Målarbrigaderna slog till mot Hornsgatspuckeln på 70-talet
I två tidigare inlägg har jag gisslat klottret, här och här. Men det finns och fanns alternativ till betonggrå-tråkiga väggar runt om i stan. Jag letade efter färgbilder som jag tog i Tysta Mari-gången under Tegelbacken, men de verkar för närvarande vara putz weg. Synd, för där fanns det bra målningar gjorda av folk som kunde måla. Jag tror det var gjort i samarbete med Stockholms stad. Men nu är gången stängd sedan länge. Får återkomma när/om jag hittar de där bilderna. Dock har jag några svartvita bilder från den där tiden.
Bilden ovan, där en Sankt Göran lägger ner bil-draken, tillkom när målarbrigaderna var ute. (Eller var det "målvadarna" de kallade sig? Minnet har blivit suddigt,) En borgarpolitiker vid namn Dingertz fick visst en del färg över sig när han försökte hindra målarna.
Utrymmet mot Riddarfjärden utanför Gamla stans tunnelbanestation är ett grått och ledsamt ställe. Ett tag var det några ganska bra tecknare som höll på där. De gjorde bilder som antydde tankar, och andra tankar än att bara visa för sig själv och andra att man kan kladdda. Jag tog en del bilder innan det urartade till fullständig vandalism. Bildexempel finns nedan.
Bilden ovan, där en Sankt Göran lägger ner bil-draken, tillkom när målarbrigaderna var ute. (Eller var det "målvadarna" de kallade sig? Minnet har blivit suddigt,) En borgarpolitiker vid namn Dingertz fick visst en del färg över sig när han försökte hindra målarna.
Utrymmet mot Riddarfjärden utanför Gamla stans tunnelbanestation är ett grått och ledsamt ställe. Ett tag var det några ganska bra tecknare som höll på där. De gjorde bilder som antydde tankar, och andra tankar än att bara visa för sig själv och andra att man kan kladdda. Jag tog en del bilder innan det urartade till fullständig vandalism. Bildexempel finns nedan.
Ja, den mänskliga skapelsekraften tränger sig fram obändigt. När Stockholm påtvingades alla dessa trista tomma betongytor (varför egentligen? någon knasig arkitektvision om "den rena ytan"?) skapades offentliga ramar för folk med vilja att uttrycka sig. En del försvann bakom reklamens ockupation av våra gemensamma ytor. Personer med färg gick lös på resten. Det man åstadkom var dock inte mycket mer än att tomma grå trista ytor ersattes av grå trista kladdiga ytor, och från dessa trängde klottret ut på andra ytor som inte var grå och trista. Därmed förlorade sig rörelsen i ett vansinnigt förstörelseverk.
Går det att vrida rörelsen rätt? Att i samarbete med de begåvade målarna (det finns sådant) göra betongväggarna vackra men hålla dem borta från ytor som man absolut inte skall tafsa på? - Jag vet inte. Kanske det har gått för långt. Eller om det försvinner när ligisterna växer upp och man på något sätt kan stoppa nyrekryteringen.
2 kommentarer:
Hej, stötte på detta blogginlägg av en ren slump. Vad ger dig rätten att döma ut dagens "klotter" och prata om bra och dåliga målare. Allt illegalt målande är illegalt men själv älskar jag klotter. För mig ger det känslan av en levande och dynamisk stad, och jag kan ofta tolka referenserna som klottret har. Det kan nog inte du utan så fort subkulturella uttryck går utanför 68-ramarna är du borta. Om du bara visste hur mycket förtryck din vänstergeneration har skapat: synen på vad som är kultur och vad som ska få offentligt stöd. Släpp garden och ge plats för friheten.
/Office
Små borgarna, små borgarna är lustiga att se .... inte, nä. Från ena hållet kommer borgarna och svinar ner stan med all sin reklam och från det andra kommer borgarna och svinar ned den med sitt klotter. Slum är slum, och vad det har att göra med en levande och dynamisk stad är svårt att se. Här behövs rejält med "förtryck" (eller annorlunda - att pressa in förståelsen att staden är vår stad, den är inte privategendom för stora eller små borgare, med eller utan stulna sprutfärger,
Skicka en kommentar