torsdag 19 december 2013

Dum anti-rasism?

Är det här en bra affisch, från anti-slaverirörelsen under tidigt 1800-tal?





"Är jag inte en människa och broder?" frågar den stackars kedjeslaven. En normalt tänkande person tänker väl att det är en rimlig fråga som det inte borde vara något problem att svara 'ja' på. Men vänta nu, när jag hörde det här så blir det inte så lätt längre. Eller är det helt enkelt bara dumt? Ajabaja, inte komma här och se slaven som människa och broder när du inte själv är slav!



9 kommentarer:

Anonym sa...

Det är väl inte konstigare än att man aldrig riktigt blir fri från sitt klassperspektiv? "Jag ser ingen skillnad"-antirasism är väl inte så långt ifrån CUF:s "Vi tycker alla håller hög klass"? Förstår inte riktigt kritiken här.

martin sa...

Nja, att utsträcka sitt eger privilegium till andra är inte samma sak, läsa Jasons tal är att göra en pantomim.

hannu.komulainen@comhem.se sa...

De få procenten verkligt "privilegierade" blir säkert glada om alla andra slåss om vem som är mest icke-privilegierad. Speciellt om "privilegiet" består i något som man inte kan göra något åt, som att ha vit hud eller vara en man...

Simsalablunder sa...

Mycket mummel i den där SVT-Kulturnyttstexten.

Utan att veta ett smack om Ledins bevekelsegrund, men kan inte empati ha varit hans utgångspunkt? Och om det är så, skall man bortse ifrån det, baserat på hans nuvarande position som ytterst privilegierad?

Han lär väl komma från enklare förhållanden, så argumentet
"att en privilegierad person ska kunna känna precis hur det är att inte vara det. Det går inte"
är märkligt.

Måste man känna precist? Med sådan utgångspunkt kan ju INGEN känna in någon annans bördor.

Det antyder också att man som privilegierad alltid förlorar eventuella vunna insikter man tidigare gjort som icke privilegierad. Och då hamnar förstås även Jason Diakité där, eftersom han i mångt och mycket numera tillhör de privilegierade.

Den tunna soppan blir inte tjockare av SVT-Kulturnyttpajsarn berättelse, där en person på ett seminarium rörande mångfald påstås ha sagt: "Eftersom jag inte ser hudfärger så tänker jag inte rasistisk och därför har jag gjort mitt" och använder den för visa på hur privilegierade såsom Ledin inte ser sina privilegier.

Jag förstår tugget om positionering, sådant förekommer lite var stans, men hur vet man som läsare av texten att det är det Ledin pysslar med?

Är inte SVT-Kulturnyttstjommen ute sysslar med positionering, genom sin text?

Björn Nilsson sa...

Aha, nu minns jag igen, bakåt till sextiotalet när jag var en ung idealist men ändå INTE trodde på när afroamerikaner hävdade att just de hade den exklusiva rätten att definiera vad som är rasism. Redan då anade jag att mindre ideella element kunde ha nytta av en sådan företrädesrätt. Och när man ser hur sionisterna utnyttjar detta, ja då blir det ännu klarare. Du må vara förtryckt och förtalad, det innebär inte att du alltid har rätt. Du kan ju vara en skurk också!

martin sa...

Nehej, jag trodde på att arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk. Risken är ju annars att det blir en patriarkal kamp, där de priviligerade definierar kampens alla villkor inklusive när den är slut, ett fågelperspektiv lite från ovan.

Man vill som priviligerad gärna gå i de förtrycktas skor. Överklassens klasskämpar ger sig gärna ut på en social resa istället för att gräva där de står. Istället för att ta itu med den förtryckande omgivningen i deras värld, försöker de ge sig in i de förtrycktas värld och leda kampen.

martin sa...

En artikel till som kritiserar tilltaget.
http://debatt.svt.se/2013/12/16/ni-ar-inte-jason/

Simsalablunder sa...

Kritikern i artikeln tycker att kampanjen "jag är Jason" efter mallen "I am Trayvon" borde istället plagierat kampanjen "I am not Trayvon".

Kände man till den senare, men valde aktivt den första ändå?

Upphovsmannen till "I am not Trayvon" Bob Seay verkade inte vara särskilt fördömande gentemot de som sa "I am Trayvon". Han skriver själv att han förstår deras grundtanke, och respekterade dem för det.

martin sa...

Vet inte om vi skall tala om fördömanden. Sånt sysslar riksdagspartier med då deras beröringsskräck är helt bisarr. Det handlar som jag ser det snarare om kritik inom kampen, något som vi kan lära oss av. Att det kanske finns bättre sätt att använda en plattform så som Ledin.

Fast det är klart, skall man få stjärnor med sig, så hjälper det om spotlighten hamnar på dem själva. :)