Staten ut ur skamvrån?

Från en artikel i Svenskan med titeln "Varför investeras det så lite i Sverige?":

Stockholms framgångar inom teknologisektorn förklaras av att det har funnits en stor relevant kunskapsbas, människor med en internationell utblick och ett entreprenöriellt driv. Internationellt högrankade institutioner som KTH och Handelshögskolan har också spelat in, men man ska inte underskatta den roll som Stockholms stads satsningar har spelat, där de genom sitt bolag Stokab har byggt en digital infrastruktur i absolut världsklass, med hög kapacitet, tillgänglighet och låga priser som följd.

Andra europeiska länder och storstäder som har haft en helt marknads- och operatörsdriven utbyggnad av sin digitala infrastruktur ligger mycket sämre till i alla avseenden. Och det är slående att det finns mycket få andra europeiska företag som har tagit någon plats av betydelse på toppen av den nya internetvågen.

Det är intressant att en offentlig satsning jämförs med privata, och den offentliga vinner. Skribenten Per Lindvall avslutar med den här, salvan. Det är ...:

... obegripligt och gränsande till stolligt att regering och opposition inte inser att svenska staten har en mycket viktig roll att spela för att sätta detta kapital i arbete på hemmaplan för att vårda landets och sin egen intjäningsförmåga.

Det finns saker att instämma i såväl som att kritiskt diskutera i denna artikel. Att företag inte investerar är inte bara en svensk företeelse. Men tendensen i artikeln är intressant. Nu kommer det offentliga tillbaka, efter några årtionden i skamvrån. Det talas till och med om skattehöjningar därute! En nyliberal knäppis kanske tror att detta är socialism. Det är snarare kapitalistisk realism. Vanskötsel av samhället hotar vinsterna. Kapitalismen klarar sig inte utan en stödjande stat. För socialism krävs mycket mer än att bara bli lite mindre stollig.