Folk med konstiga och/eller gammalmodiga idéer avfärdas ibland som "plattjordare". Men tänk om de har rätt? Den tanken kom av någon anledning för mig nyligen. Referens bakåt på bloggen är den här artikeln.
Om det är så att vi, som några knepiga fysiker tror, lever i ett universum som är tvådimensionellt fast vi uppfattar det som tredimensionellt, så måste även vår Jord vara platt! Och då har ju plattjordarna (inklusive gamle Strindberg) rätt!
Och vi själva måste ju vara lika platta som vår platta planet, även om vi luras av hologrameffekten som ger oss sfärer, höga berg och djupa dalar. Då återstår egentligen bara frågan: när jag slår lilltån i ett bordsben och känner smärta, varför gör jag det? Bordsbenet borde väl ligga lika platt mot ytan som min tå, och inga uppstickande detaljer finns som kan slå in i varandra ... eller?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
6 kommentarer:
Alltså vi har inte nått till den platta jorden än, en platt jord kräver två variabler. En rund jord kräver en variabel. Vi tog ett steg tillbaka och reducerade den platta jorden till den punktformiga jorden, den punktformiga atomen, den punktformiga solen och en punktformig uppkomst av universum.
Man kan tänka sig att i situationer där gravitationen blir en alltings dominerande kraft, så har någon kraft hittils okänd av oss också blivit signifikant.
Med platt kanske inte skall förstås platt, matematiskt platt, smärtan uppstår när bägge av de fundamentala variablerna sammanfaller i en och samma punkt.
Är det inte någon sorts platonism som spökar bakom det "holografiska universum"? Alltså att den matematiska beskrivningen av världen skulle vara verkligare än den med sinnena iakttagna världen. (Det finns inga perfekta cirklar i vår empiriska värld, varför den inte är lika verklig som den perfekta världen med perfekta cirklar)
Vad jag förstå så säger teorierna om det holografiska universum att informationen som krävs för att beskriva innehållet i universum är så "liten" att den skulle rymmas i den yta som omsluter universum. Men är informationen om materian verkligare än materian själv??
Platthet som inte är platt, det börjar bli knepigt (ännu knepigare)!
Informationen kanske inte är 'verkligheten', men de parametrar som bestämmer hur verkligheten kan se ut. En sorts anvisning på möjligheter?
Allmänna gaslagen beskriver ingen gas vi känner till. Är den nonsens? Nej, det är den naturligtvis inte. Beskriver den verkligheten, naturligtvis inte. Är den användbar i verkligheten, ja, det är den. (Frågan till astronomer är, tror de att avvikelserna från allmänna gaslagen kan vara väsentliga i exempelvis bildandet av en himlakropp?)
Inom mitt vetenskapsområde så vet vi att teorierna bara är redskap, tumregler och lögner som hjälper oss ta ut en riktning i utvecklingen. För mig som regelmässigt bryter ett grundläggande antagande i termodynamiken, så är jag ganska medveten om de antagande vi gör i alldeles vanliga teorier. Omfattningen av antagandena lär inte vara mindre i teorierna om universum.
Jag betraktar det lite som ett misstag att skapa matematiker som en egen disciplin. Vi skapar ju folk som tror på matte och kan blunda för vad som helst i verkligheten som inte skapar snygg matematik. (Formlerna för verkliga gaser, de är sannerligen inte vackra för en matematiker.)
Nåja, vet inte om dessa pajsare på något sätt är värre än strängteoretiker. Men vad de har gemensamt med strängteoretiker är väl tumme med mediaindustrin, som köper och missuppfattar deras fria fantasier utifrån matematik i parti och minut.
Det är nog egentligen bara postmodernismen som är ute och spökar igen med sin tes att det inte finns nàn verklighet, bara en diskurs.
Om man inte kan lita på naturlagarna, vad skall man då lita på? "Gud eller Naturen" som Spinoza skrev!
Brott mot naturens och matematikens lagar borde bestraffas med rejäl ordningsbot! Minst ...
Om man nu kan fuska med gaslagar (som jag inte vet något om) är de då verkligen lagar och inte bara en approximation av hur saker och ting kan vara - såvida de inte är på något annat sätt, beroende av varierande influenser?
Skicka en kommentar