holografiska universum.
Har Hawking alltså lagt fram en teori om att svarta hål inte finns öht?? Som alternativ till hologramhypotesen? Vilket betyder att han anser sig ha vederlagt Einsteins allmänna relativitetsteori!?
Teorin om svarta hål. Det är ju den ultimata slutsatsen av reduktionism. En matematisk konstruktion så som oändlighet, något omöjligt att observera och som i praktiken bara finns i matematiken.
Hannu, håller med om att FoF blivit ganska 'snuttifierat' på sista tiden. Artikeln var väl inte så djuplodande, men det talades om 'grå' i stället för svarta hål. Det finns en företeelse med kraftig gravitation, men kanske inte så häftig som antagits tidigare (beroende av vissa naturlagar som sätter stopp för det).
Martin, det måste rimligen finnas en massa knepig matematik för att förklara hur ett svart hål fungerar. Minns förresten att i slutet av 1990-talet köpte Wall Street över bland annat astronomer och astrofysiker som kan avancerad matematik, med målet att de skulle hitta på nya vinstgivande formler åt börsskojarna. Det gick inte alltid så bra.
Visst finns det svarta hål! Det närmast oss finns i Rosenbad, Stockholm. Där försvinner allt vi jobbat ihop.
Nu har jag duckduckgoat lite, och förstår betydligt mer än efter FoF-artikeln om vad det handlar om.
Det är det gamla problemet med att kvantmekanik och relativitetsteori strider mot varandra. Fysikerna måste därför i situationer då man måste ta hänsyn till båda, ägna sig åt mer eller mindre fula tricks. En sådan situation är händelsehorisonten runt ett svart hål.
Den förra "lösningen" påstod att det uppstår en brandvägg vid händelsehorisonten, och den teorin är inte smakfull av många skäl.
Hawkings förslag till lösning innebär inte alls att svarta hål inte skulle finnas. Bara att händelsehorisonten inte är lika skarp som enligt den allmänna gravitationsteorin. Hawking jämför själv med väderförutsägelser som är omöjliga att göra för längre tider - inte därför att fysikens lagar slutat gälla utan för att väderleken är så komplex.
Händelsehorisonten finns alltså kvar men i form av en "apparent" sådan - den praktiska skillnaden förefaller mycket liten.
Hannu,
jo, jag noterade att det var storm i ett vattenglas bland de teoretiska fysikerna.
Skicka en kommentar