Artikeln handlar mest om forskning om de engelska slavägarna, men Skandinavien kommer in i sammanhanget: "Danmark sålde kanoner till slavskeppen och Sverige sålde tackjärn i format som passade att smida till bojor." Vi kan tillägga att både Sverige och Danmark försökte sig på slavhandel i Afrika och båda länderna hade öar med slavarbetare i Västindien (fast Danmark var större än Sverige i båda sammanhangen).
Här är ett citat från mig själv, från bloggen 2007 vid ett tillfälle när slaveriet diskuterades i Dagens Nyheter och även de svenska insatser kom på tal:
Svenska järnbruk tillverkade en särskild sorts stångjärn som användes i den afrikanska handeln för att europeerna skulle kunna byta till sig slavar. Att svenskt järn medvetet levererades till slavhandlarna handlar om ett dåd nästan i samma klass som om svenska företag hade sålt gas till nazisternas utrotningsläger. Inte lika avskyvärt - men inte långt ifrån. - Alternativt kan man med dåtidens ögon se det som normal affärsverksamhet, med försäljning till en legal näringsgren. Motargument är att om Tyskland vunnit Andra världskriget hade eventuell gasförsäljning varit helt legal och godkänd ... . Hur hanterar man den här moralfrågan?Här citerar jag mig själv igen, nu från 2009:
Så vi var med i den stora plundringen av Afrikas mänskliga resurser till förmån för plantagerna och gruvorna i Amerika. Men även gruvorna och järnbruken i Sverige profiterade på slavhandeln, för det var svenskt järn i slavarnas kedjor! Slavarna producerade eftertraktade kolonialvaror som socker, kaffe och bomull som transporterades till Europa. En del varor såldes till afrikaner som betalning för slavar, och på det sättet skapades den stora triangeln av varor mellan Europa, Afrika och Amerika, och där skapades rikedomarna som grundlade den europeiska kapitalismen och det elände som tryckte ner Afrika i skiten.
 |
| Cape Coast i Ghana, slavfortet som svenskarna började bygga 1654. |
Mycket av slavarbetet gick till att producera rörsocker. Sockersuget ledde till rikedomar och mänskliga katastrofer - samt dåliga tänder får man anta. Amerika och Afrika drabbades av elände, Europa fick rikedomen, samt så småningom att det dåliga uppförandet i kolonierna togs hem och nådde fulländningen under Andra världskriget. Värt priset?
17 kommentarer:
Och inte nog med det. Enligt Richard Drayton: The collaboration of labour: slaves, empires and globalization in the Atlantic world 1600-1850, i A.G. Hopkins (ed): Globalization in world history, Pimlico 2002, stod slavhandeln för huvuddelen av kapitalackumulationen på den här tiden och skapade företeelser som försäkringsbolag och rederier.
Jag tror att relationerna mellan kapitalism respektive slaveri/feodalism har diskuterats av marxistiska forskare, fast jag minns inga namn nu. De kunde samexistera fredligt under vissa tider. Den "andra feodalismen" i Central- och Östeuropa kan ha orsakats av att feodalherrarna sålde sitt överskott till kapitalisterna i väst och därmed ville ha hårdare kontroll över sina bönder. I vissa lägen kunde alltså kapitalismen stärka snarare än försvaga den typen av regimer. Och de engelska textilkapitalisterna hade väl inga svårigheter att göra affärer med slavägarna i USA:s sydstater.
Och jag tror att begreppen kapitalism och feodalism är luddiga. De är tankekonstruktioner, modeller av det slag du och Martin så förtjänstfullt har slaktat när det gäller Chomsky. De "är" inte; såklart kan uttrycken vara behändiga kryckor för tänket, men man ska akta sig för att göra dem absoluta.
Det finns inget skäl i världen varför inte en ekonomisk makthavare som baserar sin makt på kontroll över produktionsmedel på en plats kan anställa sina arbetare för lön, på en annan plats kan förslava dem, och på en tredje göra dem livegna. Det beror på vad som är lägligt på platsen.
Exempelvis avskaffades slaveriet i Västindien sen man upptäckt att arrendatorer arbetar hårdare än slavar och inte gör uppror; följaktligen kunde slavägarna ge sina slavar fria och sen arrendera ut mark till dem.
Å andra sidan infördes livegenskap i Ryssland för att hindra bönderna från att etablera sig i Sibirien istället och slippa avgifter till jordägare.
Relationerna mellan direkta producenter och ägare/ekonomisk elit blir förstås annorlunda beroende på den juridiska basen för makten. Vilket har betydelse för mycket i samhället. Men kategorierna är inte så totalt olika som det gamla marxistiska schemat antyder.
För övrigt har relationerna i fabriken - arbetsregimen - varierat rätt mycket under industrisamhällets tid, vilket har utretts av t.ex. Michael Burawoy och Richard Edwards har utrett i några böcker.
Det handlar om tendenser. Marx började uppmärksamma saken ("lagen om proftikvotens fallande tendens" är väl det mest kända exemplet) men var tidigt ute och kunde inte formulera sig så exakt. Därför blev det suddigt. Men om man antar att begreppen beskriver olika relationer mellan människor är de hyggligt användbara. Under kapitalismen är samhällets mål att föröka kapital genom obetalt merarbete medan feodalismens mål är att upprätthålla mellanmänskliga relationer av hjälp och stöd. Feodalismen är därmed ofta stabilare och kan klara hårdare kriser just därför att sammanhållning är viktig, medan kapitalismen ser sammanhållning som underordnad förmerandet av kapitalet. Därmed ställs människorna mot varandra. - Ja, ungefär åt det hållet kan man resonera. En engelsk fabrikant kan ha anställda vävare som äter importerad polsk mat producerad av livegna bönder och som förmedlas av en godsägare, och systemet fungerar åtminstone temporärt. Om man skapar modeller som är dynamiska och tillåter att faktorer faller ifrån och kommer till under den studerade perioden borde det fungera hyggligt. Med modern datorkraft antar jag att det är fullt möjligt.
Gustav III var entusiastisk till slavhandeln och ville utöka den svenska dito. Som tur är misslyckades han dock att göra den svenska slavhandeln så stor som han ville.
Jo, Gustav lyckades ju tigga sig till Saint Barthelmy från fransoserna. Den fungerade som transitostation för slavhandeln. Sedan höll ju Sverige på att bli ägare till Guadeloupe under Napoleonkrigen, och det hade verkligen varit en slavkoloni som hette duga!
Björn: Ungefär som du uttrycker det i kommentaren 18:03 är väl min uppfattning också.
Det finns kapitalistiska relationer, det finns feodala relationer (men vad är det för sorts relationer som råder i ett kapitalistiskt profitmaximerande företag där de anställda tvingas underordna hela sin personlighet under företagets "policy"?)
Men frågan är om det finns nån -ism.
I det profitmaximerande sammanhanget är de feodala fasta hierarkierna rubbade. Inte helt, för människor måste ju sammanträffa ibland och utbyta information, men i princip blir varje anställd en resultatenhet. Och då kommer frågan: är du lönsam lille vän? Därmed kan folk bestiga eller falla från maktpositioner på ett annat sätt än när personliga feodala relationer (efter principen gåva-gengåva) gäller. Och den allmänna kapitalistiska tendensen är nedåt.
På tal om feodalism så har jag (en förmodligen impopulär) tanke om att de kommunistiska rörelserna i länder som Sovjet, Kina, Jugoslavien etc. skulle kunna studeras som feodala strukturer. Kanske skulle skriva ett blogginlägg om det?
Någon ism går väl att få till. Nilssonismen kanske är framtidens melodi!
Det finns ju ingen allmänt accepterad definition på kapitalism. En del marxister håller på att kapitalism råder då arbetet har blivit en handelsvara. Wallerstein håller på att kapitalism råder när kapitalackumulation tenderar att överväga över alla andra hänsyn. Blotta oenigheten är, tycker jag, ett bevis på att begreppet är just ett begrepp, dvs finns i huvudet och inte i verkligheten. Det är en del av kartan, inte av terrängen.
Beträffande de kommunistiska partierna så är de naturligtvis adelskorporationer. Om än en smula lösliga, ungefär som de svenska på 1600-talet, då nyadlingar var vanligt. Men adelsmannen hade alltid företräde till en tjänst. Och vägen till makten gick alltid via staten/politiken.
Samhällsvetenskap (och än mer humaniora) har inte samma exakthet som naturvetenskaper. (Även om naturvetenskaper inte alltid är exakta och glasklara, och det ofta kan råda strid om tolkningar.) Så fort gruppintressen kommer fram minskar utsikterna för breda gemensamma tolkningar även av erkända fakta. Själv lutar jag åt att kapitalismen är fullt genomförd när all arbetskraft är en vara på marknaden - vilket innebär att en fullständigt genomförd kapitalism aldrig kommer att inträffa. Det blir hela tiden tendenser, mer eller mindre starka, som kan kallas för det ena eller andra.
Eller också kan man välja att använda adjektiv - kapitalistisk, feodal - men undvika att substantifiera dem.
Din bloggarkollega Religionsvetenskapliga kommentarer hade en liknande diskussion tidigare i år, se http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2013/02/ideal-praktik-och-religionskritik.html
Han kom fram också fram till ett ungefär liknande resultat: essentialism bara förvirrar.
Religionsvetarna har inte hörts av sedan slutet av april. Gått och blivit gudsförnekare hela bunten?
Jaja, vad man än kallar kapitalism så verkar det som vi borde göra oss av med denna kvarnsten runt mänsklighetens hals innan det blir för sent!
Tyvärr går utvecklingen åt andra hållet så att även myndighetsutövning blir vinstmaximerande, s.k. New Public Management. Kvarnsten var ordet!
Men Björn! Religionsvetenskapen är a priori om inte direkt ateistisk, så i vart fall agnostisk!
Jo Carl, det borde stämma. Men kan man inte misstänka att en och annan smygreligiös ulv döljer sig under agnostikerns lammskinnspäls?
En religionsvetare får vara pingstvän eller taliban privat, men som religionsvetare har personlig tro ingen relevans.
Det är naturligtvis en princip som jag inte protesterar emot!
Skicka en kommentar