Det handlar om förtroende i ekonomin. Om alla tror att allt kommer att gå bra framöver kommer det att gå bra framöver ett tag även om det finns varningstecken som borde inge oro. Det blir som i tecknade filmer, där en figur kan gå rakt ut i tomma luften och fortsätta att gå en stund, ända tills han upptäcker att det inte finns något under hans fötter och då får uppleva ett stort fall! I själva verket började de ekonomiska kriserna att jämföras med tyngdlagens verkningar för över 150 år sedan. Det som händer varje gång är att spekulanter på alla nivåer, stora och små, vandrar omkring utan fast mark under fötterna ända tills något händer som gör att de på ett synnerligen obehagligt sätt dråsar i backen. Exempelvis att någon börjar fråga om fastigheter kanske är för högt prissatta eller att vissa skulder inte kommer att betalas.
Givetvis hoppar höga politiker och riksbankschefer och deras ekonomhantlangare fram och försöker prata bort problemen. Fraser som att "vår ekonomi är i grunden sund" och liknande bör man snarare ta som en varning om att det kan hända otrevliga saker snart. Den sortens förtroende är ungefär som på den här teckningen som jag kopierade från TeleSurs hemsida. Jag kan inte så mycket spanska, men gubben som lutar sig ut från fönstret säger ungefär att "ta det lugnt Henderson, det här är bara en liten marknadskorrigering".
Det ekonomiska systemet fungerar ungefär som tanken med Just in time-leveranser som blev populär i industrin för några årtionden sedan: fabrikerna behövde inte ha några förråd till sin produktion eftersom underleverantörer kom med tillverkningsdetaljerna precis när de behövdes i verkstaden. Och det gick ju bra ända tills exempelvis en leverans med skruvar åkte av vägen i en lastbilskrasch - varpå det raskt blev tvärstopp i produktionen därför att man inte hade några reservförråd, eftersom man litade på ... .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar