Stockholms dystraste plats?

För rätt många år sedan hade Radio Stockholm en enkät om "Stockholms fulaste plats". Vinnare var bussterminalen vid Slussen. Jag har inga större invändningar mot detta. Här är inte ett ställe där folk stannar länge, utom i stort sett de som råkar arbeta i kioskerna, hos SL och liknande. Stockholm växer. Mer och mer folk flyttar in. Alla andra är på väg någonstans, men för att komma till någonstans måste många först passera genom skärselden i form av denna dystra gråhet. De här bilderna tog jag i tisdags eftermiddag när jag skulle åka till Nacka.

I Nacka lyssnade jag till kloka och intresserade människor som skulle diskutera det kommande projektet Danviks Lösen på gränsen mellan Stockholm och Nacka. Dock gled diskussionen snabbt iväg mot Slussen och kommunikationsproblemen i Stockholm. Man kan inte undgå att dra slutsatsen att risken för trafikinfarkter (det uttrycket användes flera gånger) i Stockholm skulle vara betydligt mindre om vår stad låg på ett ställe med färre sjöar och öar.

Geografin gjorde Stockholm till en viktig knutpunkt men nu gör geografin att staden riskerar att strypa sig själv. Fortsatt utbyggnad av snabbspårvägen till ringlinje, nya tunnelbanelinjer och kanske färjor skulle kunna lätta en del på trycket. Vidare kan trycket på kommunikationerna sänkas genom mindre arbetspendlande - dels genom mer distansarbete, dels genom att dra ut mer arbetsplatser till ytterområdena. Vad man bör akta sig för är dock att dra in mer bilar i stan, för då har vi infarkten här snart.

Det här är ju rena öknen ... betongöknen! Kan man göra något åt det?