Heja "vänstern" friskt humör, det är det som susen gör ... eller ?

Klippt ur Avpixlat i förmiddags. Glada sd-are utanför socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen i Stockholm.

Och det här var orsaken till glädjen. I åtminstone en opinionsundersökning (med tveksam vetenskaplig kvalitet) verkar sd vara störst i landet just nu. Siffrorna för de andra partierna ser rätt rimliga ut, så jag förstår inte att sd skulle vara totalfel här.

När jag kom upp från tunnelbanan på den lilla bakgatan satt en (1) tiggerska utanför dörren. På andra sidan gatan, kanske tio meter bort, satt ytterligare en (1). Detta fortgår dag ut och dag in, gata upp och gata ner, och sedan undras det varför sd fortsätter att växa. Själv grubblar jag mer över varför det som skall föreställa vänster inte tar tag i de här frågorna, inte bara avseende tiggeriet utan att hela folkhemsbygget ser ut att gå över styr. Att begå politiskt självmord är en konstig metod att bedriva politik. I dagsläget kan sd glömma alla dystra självmordstankar men i stället glatt fortsätta att växa i opinionen. De kan strö salt i de eventuella sår som finns i sossepamparnas buffelhudar och skadeglatt vifta med plakat och flaggor utanför socialdemokraternas högkvarter. Varför inte en sväng ner till vänsterpartiet på Kungsgatan också, eller är det gänget för obetydlig för att uppmärksammas?

Nä, "vänstern" surar och gör sig irrelevant, och det är ju tråkigt. Det finns bra folk där i de olika partierna, grupperna och organisationerna, men kan man inte rensa ut skräpet som sitter på nyckelpositionerna kommer det aldrig att bli något annat än döende tråkig irrelevans.

Festligt? Tragiskt?

Sammandrag av en opinionsundersökning i USA om Ukraina:

• 13% of us in the United States want our government to use force in Ukraine;
• 16% of us can accurately identify Ukraine’s location on a map;
• the median error by Americans placing Ukraine on a map is 1,800 miles;
• some Americans, based on where they identified Ukraine on a map, believe that Ukraine is in the United States, some say it’s in Canada, some Africa, some Australia, some Greenland, some Argentina, Brazil, China, or India;
• only a small number believe Ukraine is in an ocean.

Hela artikeln finner man här. Man kan ta resultatet som bevis på vilka knäppskallar USAmerikaner är. Men det finns en annan sida. Det intressanta är att ju mer informerade folk är desto mindre benägna är de att önska krig.

Sanktioner biter - fast på olika sätt

Jag har flera gånger nämnt bloggen Moon of Alabama som en bra informatör om händelser bland annat i Syrien, samt att det dessutom hänger ett gäng kommentatorer där som ofta har bra extra synpunkter eller information. Häromdagen var det en som lade in en länk till Gallup, du vet den där kända firman som gör opinionsundersökningar, och en undersökning som nyss gjorts i Iran. Det handlade om hur iranierna upplever sanktionerna, och vem de anser är ansvariga. Kort sammanfattat: många känner av dem, men bara en av tio anser att den egna ledningen är ansvarig.

Men sanktionerna biter även på annat håll. USA försöker tvinga andra att delta, och då kan det hända som i Frankrike: tusentals arbetande i bilbranschen förlorar arbetet när man slutar handla med Iran.

En aspekt av blockadpolitiken är att iranierna får en rejäl skjuts att bygga ut sin egen industriella bas. När industrierna byggts och fungerar minskar importbehovet, och förlorade arbeten i Frankrike och på annat håll lär inte komma tillbaka.

Det är nog jäkligt dumt att underskatta iranierna. Jag hänvisar till ett tidigare inlägg i det ämnet Iran, forskning och utveckling.

Opinion i Afghanistan

Opinionsundersökningar är en sak för sig. Det är ju knepigt att formulera entydiga och lättförståeliga frågor, det kan vara knepigt att förstå hur folk tänker när de svarar, det kan ju vara så att undersökningen redan från början är styrd genom att frågorna vinklas på något sätt, man kan undra om urvalet av personer som svarar är representativt. Kort sagt: detta är en svår verksamhet.

Är det en opinionsundersökning som utförs under förhållanden av krig och ockupation, och dessutom utförs av personer som kan misstänkas vara insyltade med någon av de stridande parterna, blir det ännu fler frågetecken.

En del sådana undersökningar gjordes ändå i Irak, och jag såg nyss en hänvisning till en som gjorts i Afghanistan (pdf-fil). I en del fall har samma frågor ställts under flera års tid, och man kan se en utveckling. Folk är dystra inför framtiden, myndigheterna är korrupta, de utländska trupperna inte så kul, inte heller de utländska jihadisterna. Talibanerna sägs inte vara något större hot och många tycker att Hamid Karzais regering skall förhandla med dem. Man kan få fram en del saker som verkar positiva, men huvudintrycket är att afghanerna är jäkligt trötta på sakernas tillstånd.

Snart smälter snön i de afghanska bergen, det blir lättare att röra sig ute i terrängen, och motståndsgrupperna kan dra igång den traditionella våroffensiven. Det är frågan om inte den nya administrationen i USA bör fundera på betydligt större omprioriteringar i Asien än att bara dra ner i Irak, blåsa på i Afghanistan och ströbomba Pakistan. Det kommer ändå inte att ge någon "seger", vilket kanske Obama börjar förstå vid det här laget.

"... have a tiger by the tail"

Hi, kids!

They may be a decisive factor on election day. And afterwards, they'll shake up the business of government. The new president will have a tiger by the tail.

Detta skriver en snubbe på HuffPost. Det handlar om samma härskara av nya unga väljare som jag nämnt tidigare: Generation Information. Den stora grupp yngre väljare som huvudsakligen antas rösta för Obama, och som dessutom kommer att genom sina aktiviteter förändra den framtida politiken i USA rejält. (Jag antar att smånassarna som greps för några dagar sedan för mordplaner på Obama och andra icke-vita inte räknas till informationsgenerationen.) De är emot kriget i Irak och Bushregimen, och de kommer inte att tolerera politiker som säger en sak men gör en annan, de har ett sjusärdeles handlag med informationsteknologin.

Den som lever får se, men det verkar som om Obama verkligen fångat intresset hos den gruppen, och dessutom får ut dem att rösta. Annars har ju valdeltagandet på riksnivå i USA inte varit så mycket att hurra för. Stora delar av befolkningen antar nog med rätta att det inte spelar någon roll vilken av busarna de röstar på, men den här gången kan det vara annorlunda. Och det vore verkligen på tiden. Ett stort valdeltagande och en avgörande seger för Obama kan faktiskt släppa loss krafter som skickar tillbaka republikanerna till det avgrundsträsk de borde ha försvunnit i för länge sedan.

Inte nog med det - den ruttna stanken av avgrund och träsk i demokratiska partiet också kan vädras ut. För nog är det en samling korrumperade skummisar som sitter i båda de stora partierna! Men det har de kunnat göra för att de folkliga rörelserna inte kunnat hävda sig. Illusionslös som jag är tror jag inte att Obama är så mycket bättre än de andra, men genom att frambesvärja den folkliga tigern kan han tvingas till ett val: att svika alla förhoppningar, eller ta ett grepp om tigerns svans och försöka hänga med. Annars kanske han åker ut nästa gång det blir val.

Försök hugg tag i svansen på den här gynnaren om du törs!

Det har diskuterats hur rättvisande opinionsundersökningarna i USA är. Att undersöka opinoner är ingen exakt vetenskap, men det går ju ändå att på ett ganska litet urval av människor förutspå rätt bra hur exempelvis rösterna i de svenska valen kommer att fördela sig. Men då gäller det att urvalet är korrekt utformat. Här har man problem i USA, för man har använt modeller som förutsätter att ungdomar inte är så benägna att rösta. Men om plötsligt andelen ungdomsröstande ökar kraftigt med hur det var tidigare, och huvuddelen av dem dessutom går till den ena kandidaten, finns det risk att hela undersökningen blir felaktig. Det tycks som om flertalet ungdomar ser Obama som sin kandidat.

Det nämns en intressant felkälla till, nämligen att när opinionsundersökarna ringer för att fråga folk ringer de till fasta telefoner. Men som bekant blir fasta telefonen alltmer något som äldre människor har medan ungdomar ofta "bara" har mobil. (Själv har jag höjt min hip-faktor genom att ställa av den fasta telefonen - den är ju faktiskt mer till hinder.) Det där påminner om något tidigare presidentval i USA när opinionsinstitut ringde runt och frågade folk vem de skulle rösta på. Notera: de ringde runt. Och därmed tappade de en mängd väljare som inte hade telefon. Minns jag rätt var det Truman mot Dewey (det här var före min tid, för övrigt) och Deweys väljare hade telefon. Trumans väljare var fattigfolk utan telefon, men de röstade i alla fall, så opinionsundersökningen körde i diket rejält.

När Generation Information ryter till kommer det att märkas!

Man kan ju undra vad som händer om Obama inte blir vald, speciellt om det börjar lukta valfusk någonstans. Vad gör Generation Information då? - Nej, låt oss hoppas på ett jordskred som plockar fram alla positiva krafter som finns i USA och sopar de mörka krafterna långt långt bort så att de aldrig kan komma tillbaka!

Fri marknad, men med stark statlig reglering

Det finns marknader, det finns ohämmad kapitalism, det finns stater. Och de trivs inte alltid tillsammans.

Marknaden, om man nu skall använda ett uttryck som nästan låter religiöst om vanligt byte och köp-sälj, är en uråldrig företeelse. Och det har alltid funnits blandade reaktioner till den. Den grekiske guden Hermes var inte bara budbärare åt de andra gudarna, han var såväl köpenskapens som tjuvarnas gud. Det finns med andra ord två sidor av samma sak som människor länge har observerat: man bör inte släppa loss nasarna i fullständig frihet för då knycker de allt de kan från dig!

Det har varit en tid när Marknaden i den kapitalistiska formen tycktes rycka fram till en världsomfattande seger. Bort med stater, bort med allt som hindrar det fria kapitalet, full fart framåt! Det var den nyliberala revolutionen i kölvattnet efter Sovjets sammanbrott och Kinas övergång till kapitalism. Men ingen revolution kan i långa loppet lyckas utan stöd från folken och deras eliter - och här händer det saker. Inte bara att staterna plötsligt får slänga nyliberala regler över bord och stötta banker och finansinstitut som spekulerat ihjäl sig, eller att obegränsad frihandel möter alltmer motstånd, att diktat från Internationella Valutafonden och Världsbanken alltmer ifrågasätts eller ignoreras, utan att det händer saker i folkopinionen också.


Av en slump (det är ju så man ofta hittar saker på nätet) fick jag syn på en opinionsundersökning från några som kallar sig World Public Opinion. Opinionsundersökningar bör lämpligen tas med en nypa salt men kan ändå vara intressanta indikationer på att något händer. Diagrammet ovan visar hur människor i ett antal länder har instämt i påståendet av "fri marknadsekonomi är det bästa systemet för världen". Samma fråga har ställts under flera års tid, och det är färre som håller med. Sedan kan man ju undra om exempelvis en sydkorean, en chilenare eller en US-amerikan har samma idé om vad "fri marknadsekonomi" är för något?


Ett annat diagram visar att en stor del av de tillfrågade i olika länder anser att fri företagsamhet och fri marknadsekonomi måste kombineras med stark statlig reglering. Är det lagstiftning för att se till att att allt går rätt till, eller skall staten göra mer och direkt gå in och ge order åt företagen? Återigen kan man ju fundera på vad folk i länder där staten är kraftigt korrumperad tänker på när de ställs inför en sådan fråga. Och om man frågat rätt folk eller om urvalet kan ha brister vad det gäller representativitet. - Men det kan ju som sagt vara intressant som en indikation: just när socialdemokraterna har kastat allt sitt historiska bagage överbord blir gamla socialdemokratiska tankar allt mer gångbara på denna planet.

Sahlinskan gör sitt jobb

Opinionsundersökningar är inget annat än opinionsundersökningar (de är exempelvis inte samma sak som ett val) och dessutom mycket beroende av hur skickliga statistikerna är som gör undersökningarna. När partiundersökningar genomförs långt före ett kommande val är de inte mycket mer värda än när man blöter ett finger och håller upp det i luften för att möjligen känna vartåt vinden blåser. Vinden kan ändra riktning. Men även det kan ha ett visst intresse om enstaka undersökningar kan sättas in i ett större mönster. Och det tror jag att man kan i det här fallet, när DN skriver att Alliansen går framåt i storstäderna.

Det är ju i storstäderna som valet 2010 kommer att avgöras. Oppositionen har en bra ledning opinionsmässigt men borde vara oroad. Själv har jag tidigare vid några tillfällen noterat att med den opposition vi har i Sverige kan Alliansen ta det relativt lugnt, den har goda utsikter att vinna nästa val också. Andra bloggare av årsklass äldre är inne på det, senast idag Jinge. Har för mig att Foto-Lasse varit inne på samma linje förut.

Varför? Visserligen finns det en enorm potential av anti-marknadsliberalism att vädja till (folkets flertal är inte intresserat av systemförändringar som på ett märkligt sätt konsekvent gynnar dem som redan har) men vem tar hand om den möjligheten? Att överhuvud taget ta och kicka in några bollar i det vidöppna mål som Alliansen erbjuder förefaller vara omöjligt. Om Alliansen är ungdomslaget verkar särskilt socialdemokraterna ha fallit ihop till knattelaget som inte ens vet åt vilket håll man lämpligen bör sparka bollen. (Ursäkta idrottsliknelsen - jag avskyr egentligen idrott.)

Det politiskt-fackliga samarbetet verkar ha rasat ihop och LO:s ledning står bara och hummar när den i kölvattnet av Vaxholmsdomen och förslagen om fri invandring för arbetskraft borde slå på de allra största krigstrummorna. Jag antar att mängder av människor ute på arbetsplatserna är oroade och gärna skulle vilja visa sin motvilja mot den förda politiken. Men de får inget stöd uppifrån, och då lär de tröttna och fly in i sina egna privata projekt för att om möjligt rädda lite av sitt liv.

Varför? Är det för att sahlinskan är inkompetent för sitt jobb? Det tror jag inte. Hon gör sitt jobb och "den som vår Herre ger ämbetet ger han också förmågan att utföra det". Stoppa in Nuder, Östros eller någon annan SAP-märkt tomte och resultatet blev förmodligen detsamma - de har ingen kraftfull politik att komma med, de verkar förvirrade. Är det hela sanningen? Jag tycker man ändå kan fråga om människor som bedrivit politik hela sitt vuxna liv kan vara så handfallna i en så gynnsam situation.

Det är befogat att anklaga socialdemokraterna för att vara halvvägs ett Alliansparti (och samma sak gäller Miljöpartiet). Kan det vara så att SAP:s ledning idag är så förborgerligad och anpassad till det samhälle de påstår sig bekämpa, och de aktiva medlemmarna så kuschade, att man får räkna bort partiet från oppositionen? - Det är en sak socialdemokraterna själva får svara på, men så länge de är störst och har mest resurser kan de inte springa och klanka på andra om något går fel. De är ansvariga för sin egen politik. Gör de fel, eller gör de ingenting, har de inga andra än sig själv att klandra.

Det ger oss bara ett oppositionsparti kvar på riksdagsnivå. Vad tänker Vänsterpartiet göra? Här finns faror och möjligheter. Kursen är osäker, en viss losskoppling från socialdemokraterna har skett, men räcker det? V skulle kunna vitalisera demokratin i det här landet genom att göra losskopplingen från SAP:s liberala linje än tydligare och bryta samförståndet när det är skadligt. Vitalisera genom att visa att det finns alternativ, riktigt fina dessutom, till en politik som stora delar av befolkningen spontant känner är fel.

I de fall vänsterpartister har varit inblandade och hjälpt socialdemokraterna vid makten att genomföra felaktiga beslut får man göra självkritik och säga att "tyvärr, det där gjorde vi fel och det är vi ledsna för, men nu skall vi bättra oss". Det är några år till nästa val och det borde finnas utrymme för att förbättra politiken många gånger om. Det vore ju ett steg framåt om vänsterpartister inte blev tomma i ögonen och helt frågande när man påpekar att produktivkrafternas utveckling gör att vi raskt närmar oss en punkt där man faktiskt kan ställa socialismen på dagordningen. Om man inte tror på det är det lika bra att lägga ner V och gå in som en välmenande vänsteropposition i SAP - och se när sahlinskan envisas att slira ner i diket trots att hon kör i gott väder i mittfilen på en enormt bred och väl framkomlig motorväg.